Ett par spörsmål vid den legala ränteberäkningen. Beträffande ränteberäkning vid fordringar, när ränta vid avtalets ingående ej mellan kontrahenterna stipulerats, innehåller svensk rätt i H. B. 9 kap. 10 § den allmänna bestämmelse, som analogivis finner användning även på de fall, där den icke är direkt tillämplig. Sagda paragraf, som omedelbart avser blott penningförsträckning, föreskriver, att ej avtalad ränta utgår i fråga om fordran med bestämd förfallodag med sex procent från sistnämnda dag och i fråga om andra fordringar med fem procent från den dag, gäldenären hos domaren eller överexekutor sökes, d. v. s. enligt gängse praxis från stämningens eller kommunikationsresolutionens delgivning. Grunderna för detta stadgande anses vara gällande för hela obligationsrättens område, därvid dock genom uttrycklig lagföreskrift undantagits handelsköp, där ej viss tid för köpeskillingens gäldande utsatts, i vilka fall sex procent ränta skall utgå från godsets avlämningsdag eller, i händelse av köparemora, från dröjsmålets inträdande (köplagen § 38) Jag ämnar här i största korthet påpeka, huru dessa allmänna regler pläga tillämpas på ett par särskilda fall, och att denna tillämpning icke kan betraktas såsom fullt korrekt.
Vid skadeståndstalan är det i praxis vedertaget, att man beräknar den lidna skadan, yare sig den hör till »damnum emergens» eller »lucrum cessans», till ett fixt belopp, på vilket den skadelidande gottgöres ränta efter fem procent från stämningsdagen. Vid berörda beräkning tages blott hänsyn till direkta utgifter och till prisdifferenser, däremot ej till avsaknaden under en viss tid av ett kapital, som vid sagda tids början bort tillkomma den skadelidande. Ett dylikt beräkningssätt har för ett par fall uttrycklig hemul i lag. Jag syftar på stadgandena i köplagen §§ 25 och 30, där ersättningskravet regleras i enlighet med en på angivet sätt utfunnen prisskillnad, som helt skall betäcka skadan. Men för övriga fall, där lagbud ej finnes, blir skadeståndskravet icke fullt tillfredsställt, förrän ersättning för hela skadan givits. Och i hela skadan måste otvivelaktigt anses ingå avsaknaden under en viss tid avett kapital, som tidigare bort vara den skadelidandes. Detta kapital bör betraktas såsom förfallet till betalning den dag, förlusten inträdde, alltså härifrån löpa med sex procent ränta.
Häves köp, sedan betalning erlagts, skall självfallet såsom allmän regel den uppburna köpeskillingen återbäras. Kommer återgångskravet inför domstol, beräknar praxis även här undantagslöst blott fem procent från stämningsdagen å det fordrade beloppet. På så sätt inträffa fall, då köparens intressen icke bliva fullt tillgodosedda, nämligen när avtalets hävande varit förbundet med säljarens skadeståndsplikt. Häves avtalet, har ju köparen utan någon nytta