Tore Alméns bortgång. Till Sv. J. T:s redaktion anlände dagen efter justitierådet Alméns död följande telegram:
    »Den danske Sagførerforening føler Trang til overfor svenske Jurister at udtale sin inderlige Beklagelse af det store Tab, som Retslivet i Norden har lidt ved Tore Alméns Død. Paa Hovedbestyrelsens Vegne Otto Liebe.»

 

    Tore Alméns minnesfond. Till hugfästande av Tore Alméns minne hava ett 50-tal jurister och representanter för näringslivet, vilka samarbetat med honom eller eljest stodo honom nära, utfärdat ett upprop till insamlande av en minnesfond. Detta upprop är av följande lydelse:
    »Genom justitierådet Tore Alméns bortgång mitt under en av det varmaste intresse och sällsynt förmåga buren, kraftig och framgångsrik verksamhet har ej blott den svenska rättsvetenskapen utan hela vårt rättsliv lidit en synnerligen smärtsam förlust. På skilda håll har uppstått tanke att genom bildande av en till Alméns namn knuten fond på ett för framtiden bestående sätt giva uttryck åt tacksamheten för hans livsgärning och på samma gång gagna de syften, åt vilka han ägnat sina bästa krafter. Man har trott sig kunna räkna på anslutning till denna tanke såväl i vida kretsar inom de svenska juristernas led, där Almén var så allmänt och högt skattad, som även långt därutöver, särskilt inom det svenska handels- och näringslivet, vilket han både som

NOTISER. 123vetenskapsman och som praktisk jurist i hög grad gagnat, och med vars män han vid flera tillfällen samarbetat i viktiga rättsfrågor.
    Vid bestämmande av sättet för användande av en sådan fonds avkastning torde, med hänsyn till Alméns egna livligaste intressen, särskilt två ändamål träda i förgrunden. Det ena är befrämjande av sådan rättsvetenskaplig verksamhet, som är av omedelbar betydelse för det praktiska rättslivet, det andra är att understödja strävandena för en allt mer vidgad nordisk rättsgemenskap. För en verksamhet i den förstnämnda riktningen utgör Alméns berömda kommentar till lagen om köp och byte ett mönster, lika efterföljansvärt som svårt att efterlikna. Även utan att nå denna höjd kunna verk, besjälade av samma anda, bliva av stort värde för rättslivet, och det synes vara en för fonden lämplig uppgift att ekonomiskt uppmuntra, stödja och belöna tillkomsten av dylika verk. För främjande av den nordiska rättsgemenskapen kunna många vägar tänkas. Här må endast nämnas några, om vilka man vet, att Almén under de sista åren åt dem ägnat varm omtanke: att utgiva gemensamma nordiska samlingsverk liknande den för mer än trettio år sedan utkomna Nordisk Retsencyclopædi, att sammanföra nordens jurister till regelbundet återkommande möten sådana som det efter flerårigt avbrott till augusti innevarande år utsatta nordiska juristmötet, i vars svenska styrelse Almén var ordförande, samt att efter mönstret av de förra året i Köpenhamn under Alméns medverkan hållna juridiska föreläsningskurserna för nordens studerande ungdom sammanföra nordisk ungdom till gemensamma juridiska studiekurser vid svenska universitet eller högskolor och kalla rättslärare från de andra nordiska länderna att föreläsa därvid.
    Det torde emellertid icke vara lämpligt att på förhand giva närmare bestämmelser om användningen av fonden, utan synes det böra anförtros åt dem, som skola hava hand om dess förvaltning, att inom de genom ovannämnda båda huvudsyften betecknade gränserna förfoga över avkastningen på det sätt, som vid varje tidpunkt bäst främjar dessa syften.
    Huru förvaltningen av fonden skall ändamålsenligt ordnas beror väsentligen av dess storlek. Om, såsom är att hoppas, ett mera avsevärt belopp inflyter, torde en fristående stiftelse med egen styrelse böra bildas. Såsom en både för fondens bestånd och för dess lämpliga användning fullt betryggande ordning har man förslagsvis tänkt sig, att styrelsens ledamöter skulle utses på följande sätt: en, tillika ordförande, av högsta domstolens medlemmar, en av varje universitets eller högskolas juridiska fakultet, en av styrelsen för Sveriges advokatsamfund, någon eller några av representanter för bestående viktigare organisationer inom handels- och näringslivet samt någon eller några av de sålunda utsedda ledamöterna själva. Skulle fonden icke bliva nog betydlig att motsvara en sådan organisation, bör någon annan betryggande och i övrigt lämplig ordning utfinnas. Undertecknade utbedja sig förtroendet attå bidragsgivarnas vägnar få härmed förfara så, som efter förhållandena befinnes bäst motsvara de avsedda ändamålen, och i övrigt träffa anstalter för dessa ändamåls vinnande.
    Under åberopande av det sålunda anförda rikta vi härmed till alla försaken intresserade en varm och vördsam inbjudning att teckna bidrag till Tore Alméns minnesfond.
    Tecknade bidrag mottagas med tacksamhet av en var bland inbjudarna.

124 NOTISER.Influtna medel komma att tillsvidare förvaltas och redovisas av Skandinaviska Kreditaktiebolagets notariatavdelning, Stockholm, dit samtliga teckningslistor torde efter hand insändas.»
    Personer, vilka icke träffas av någon utsänd lista, anmodas att benäget insända sina bidrag till Sv. J. T:s redaktion, Drottninggatan 3, Stockholm.