Den nya fondhandelslagstiftningen. Aktier och liknande värdepapper köpas och säljas i vårt land, som bekant, i regel genom yrkesmässiga förmedlare, vanligen kallade fondhandlare eller fondmäklare. Det sätt, varpå åtskilliga av dessa förmedlare utövat sitt yrke, har otvivelaktigt varit en medverkande orsak till den stora omfattning aktiespekulationen hos oss tagit och till åtskilliga av de allmänt kända missförhållanden, som anknyta sig till densamma. Ju mera det spekuleras, desto större blir förmedlarnas förtjänst. Det är för den skull lätt förklarligt, att förmedlarna söka väcka intresse för aktieaffärer och att ett stort antal förmedlare sällan eller aldrig begagna sin sakkunskap till att avråda mindre erfarna kunder från att inlåta sig på alltför äventyrliga affärer. I särdeles hög grad har uppkomsten av osund spekulation befrämjats därigenom, att många förmedlare, i syfte att förvärva kunder, bruka erbjuda sig att underlätta anskaffandet av kapital för aktieförvärv genom att ombesörja belåning av inköpta aktier till mycket höga kurser (högbelåning). Vidare är det tydligt, att spekulanter, som för egen del icke förstå sig på aktieaffärer, ofta komma att ligga i händerna på sin mäklare. Är då denne mindre nogräknad, kan han givetvis på mångahanda sätt missbruka sin ställning.
    Den verksamhet, som de yrkesmässiga förmedlarna av aktieaffärer bedrivit, har i vår lagstiftning hittills icke i någon större utsträckning gjorts till föremål för särskild reglering i syfte att motverka missbruk från deras sida. Endast det ringa antal dylika förmedlare, som av handels- och sjöfartsnämnd utsetts till mäklare, de s. k. stadsmäklarna, äro underkastade särskilda bestämmelser, som närmast avse att bereda allmänheten tillgång till ett antal sakkunniga och oväldiga förmedlare, till vilka ett uppdrag angående köp eller försäljning utan risk borde kunna lämnas. Dessa bestämmelser, vilka bland annat kräva vissa kvalifikationer såsom villkor för mäklaresysslans erhållande och ålägga mäklaren vissa plikter med avseende å sysslans utövande, finnas i mäklareordningen den 9 juni 1893, som för övrigt gäller även andra affärsgrenar än handel med värdepapper, och för Stockholms vidkommande därjämte i kungl. kungörelsen den 8 februari 1901 angående fondmäklare i Stockholm.
    En lag, som, ehuru ej särskilt tillkommen med hänsyn till förhållandena inom fondhandeln, är av icke ringa betydelse för allmänhetens tryggande mot missbruk inom nämnda affärsgren, är lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur, och handelsresande. Den reglerar nämligen bland annat utförligt de skyldigheter, vilka åligga en kommissionär i förhållande till hans

uppdragsgivare. Och de, som i vårt land yrkesmässigt förmedla köp och försäljning av aktier, handla härvid så gott som alltid i egenskap av kommissionärer, d. v. s. förmedlaren uppträder själv i förhållande till säljaren såsom köpare och i förhållande till köparen såsom säljare av de värdepapper, varom fråga är. Den verklige köparen och den verklige säljaren hava ej att göra med varandra, utan endast med förmedlaren. Av särskild vikt för fondhandeln äro nämnda lags bestämmelser om självinträde av kommissionären (40 — 45 §§).
    Den nya lag om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, som vid innevarande års riksdag antagits och som utfärdats den 16 maj 1919 (Sv. F. S. nr 240), avser, såvitt den angår fondkommissionsrörelse, att bereda ökad säkerhet för att ovannämnda lag av 1914 efterleves vid förmedling av fondaffärer samt att förhindra, att ifrågavarande yrke utövas av personer, vilka icke äga vilja och förmåga att idka sin verksamhet på lämpligt sätt.
    Med fondkommissionsrörelse förstås i den nya lagen yrkesmässigt idkad verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission av fondpapper, d. v. s. aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag ävensom obligationer. Under lagens bestämmelser falla följaktligen alla de yrkesmässiga förmedlarna av aktieaffärer, då ju dessa, som nyss nämnt, praktiskt taget alltid vid sin yrkesutövning äro verksamma i egenskap av kommissionärer.
    Lagens bestämmelser rörande fondkommissionärer gå ut på att skapa vissa garantier i fråga om samtliga fondkommissionärers verksamhet genom att fordra vissa kvalifikationer såsom villkor för yrketsutövande och ställa verksamheten under offentlig kontroll. Med avseende å sättet för allmänhetens tryggande mot missbruk från ifrågavarande yrkesförmedlares sida representerar alltså den nya lagen ett helt annat system än mäklareordningen, som gäller allenast en mindre del av fondhandelsyrkets utövare, men lämnar yrket i övrigt fritt och vars syfte endast är att bereda allmänheten möjlighet att i affärer skaffa sig biträde av redbara, erfarna och opartiska personer.
    I den nya lagen har man så mycket som möjligt sökt undvika sådana bestämmelser, som skulle komma att rubba de former, vilka utvecklat sig för fondkommissionärernas affärsutövning. Lagen torde därför komma att göra sig föga märkbar för en kommissionär, som har för vana att lojalt fullgöra mottagna uppdrag och som avhåller sig från äventyrliga affärer för egen räkning. Rörande de särskilda bestämmelserna i lagen torde följande förtjäna att nämnas.
    Fondkommissionsrörelse får endast utövas av enskilda personersamt av handelsbolag, aktiebolag och bankbolag. För vinnande av rätt att idka fondkommissionsrörelse måste särskilt tillstånd sökas, som endast meddelas, ifall sökanden uppfyller vissa stadgade förutsättningar. Meddelat tillstånd gäller endast viss ort eller vissa orter; om alltså fondkommissionär vill öppna filial å ort, som ej omfattas av tillståndet, får han begära särskilt tillstånd därtill. Enskild person äger erhålla tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, så framt

