N. H. Bache: Forelæsninger over de almindelige Brandforsikringsbetingelser for Løsøre. Udgivet paa Forsikringsforeningens Foranstaltning. København 1918. 133 s. Kr. 4.50.

    På anmodan av styrelsen för Forsikringsforeningen i Köpenhamn har Høiesteretssagfører N. H. Bache i nov. 1917 och febr. 1918 hållit en serie föreläsningar över de allmänna försäkringsvillkoren vid brandförsäkring av lösöre. Det föreliggande arbetet utgör enligt förordet i huvudsak ett stenografiskt referat av dessa föreläsningar.
    Av grundläggande betydelse för rättsförhållandet mellan kontrahenterna i ett försäkringsavtal äro nu för tiden i det stora flertalet fall de för vederbörande försäkringsbolag gällande allmänna försäkringsvillkor. Inom vissa försäkringsgrenar förekommer det ofta, att flera bolag tillämpa i huvudsak likalydande allmänna villkor. Vad särskilt brandförsäkringen beträffar äro i åtskilliga länder för de stora bolagen eller i varje fall för majoriteten av dem de allmänna villkoren av samma lydelse. I regel hava dessa gemensamma allmänna brandförsäkringsvillkor ensidigt fastställts av försäkringsgivarna. Det är därför helt naturligt, att den enskilde försäkringstagarens intressen i vissa avseenden icke blivit tillräckligt beaktade. En särställning i fråga om tillkomsten intaga de franska villkoren av 1912. Dessa hava nämligen, såsom författaren framhåller, utarbetats under förhandlingar mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, därvid de sistnämnda representerats av en för tillvaratagandet av deras intressen bildad förening kallad "Ligue des assurés". Föreningensingripande har givetvis i åtskilliga avseenden satt sin prägel på villkorens innehåll.
    Arbetet inledes med en kortfattad karaktäristik över de tyska, engelska och franska brandförsäkringsvillkoren. Därefter övergår författaren till att med några ord beröra de allmänna villkor, som äro gällande i Sverige och Norge. Det egentliga föremålet för framställningen utgöres emellertid av de Danske Fællesbetingelser, antagna av Dansk Tarifforening i maj 1908 och avtryckta i slutet av arbetet.
    Vid behandlingen av detta ämne inskränker sig författaren icke till att redogöra för innehållet i ifrågavarande Fællesbetingelser. Innebörden av de särskilda villkoren levandegöres genom talrika ur det praktiska livet hämtade exempel och hänvisningar till förefintliga prejudikat. Ofta anställas jämförelser med de villkor, som

LITTERATUR. 271gälla i andra länder. De franska bestämmelserna anföras därvid i många avseenden såsom efterföljansvärda föredömen. Beträffande åtskilliga spörsmål redogör författaren jämväl för den lösning de erhållit i den moderna utländska lagstiftningen rörande försäkringsavtalet. Överallt ser man spår av författarens ingående kännedom om försäkringsrättslig litteratur och praxis.
    I den avdelning, som handlar om försäkringsavtalets tillkomst, berör författaren bland annat innebörden av vissa stadganden i den gemensamma skandinaviska lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Vid besvarandet av frågan huru länge den, som till ett brandförsäkringsbolag ingivit begäran om försäkring, är bunden av detta sitt anbud, giver författaren åt 3 § avtalslagen en tolkning, mot vilken man synes kunna göra viss invändning. Enligt författarens åsikt skulle nämnda stadgande praktiskt taget innebära, att bolagets accept måste komma anbudsgivaren tillhanda inom 24 timmar. Så snävt synas dock icke gränserna för den legala acceptfristen vara uppdragna. I denna frist ingår ju icke blott den tid, som åtgår för befordran av anbud och svar till vederbörande adressat, utan även en skälig betänketid för anbudstagaren. Huru länge denne får betänka sig, är beroende av omständigheterna i det särskilda fallet och kan sålunda variera högst betydligt. Härav synes följa, att i sådana fall då bolaget, innan det kan bevilja en sökt brandförsäkring, behöver närmare undersöka riskförhållandena, anbudsgivaren i regel är bunden så lång tid, som skäligen kan beräknas åtgå för en dylik undersökning.
    Med den brist på litteratur rörande försäkringsavtalet, som råder i vårt land, måste svenska jurister vara tacksamma att de genom utgivandet av dessa föreläsningar i tryck blivit satta i tillfälle att taga del av desamma. Även den, som icke har direkt anledning att sysselsätta sig med försäkringsfrågor, har behållning av att genomläsa arbetet. Den lättlästa och orienterande framställningen lämnaren god överblick över åtskilliga spörsmål, som stå på dagordningen i samband med det pågående nordiska lagstiftningsarbetet på detta område. Författarens kritiska anmärkningar äro i åtskilliga punkter tillämpliga även på förhållandena i vårt land.


Rudolf Eklund.