Påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Den straffpåföljd, som ersatt förlusten av medborgerligt förtroende, kallas i strafflagen «påföljd enligt 2 kap. 19 §». Benämningen fanns ej i 1915 års sakkunnigförslag om borttagande ur lagstiftningen av den äldre påföljden, vilket förslag i lagtexten rörde sig med uttryck sådana som »påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §», »påföljd, som omförmäles i 2 kap. 19 §». Den kortare beteckningen valdes, efter hemställan av lagrådet, såsom medförande åtskilliga lättnader i redaktionellt hänseende. Lagskipningen synes emellertid ha en viss förkärlek för sakkunnigbetänkandets ordalag. I flertalet fall torde underrätterna skriva »påföljd, som avses i 2 kap. 19 §»; vid återgivande härav i hovrättens utslag blir kanske »avses» — måhända först efter diskussion — förändrat till »avsåges»; och om målet går till högsta instans, kan en nitisk revisionssekreterare råka i tvekan huruvida ej återgång borde ske till underdomstolens præsens indicativus. Här må alltså den försynta önskan uttalas att, till undvikande av onödigt skriv- och tankearbete, lagens goda och bekväma, från överflödiga ord fria term varder av domstolarna allmänneligen nyttjad.

B. W.

 

    Dyrare att fullfölja talan i högsta domstolen. Enligt vad åtskilliga i år av högsta domstolen meddelade domar och utslag giva vid handen har högsta domstolen skärpt sökandens och klagandens ersättningsplikt för motpartens kostnader i högsta instansen, i det att förklaranden i besvärsmål numera plägar berättigas lyfta hela det nedsatta beloppet 150 kr. och sökanden i revisionsmål plägar förpliktas utgiva viss ytterligare ersättning, vanligen ej överstigande 150 kr.

 

    Förslag till reform av förundersökningen i brottmål. Inom justitiedepartementet har enligt ett numera till trycket befordrat statsrådsprotokoll av d. 27 febr. 1920 utarbetats förslag till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. Häri föreslås stadganden om en förberedande undersökning i åklagarmål i syfte att utreda, huruvida skäl till åtal föreligger, och att anskaffa, om möjligt, fullständig bevisning till första rättegångstillfället. Denna förundersökning anförtros enligt förslaget åt polis- och åklagarmyndigheten, som för ändamålet fått sig tillagda ökade befogenheter i avseende å rätt att inkalla och inställa till förhör m. m. För prövning av vissa av polis- och åklagarmyndigheten företagna allvarsammare ingripanden i den medborgerliga friheten föreslås inrättande av häktningsdomare. Anhållningsinstitutet har närmare reglerats, och ingående bestämmelser hava givits rörande tiden från anhållandet till häktandet samt från häktningens verkställande till den häktades inställande inför domstolen. Reseförbud föreslås till användande i därför lämpade fall i stället för häktning. Ett par kapitel ägnas åt stadganden om beslag och skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan samt kroppsbesiktning.
    Lagförslaget har i statsrådet framlagts av dåv. justitieministern Eliel Löfgren och föredrages under september 1920 i lagrådet av revisionssekreteraren Algot Bagge.