han a) är berättigad att här i riket idka handel, b) uppnått 25 års ålder, c) företer intyg om minst tre års väl vitsordad tjänstgöring såsom biträde hos fondkommissionär eller kan genom annan under enahanda tidrymd utövad verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet, d) i övrigt enligt tillgängliga upplysningar icke finnes olämplig för yrket samt e) för den ifrågasatta rörelsen disponerar ett kapital av minst 200,000 kronor. Tillstånd må dock icke meddelas, därest den ifrågasatta rörelsen prövas kunna bliva till skada för det allmänna. Sistnämnda bestämmelse avser närmast att isådana fall, då någon, som uppfyller samtliga under a) —e) uppräknade förutsättningar, begär tillstånd att få driva fondkommissionsrörelse å en ort, där fondspekulation är jämförelsevis okänd, bereda möjlighet att förvägra det sökta tillståndet, ifall etablerandet av en fondkommissionsrörelse å orten kan tänkas komma att där giva upphov till ökad spekulation även utan något särskilt olämpligt förfarande från kommissionärens sida.
    De förutsättningar ett bolag måste uppfylla för erhållande av tillstånd äro, liksom de vilka gälla för enskild person, dels avpersonlig och dels av ekonomisk art. Nämnas må, att i fråga om aktiebolag kräves, att aktiekapitalet uppgår till minst 500,000 kronor.
    Den kontroll över fondkommissionärernas yrkesutövning, som ansetts böra anordnas, skall utövas av en för hela riket gemensam myndighet, som har att övervaka, att fondkommissionär efterlever lagen, samt att i övrigt ägna fondkommissionärs verksamhet den tillsyn, vartill lagens bestämmelser föranleda. I förhållande till tillsynsmyndigheten åligger det fondkommissionär, bland annat, att hålla kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, evad de angå kommissionsrörelsen eller annan av kommissionären idkad affärsverksamhet, tillgängliga för granskning samt att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten alla de upplysningar rörande kommissionsrörelsen och sin ekonomiska ställning, som av myndigheten äskas.
    Till vinnande av största möjliga säkerhet för att fondkommissionsrörelse endast må utövas av sådana personer och bolag, som äro i besittning av nödiga kvalifikationer därför, innehåller lagen vidare ett flertal bestämmelser, vilkas huvudsakliga innebörd kan sägas vara, att rätten att idka fondkommissionsrörelse förloras, när de förutsättningar, som krävdes för tillståndets erhållande, icke längre äro för handen. Särskilt må framhållas, att tillstånd i allmänhet kan återkallas, om innehavaren av tillståndet visat sig olämplig att utöva fondkommissionsrörelse.
    Att i lagen angiva allt vad en fondkommissionär skall iakttaga för att kunna sägas utöva sin rörelse på lämpligt sätt, har av lätt förklarliga skäl icke låtit sig göra. Emellertid har det ansetts behövligt att uttryckligt föreskriva, att fondkommissionär icke må åtaga sig att förmedla affär i fondpapper, vilken uppenbarligen har karaktär av spekulation, åt någon, som ännu ej uppnått myndig ålder, eller åt någon, som, enligt vad kommissionären vet eller borde veta, av

