310 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.En engelsk sensationsprocess. Det stora intresse, som det engelska folket hyser för sin rättsskipning, beror väsentligen på några av rättegångsväsendets egna mest framträdande drag. Den utpräglat muntliga förhandlingsformen och koncentrationen av förhandlingen till ett enda rättegångstillfälle utan uppskov låter rättegången framstå, så att säga, i hög relief och skänker därmed åt processenen åskådlighet, som fängslar allmänheten. Därav förklaras ock den betydelse, sensationsprocessen har i engelskt samhällsliv.
    Under juli månad i år har inför Lord Reading, Lord Chief Justice of England, i High Court utspelats en ärekränkningsprocess, som givit en god illustration av engelsk sensationsprocess i gott och ont. Lord Newton, som under kriget varit chef för den avdelning inom utrikesdepartementet, som haft att sörja för de av fienderna tagna engelska fångarna, hade stämt Daily Mail för smädelser, som förekommit i tidningen vid ett par skilda tillfällen under 1918. Efter en tids tidningskampanj mot Lord Newton, för det han skulle visat slapphet i utövandet av sitt ämbete, kulminerade ärekränkningen i ett yttrande i tidningen med anledning av Lord Newtons inlägg i överhuset i en debatt om fångarnas behandling i Tyskland. I detta inlägg hade Lord Newton till endast jämförelsevis ringa grad sysslat med själva ämnet och i stället format sitt tal som ett skarpt försvar och en satirisk gensaga mot Daily Mail's kampanj. Ett par dagar efter debatten skriver så Daily Mail: "We, not having the war and its horrors in our own towns, mines, and fields, permit Lord Newton to treat our suffering prisoners in Germany as an opportunity for selfadvertisement, accompanied by pitiless jokes and sneers." Det var i synnerhet med anledning av detta yttrande, som Lord Newton förde talan, och som vanligt i England gick den ut på skadestånd och fördes sålunda som civilprocess.
    Tidningens försvar var inriktat på att visa, att orden voro sanna, varom enligt engelsk rätt bevisning är tillåten. Emellertid komprocessen på grund av vissa omständigheter att anta ett säreget förlopp. Bruket av jury i civila mål har under kriget varit väsentligt begränsat. På parts yrkande har ett mål emellertid alltid handlagts inför jury, när det rört ärekränkning. Så var fallet också här, och juryn var en s. k. special jury. Målets behandling inför jury medförde nu, att det ingalunda, som t. ex. i en liknande rättegång hos oss skulle inträffat, var svaranden, som framförde sin bevisning om smädelsens sanning, utan att käranden ansåg det taktiskt så gott som nödvändigt att bruka sin rätt att först föra bevisning och att därvid särskilt söka styrka, att smädelsen ej var sann. Under två hela dagar pågick förhöret av kärandens vittnen, och dettas olika växlingar följdes med ett intresse så spänt som om det varit en remarkabel sporttävlan eller ett fängslande skådespel.
    Det första vittnet var Lord Newton själv. Det av hans egen advokat förda förhöret med honom erbjöd icke stort intresse. Men

FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 311korsförhöret från motpartens sida följdes med spänd uppmärksamhet. Daily Mail hade nämligen som sin förste advokat denman, som f. n. betraktas som Englands skickligaste counsel, Sir John Simon, politiskt Asquith-liberal och utslagen ur underhuset vid förra årets val. Hans korsförhör blev i mycket ringa grad ett vittnesförhör i svensk mening; det inriktades omedelbart på att fånga juryn och blev ett lysande bevis på betydelsen i England av den advokatoriska retoriken som förberedelse för de parlamentariska debatterna. Genom frågor, som tedde sig som rent oratoriska, och som framställdes i de mest gripande och skrämmande ordalag, blev det först fastslaget, huru dålig de engelska fångarnas behandling i Tyskland var, och att Lord Newton kände till detta förhållande. Därefter sysslade korsförhöret med den engelska allmänhetens skräckslagna oro för fångarnas öden. Och mot denna bakgrund riktade sir John Simon därefter triumferande den frågan till Lord Newton: "Tycker ni icke åtminstone nu, när ni ser tillbaka på händelserna, att ni, när ni visste allt detta, borde ha uttalat eder i överhuset med mer 'gravity and seriousness'?" När det ypperligt ledda korsförhöret med Lord Newton slutade, ansågs allmänt, att Lord Newton var slagen. På andra dagen ändrade sig emellertid läget. Käranden förde fram en serie av de mest framstående män för attvisa de stora förtjänster han inlagt i utövningen av sitt ämbete. Lord Robert Cecil, ärkebiskopen av Canterbury, engelske ministern i Schweiz och flera andra hördes som vittnen och uttalade sig alla ytterst gynnsamt om Lord Newtons arbete. Och när kärandens bevisning är slut, och tiden för svaranden att föra fram sin bevisningär inne, reser sig Sir John Simon och förklarar, att svaranden avstår från att föra någon bevisning. Visserligen håller han ett mästerligt försvarstal, men utgången anses klar. Domaren är omedelbart redo att göra sin summing-up och riktar följande frågor till juryn: 1) Are the words defamatory of the plaintiff?; 2) Are thewords true in substance and in fact?; 2) Are the words fair and bona fide comment made without malice to the plaintiff?; 4) Damages? Efter en stunds överläggning lämnar juryn svaren: 1) Yes; 2) No; 3) No; 4) 5,000 pounds. Och domaren ålägger omedelbart Daily Mail att betala 5,000 pund i skadestånd och att betala rättegångskostnaderna.
    Det, som skänker ett fall som detta dess sensationella intresse, är naturligtvis först och främst bevisningen rörande smädelsens sanning. Men processen antar därjämte en alldeles säregen karaktär på grund därav, att den föres inför jury, d. v. s. att parternas advokater ha att påverka tolv lekmäns övertygelse rörande smädelsens sanning. Endast handhaft av de utsökta män, domare och advokater, som här figurerade, kunde en sådan rättegång hindras att sjunka ned till en vrångbild av rättsskipning.


Thore Engströmer.