Rättegångsreformen. I ett yttrande till statsrådsprotokollet d. 4 april 1919, intaget i k. prop. nr 390 angående anslag, under vissa förändrade förutsättningar, till bestridande av kostnaderna för en förberedande utredning angående en rättegångsreform, har justitieministern, statsrådet Löfgren. upptagit frågan om en omläggning av processkommissionens arbetssätt och arbetsuppgift. Anledningen härtill är den, att sedan utredningen angående rättegångsreformen — vilken som bekant varit anförtrodd åt numera utrikesministern excellensen Joh. Hellner samt under hans statsrådstid at f. d. regeringsrådet H. Falk såsom hans vikarie med trenne biträden, vilka tillsammans med arbetets ledare bildat den s. k. processkommissionen — numera fortskridit så långt, att de provisoriskt träffade formerna för kommissionens verksamhet ansetts icke längre kunna bibehållas, excellensen Hellner hemställt, att hans avgång såsom kommissionens ledare måtte betraktas såsom definitiv.
I anslutning till önskemål från regeringsrådet Falks sida, att för den händelse han skulle kvarstå såsom kommissionens ordförande, arbetet måtte omläggas från ett enmansuppdrag till en kollegial beredning, uttalar justitieministern, att arbetets fullföljande på den förut lagda grunden torde underlättas, om arbetsresultatet icke behöver bära den mera personliga prägeln av endast ledarens uppfattning utan framstår såsom tillkommet genom kollegiala beslut av personer, bland vilka flertalet deltagit i det grundläggande arbetet från eller nästan från dess början. Jämväl i ett annat avseende anser justitieministern tiden vara inne att draga ut konsekvenserna av den utveckling utredningsarbetet tagit. Då detsamma sattes i gång, avsågs därmed närmast att såsom grund för ett blivande lagstiftningsarbete få den eller de möjliga utvägarna för de processuella huvudfrågornas lösande under vårt lands förhållanden anvisade och allsidigt belysta. Justitieministern anser nu otvivelaktigt, att utsikterna för genomförande av en rättegångsreform inom överskådlig framtid skulle i hög grad befrämjas, om processkommissionen finge, på grundval av det samlade arbetsmaterialet och de föreliggande lagutkasten, omedelbart fortgå till utarbetande av fullständiga lagförslag med motiv.
Justitieministern upptar härefter den i föregående notis berörda frågan omändring i processkommissionens sammansättning och ansluter sig härutinnan till regeringsrådet Falks uttalande. Den väckta frågan om tillkallande av lekmannarepresentanter för rådplägningar med processkommissionen finner justitieministern synnerligen beaktansvärd. Han yttrar härom:
»Då i 1911 års statsverksproposition förordades, att i första rummet ett principbetänkande skulle utarbetas, angavs såsom en härmed förenad fördel, att grundprinciperna för den betydelsefulla, i folkets liv djupt ingripande reformen kunde bliva föremål för allmän granskning, innan arbetet å det slutliga förslaget började. En sådan föregående granskning av grundprinciperna för de blivande lagförslagen är även enligt min mening önskvärd, men den synes mig böra åstadkommas därigenom, att kommissionen på grundvalen av utarbetade lagutkast träder i överläggning rörande reformens centrala problem icke blott med representanter för domarkåren utan även med företrädare avskilda lekmannaintressen. Tillkallande av representanter för näringslivet lik-