oerfarenhet eller lättsinne ägnar sig åt affärer av nämnda art i större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar kan anses rimligt, att fondkommissionär ej heller må uppmuntra personer, vilka uppenbarligen sakna nödig erfarenhet i ekonomiska förhållanden, till att spekulera i fondpapper, samt att fondkommissionär ej må obehörigen yppa uppdragsgivares affärsförhållanden, varom kommissionären i denna sin egenskap erhållit kännedom, eller i strid med uppdragsgivarens intresse begagna sig av sin kännedom i berörda hänseende.
    Lagen innehåller icke något förbud för fondkommissionär att idka fondaffärer för egen räkning. Erfarenheten visar nämligen, att ett sådant förbud aldrig kan bliva effektivt. Då emellertid den möjligheten kan tänkas, att en fondkommissionär, som har egna intressen i aktiemarknaden, frestas att åsidosätta sina uppdragsgivares fördel för sin egen, och det följaktligen för allmänheten kan innebära en viss högre grad av trygghet att anlita förmedlare, som uteslutande ägna sig åt kommissionärsverksamhet, innehåller lagen en bestämmelse i syfte att söka på frivillighetens väg skapa en kategori fondkommissionärer, som avhålla sig från egna spekulationer. Enligt denna bestämmelse äger enskild person, som söker eller som erhållit tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, avgiva skriftlig försäkran, att han icke skall för egen räkning idka handel med fondpapper, vare sig omedelbart eller med begagnande av annan persons namn ej heller själv inträda såsom köpare av fondpapper, som han i egenskap av kommissionär åtagit sig att sälja, eller såsom säljare av fondpapper, som han i egenskap av kommissionär åtagit sig att köpa. Dylik försäkran är bindande till dess den återkallas. Återkallelsen må dock ske tidigast efter tre år. Den, som avgivit dylik försäkran, är tillerkänd en viss lindring i fråga om det kapital, som han för erhållande av tillstånd att idka fondkommissionsrörelse skall visa sig disponera. Av honom kräves nämligen i sådant avseende endast 50,000 kronor. Det, som kan väntas förmå en del fondkommissionärer att avgiva en försäkran av ifrågavarande art, torde emellertid mindre vara nämnda förmån än utsikten till att allmänheten skall på grund av den avlagda försäkran finna dessa vara mera tillförlitliga än andra fondkommissionärer och på grund härav vända sig till dem med sina uppdrag.
    Det skulle kunna tänkas att en fondkommissionär, vilken vid sidan av sin kommissionsrörelse köper och säljer aktier för egen räkning eller anskaffar lån åt aktiespekulanter, härvid förfar på sådant sätt, att det för honom är önskvärt, att tillsynsmyndigheten ej erhåller kännedom därom, t. ex. om han i sådana fall, då han erhållit i uppdrag att köpa eller sälja aktier, själv inträder såsom säljare eller köpare och härvid riktar sig på uppdragsgivarens bekostnad eller om han bidrager till spridning av osund spekulation genom att bereda sina kunder tillfälle att få inköpta aktier belånade till höga kurser. Det har ansetts nödigt att förhindra, att en sådan fondkommissionär skall kunna undandraga sitt förfarande tillsyns-

myndighetens kontroll genom att uppdela sin verksamhet på olika, i rättsligt avseende skilda företag, exempelvis genom att överlåta själva fondkommissionsrörelsen å ett av honom fullständigt beroende aktiebolag, under det han fortfar att i eget namn bedriva rörelse, innefattande utlämnande av lån mot säkerhet av aktier samt köp och försäljning av aktier för egen räkning. Härigenom skulle tillsynsmyndigheten, vars tillsyn ju endast skall gälla företag för idkande av fondkommissionärsverksamhet, uppenbarligen vara betagen rätt att granska sistnämnda rörelses böcker och komme sålunda i de flesta fall att sakna material för att kunna bedöma, i vad mån de båda med varandra samverkande företagens affärsoperationer gåve anledning till anmärkning. I lagen stadgas för den skull, att om emellan ett företag, vars innehavare förvärvat tillstånd att idka fondkommissionsrörelse, och ett annat företag, som har till ändamål att för egen räkning köpa och sälja fondpapper eller att utlåna penningar mot säkerhet av fondpapper och som icke är underkastat tillsyn enligt lagens bestämmelser, ett närmare samband finnes antingen så till vida, att båda företagen ledas av samma eller i huvudsak sammapersoner, eller ock så till vida, att den vinst, som må uppkomma av de båda företagen, är avsedd att helt och hållet eller till avsevärd del direkt eller indirekt tillfalla samma eller i huvudsak samma personer, det innehavaren av förstnämnda företag meddelade tillståndet må återkallas, såframt ej antagas kan, att menliga verkningar icke skola på grund av nämnda samband uppkomma för företagetskunder eller för det allmänna.

