ALBERT KÔERSNER : Den s. k. krigshandelslagen (Lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. den 17 april 1916) och därmed sammanhängande författningar med motiver och förklarande anmärkningar. Sthm 1916. Fritze. Liten 8:o. 136 s. Kr. 3.00.
— Lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, given den 30 maj 1916, jämte tillhörande författningar med utdrag ur förarbetena, anvisningar och vissa formulär. Sthm 1916. Nord. Bokh. Stor 8:o. 134 s. Kr. 3.00.
— Några grunddrag af krigets moratorielagstiftning och Sveriges lärdomar häraf. Föredrag. Sthm 1918. Svenska Bankföreningen. 4:o. 26 s. Kr. 2.25.
I jämförelse med den oerhörda omfattningen av den lagstiftning, som världskriget mer eller mindre omedelbart föranlett i vårt land, är den litteratur, i vilken samma lagstiftning utlägges och förklaras, egentligen ej så omfångsrik. Närmast torde detta bero på den allmänt omfattade förhoppningen, att ifrågavarande lagstiftning icke skall bli långlivad. Trots de upprepade förlängningarna av åtskilliga hithörande författningars giltighetstid har man icke velat släppa tanken, att hela detta system av förut okända inskränkningar i enskildas handlingsfrihet och ingrepp i vad man vant sig att räkna till hemlivets fridlysta område snarast möjligt skall avskaffas. Alla de nya, för vår rättsordning främmande institut, som krigstidslagstiftningen skapat, skulle då åter falla bort, och uppgiften för rättsdoktrinen att inordna de nya instituten i systemet och efter desamma jämka de gamla kända begreppen ter sig sålunda mindre angelägen. Den praktiska uppgiften att underlätta en riktig tillämpning av krigstidslagstiftningen har emellertid också sin betydelse, icke minst i betraktande av lagstiftningens avfattning, som ofta nog bär spår av den brådska, under vilken densamma kommit till. Mängden av åtal för överträdelser av de otaliga förbuden i krigstidslagstiftningen utvisar också i sin mån, hur ringa den är avpassad efter den allmänna rättsuppfattningen inom vårt folk. Så mycket välkomnare äro också de sakkunniga anvisningar för lagstiftningens tillämpning, som litteraturen om densamma meddelar, och professorn, numera justitierådet KÔERSNERS här ovan anförda kommentarer till krigshandelslagen, vilken ännu någon tid skall vara gällande, och till lagen om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., vars giltighetstid alls ej är begränsad, fylla i sådant hänseende väl sin plats. Den historik över ifrågavarande lagars tillkomst, som lämnas, och de yttranden av lagrådet, vederbörande riksdagsutskott samt departementschefen, som anföras i dessa kommentarer1, bidraga i hög grad till en riktigare uppfattning av lagarnas innehåll; detta
gäller nog väl så mycket om KÔERSNERS egna anmärkningar om lagarnas betydelse och hans anvisningar beträffande deras tillämpning. Det rent praktiska syfte, som med dessa anvisningar fullföljts, har ingalunda uteslutit den ingående noggrannhet och den sakliga vederhäftighet, som alltid äro utmärkande för KÔERSNERS penna. Men särskilt vad angår lagen om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., som ju ej är avsedd att gälla blott under den oroliga nutiden utan har fått en mera definitiv karaktär, låter sig ej undertrycka den önskan, att all den sakkunskap, som kommentaren utvisar, måtte få resultera i en ännu fullständigare framställning av lagens icke på alla punkter lättillgängliga innehåll. I en sådan framställning skulle också bestämdare kunna fastslås, huru långt i själva verket inskränkningarna i utlännings förvärvsmöjligheter nå. Särskilt tyckes möjligheten för utlänningar att genom inrop å exekutiv auktion förvärva sådana aktier, som jämlikt lagens 2 och 12 §§ icke skola få av dem förvärvas genom teckning eller överlåtelse, vara alldeles oinskränkt; att den möjligheten i ett säreget fall, som KÔERSNER (s. 110 vid not 2) uppmärksammar, skulle vara utesluten, kan måhända överensstämma med lagens syfte, men knappast med dess avfattning. En närmare utredning härav vore utan tvivel önskvärd, och faran för att utländskt inflytande över svenska fastigheter vinner insteg på andra vägar — exempelvis genom nationalitetsändring, såsom beträffande fartyg blivit beaktat i 5 § Sjölagen — kan måhända ock förtjäna uppmärksamhet, så mycket hellre, som lagstiftningen i ämnet ännu ej torde ha fått en alldeles slutgiltig avfattning. Ännu i våras vidtogs ju, genom lagen den 3 maj 1918, en viss skärpning i bestämmelserna, och den nya utredning i frågan om bolags jordförvärv, som regeringen i början av detta år igångsatt, berör väl också i någon mån förevarande ämne.
I olikhet mot det rent praktiska syftet med nu nämnda två kommentarer har föredraget över moratorielagstiftningen en mera teoretisk läggning, Det öppnar utsikter över ett fält, som för svensk juridik tidigare varit, om ej terra incognita, dock ganska främmande,varom 1914 års lagstiftning i ämnet i viss mån vittnar. Det sakrika föredraget innehåller ett flertal uppslag, såsom man kunnat vänta av den i ämnet väl förfarne medutgivaren av det stora verket Moratorium (anmält i denna tidskrift 1916 s. 186 — 187). Vid utgivandet av detta verks senaste band hade utlovats en översikt över vissa moratorielagstiftningen berörande frågor, och föredraget synes vara att betrakta som en god avbetalning på detta åtagande. Då det ingalunda är uteslutet, att vårt land än en gång kan komma att behöva en moratorielagstiftning, förtjänar föredragets innehåll väl beaktande. Här som i så mycket annat av det arbete, som nedlagts på behandlingen av vår krigstidslagstiftning, skola måhända en gång i framtiden våra lagstiftare finna hjälp i åtskilliga svårigheter av det slag, som deras uppgifter nu under världskriget mött i betydande omfattning.
C. G. Björling.