  

  Lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet avser, såsom av dess titel framgår, även att reglera den börsmässiga fondhandeln. De bestämmelser, som från det allmännas sida hittills ansetts nödiga för att ordna verksamheten å den enda fondbörs, vilken för närvarande finnes i vårt land, nämligen den i Stockholm, stå att läsa i Kungl. Maj:ts förnyade instruktion för Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd av den 8 februari 1901. Enligt denna åligger nämnden bl. a. att meddela de föreskrifter, som erfordras för ordnings upprätthållande inom Stockholms fondbörs, tillse, att personer, av vilka börsens anseende kan lida, ej få tillträde där, vidtaga åtgärder, som kunna anses lända till de börsbesökandes gagn och bekvämlighet, samt bestämma tid, ställe och sätt för hållande av fondbörs och börsauktioner i Stockholm. Nämnden utser fondbörskommitterade, vilka i avseende å fondbörsen hava att utöva de åligganden, som genom särskilda av nämnden meddelade föreskrifter bestämmas. På grund av den handels- och sjöfartsnämnden sålunda tillagda befogenhet har nämnden fastställt ordningsregler för fondbörsen och reglemente för fondbörskommitterade, vilka enligt detsamma handhaft den närmare tillsynen över verksamheten å fondbörsen.
    Mot det sätt, varpå ledningen av Stockholms fondbörs för närvarande är organiserad, har anmärkts, att detsamma icke erbjuder

Svensk Juristtidning 1919. 13

tillräckliga garantier för att hos ledningen städse skall kunna vara att förvänta vilja och förmåga att taga initiativ till nödiga reformer å fondbörsens och fondhandelns område eller över huvud för att allmänna intressen med avseende å fondbörsverksamheten skola bliva tillräckligt beaktade.
    För beredande av mera tillfredsställande garantier i nämnda hänseenden innehåller den nya lagen bestämmelser om att fondbörs ej må upprättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd, att för varje fondbörs en börsordning, innehållande grunddragen av börsens verksamhet, skall fastställas av Kungl. Maj:t, att för fondbörs skall finnas en styrelse,vars ordförande skall utses av Kungl. Maj:t och vars övriga medlemmar skola väljas till en fjärdedel av de bankbolag, som äro medlemmar av fondbörsen, till en fjärdedel av övriga börsmedlemmar, till en fjärdedel av stadsfullmäktige i den stad, där börsen hålles, och till den återstående fjärdedelen av den handelskammare, inom vars distrikt nämnda stad är belägen, att fondbörs skall stå under tillsyn av offentlig myndighet, som har att övervaka, att beträffandefondbörs ifrågavarande lag och börsordningens föreskrifter iakttagas ävensom att verksamheten å fondbörs i övrigt försiggår på sådant sätt, att den länder till nytta för det allmänna, samt att det för fondbörs meddelade tillståndet under vissa omständigheter kan återkallas.
    Tillsynen över fondbörs skall ombesörjas av samma myndighet, som har att utöva kontrollen över fondkommissionärerna. Åt Kungl.Maj:t är lämnat att meddela närmare bestämmelser om denna myndighets organisation och verksamhet. Meningen är, att ifrågavarande tillsyn skall handhavas av bankinspektionen.

   

 Som bekant är det ganska vanligt, att fondhandelsfirmor låta i tidningar, i sammanhang med annonser om sin rörelse, införa kurslistor, innehållande köp- och försäljningskurser på diverse aktier. Då fullständig frihet råder att härvid angiva vilka kurser som helst, är det givet, att dessa listor kunna bliva ganska missvisande. Detta är naturligtvis icke tillfredsställande. Redan själva angivandet avkurser å en del å fondbörs icke introducerade aktier, som av olika anledningar föga ägna sig till att bliva föremål för affärer bland en större allmänhet, är för övrigt olämpligt, då spekulation i dessa aktier därigenom underlättas. Med hänsyn till dessa omständigheter innehåller den nya lagen förbud dels mot att offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida kurslista beträffande fondpapper, vilka få göras till föremål för affärer å fondbörs här i riket, med mindre i listan upptagits allenast sådana kurser, som blivit å dylik fondbörs noterade, dels ock mot att utan särskilt tillstånd av tillsynsmyndigheten offentliggöra eller bland ett flertal personer utsprida kurslista, i vilken upptagits kurser å fondpapper, som icke få göras till föremål för affärer å fondbörs här i riket. Överträdelse av förbudet är belagt med straff.
    Straff är jämväl stadgat för den, som offentliggör eller bland ett

flertal personer utsprider meddelande, vilket uppenbarligen har till syfte att uppmuntra till spekulation i fondpapper, för den, som i syfte att inverka på allmänhetens eller ett flertal personers uppfattning om fondpappers värde eller om fondmarknadens läge över huvud utsprider rykte, som han vet vara osant, ingår skenavtal eller annorledes svikligen förfar, ävensom för den, som för egen eller annans fördel begagnar sig av någons oerfarenhet eller lättsinne till att förleda honom till spekulation i fondpapper i större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar kan anses rimligt.
    Meningen är, att straffbestämmelserna beträffande utfärdande av kurslistor och meddelanden, åsyftande att uppmuntra till spekulation, skola kompletteras genom motsvarande stadganden i tryckfrihetsförordningen.

  

  I sammanhang med lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet har utfärdats en lag med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Denna lag riktar sigmot den särskilt bland fondhandelns utövare synnerligen allmänt härskande uppfattningen, att den, som fått annan person tillhöriga fondpapper i sin besittning, vare sig såsom pant eller till förvaring eller på grund av kommissionsuppdrag, har rätt att för egen räkning sälja dem eller annorledes förfoga över dem, utan att härtill inhämta deras ägares samtycke, endast han å den tid, då ägaren har rätt att återbekomma sina papper, kan tillställa denne ett lika antal papper av samma slag. Det anses nämligen att under denna förutsättning papperens ägare icke rimligen kan hava något att invända emot innehavarens förfoganden och att följaktligen ett tyst medgivande till desamma från ägarens sida kan presumeras. För att motverka denna uppfattning, som tydligtvis innebär ett synnerligen betänkligt avsteg från en sund rättsutveckling, stadgas i ifrågavarandelag, att i vissa angivna fall, då fondpapper befinna sig i annans besittning än ägarens, dennes samtycke till innehavarens förfoganden över fondpapperen icke äger laga verkan, såvida det icke lämnats uttryckligen och i viss form.
    Detta stadgande, som bland annat avser förfoganden över pantsatta fondpapper, utgör emellertid icke hinder för att den, hos vilken fondpapper pantsatts till säkerhet för fordran, självrådigt skiljer fondpapperen från fordringsbeviset och lämnar dem i pant för någonsin egen gäld. Ty till sådan pantsättning i andra hand tarvas enligt 10 kap. 6 § handelsbalken icke ägarens samtycke, endast densamma icke sker för högre belopp eller på strängare villkor än den ursprungliga. Panthavaren behöver allenast lämna underrättelse till ägaren eller, om denne ej är när, till rätten eller konungens befallningshavande. Då det emellertid just beträffande pantsatta fondpapper är synnerligen vanligt, att panthavaren återbelånar dem för egna förbindelser, och åtskilliga olägenheter funnits vara förbundna härmed, stadgas i ifrågavarande nya lag vidare, att pantsatta fondpapper ej må annorledes än i förening med fordringen, varför de

häfta, av panthavaren sättas ut till annan, med mindre därom träffats överenskommelse, som erhållit den särskilda form, vilken i lagen enligt vad ovan nämnts gjorts till villkor för att i vissa fall giltigt samtycke skall anses vara lämnat av fondpapperens ägare. Detta stadgande utgör alltså ett undantag från 10 kap. 6 § handelsbalken.
    I ännu ett avseende har i den nya lagen gjorts undantag från nämnda lagrum. Detta innehåller nämligen förbud mot återbelåning av pant för högre belopp eller på strängare villkor än som vid den ursprungliga pantsättningen överenskommits. Förbudet är emellertid, i likhet med vad förmögenhetsrättsliga bestämmelser vanligen äro, av dispositiv natur. I den nya lagen åter förklaras, att en dylik återbelåning av pantsatta fondpapper icke är i något fall tillåten.
    Slutligen har, för att åt ovannämnda bestämmelser förläna nödig effektivitet, straff — böter eller fängelse — stadgats för det fall, att någon, vilken såsom pant eller till förvaring i kommission mottagit eller i kommission inköpt fondpapper, utan laga rätt för annans räkning än ägarens förfogar däröver.
    Lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet skall träda i kraft den 1 januari 1920, under det att lagen med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper skall tillämpas redan från och med den 1 juli 1919.

Edv. Gadde.