Domsagornas arkiv= och expeditionslokaler. Uti 2 kap. 7 § rättegångsbalken stadgas, att å tingsstad skall häradskista vara och att där skola gömmas häradets insegel, riksdagsbeslut, allmänna stadgar och de handlingar, som rätten angå.
    I den mån ökat utrymme för förvaring av dessa handlingar visat sig behövligt, har detsamma väl i allmänhet blivit på ett eller annat sätt tillgodosett, men de anordningar, som därför vidtagits, hava nog endast i undantagsfall varit av den beskaffenhet, att de motsvara vår tids anspråk på arkiv, avsedda för förvaring av domstolshandlingar.
    I de flesta domsagor med endast ett tingsställe samt uti flertalet av de domsagor med två tingsställen, där domaren är boende å eller invid det ena tingstället, torde nog det nuvarande behovet av expeditions- och arkivlokaler hava blivit i sammanhang med uppförande av nya tingshus nöjaktigt tillgodosett.
    Uti övriga domsagor med två tingsställen och uti samtliga domsagor med flera än två tingsställen äro däremot arkivalierna nästan utan undantag förvarade på ett sätt, som måste betecknas såsom i högsta grad otillfredsställande. De äldre delarna av dessa arkivhandlingar förvaras i allmänhet å tingsställena, ofta uti de av trä uppförda tingshusen men stundom uti små av tegel uppförda hus, vilka ej äro försedda med eldstad eller försedda med eldstad, som ej användes. I det förra fallet äro arkivalierna — även om s. k. brandfria arkivrum på en del ställen finnas inredda — nog ej på betryggande sätt skyddade mot eldfara. I det senare fallet torde arkivhandlingarna vara utsatta för sådana olägenheter, som förorsakas av fukt. I båda fallen medför en dylik anordning den olägenheten, att arkivalierna ej äro för domaren eller de rättssökande tillgängliga vid andra tillfällen än under tingssammanträdena. — Ännu sämre förhåller det sig med de yngre delarna av dessa arkiv, de så kallade expeditionsarkiven. Dessa — i allmänhet omfattande fastighetsböcker, diarier och förmyndarrotlar samt domböcker och småprotokoll för de senaste tio åren jämte vid tingen ingivna handlingar, däribland skuldebrev och köpehandlingar, ofta av stort värde, ävensom stämpelpappersförrådet — förvaras uti sist omförmälta domsagor uti domarens privatbostad, ej sällan i trähus, utan något skydd mot eldfara. I bästa fall torde endast för en mindre del av dessa handlingar — fastighetsböcker och småprotokollshandlingar — ett otillförlitligt skydd vara berett uti mer eller mindre mot eld motståndskraftiga s. k. brandfria skåp. Övriga delar av dessa arkiv förvaras i allmänhet å öppna hyllor eller i träskåp. Härtill kommer att

358 AKTUELLA SPÖRSMÅL.— med det begränsade utrymme, som i allmänhet finnes att tillgå för det hos domaren förvarade expeditionsarkivet — fastighetsböcker och konceptprotokoll stundom måste för verkställande av utskrift utlämnas till renskrivare och under sådan tid i allmänhet sakna allt skydd mot eldfara.
    De nuvarande anordningarna för förvaring av häradsrätternas arkivalier måste sålunda anses högst otillfredsställande. — Då arbetet med uppläggandet av jordregister nu närmar sig sin avslutning, torde såsom konsekvens därav föreskrift om uppläggande av nya fastighetsböcker inom den närmaste tiden vara att emotse. Dessa böcker komma, såsom känt är, att uppläggas efter en ny typ och att kräva ett högst betydande utrymme för förvaring och för tidsenlig expedition. Det torde därför vara välbetänkt att åtgärder vidtagas, så att detta behov i god tid varder vederbörligen tillgodosett, samt att i sammanhang därmed redan nu förefintliga brister med avseende på häradsrätternas arkiv varda avhjälpta.
    Att döma av ett bihang till lagberedningens förslag till jordabalk, II, har antagits, att de blivande fastighetsböckerna skola uppläggas på sådant sätt, att för varje registerfastighet göres ett upplägg, omfattande två sidor (= en öppning) för inskrivning å ena sidan av anteckningar angående fastigheten ävensom om dess ägare och hans åtkomst samt å andra sidan för anteckningar angående fastigheten besvärande inteckningar, varjämte därutöver omedelbart efter varje sålunda gjort upplägg bör för fortsatta anteckningar reserveras ytterligare utrymme, omfattande en eller flera öppningar. Det utrymme, som för berörda ändamål bör reserveras, blir naturligtvis växlande, huvudsakligen beroende av antalet fastigheten besvärande inteckningar och antagligheten att dessas antal med hänsyn till fastighetens utvecklingsmöjligheter kommer att ökas eller att de komma att utbytas mot nya inteckningar. Inom de stora industribolagen är det vanligt att bolagens fastigheter — ofta uppgående till mer än ett hundratal registerfastigheter — äro gemensamt intecknade för belopp, upgående till flera tiotal miljoner kronor, fördelade på ett så stort antal skuldebrev, att för deras inskrivande i fastighetsboken allenast på en registerfastighet åtgår mer än ett tiotal sidor. Givetvis måste i dylika fall för varje sådan registerfastighet reserveras ett avsevärt antal öppningar, under det att däremot för mindre avsöndringar och därmed jämförliga fastigheter det kan vara tillräckligt att reservera endast en öppning. I genomsnitt torde det vara nödvändigt att utöver det första upplägget för varje registerfastighet reservera minst två öppningar. — Härtill kommer emellertid att för inskrivning av nya registerfastigheter, vilka kunna antagas uppkomma genom hemmansklyvning, ägostyckning eller avsöndring, bör reserveras ytterligare utrymme omedelbart efter det utrymme, som reserverats för den registerfastighet inom registerenheten, som befinnes sist inskriven. Det utrymme, som härför reserveras, blir naturligtvis även växlande, beroende på den nybildade fastighetens storlek, kommunikationsförhållanden, lämplighet för industriella anläggningar och andra omständigheter, som kunna giva anledning till fastighetens uppdelning i parceller. Det torde emellertid få anses välbetänkt att för

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 359fastigheter, som kunna väntas uppkomma genom nybildning efter fastighetsböckernas uppläggande, reservera ett utrymme motsvarande i genomsnitt minst en tredjedel av det antal öppningar, som vid fastighetsbokens uppläggande beräknats och reserverats för samtliga då till registerenheten hörande registerfastigheter, sålunda att, om exempelvis för en registerenhet, omfattande vid fastighetsbokens uppläggande femtio registerfastigheter, disponerats och reserverats etthundrafemtio öppningar, torde till inskrivningsutrymme för registerfastigheter, som inom registerenheten kunna väntas uppstå genom nybildning, böra reserveras ytterligare minst femtio öppningar.
    De blivande fastighetsböckerna böra — för att ej bliva svårhanterliga och utsatta för stark nötning — ej göras allt för omfångsrika. Tvåhundra öppningar torde vara den lämpliga genomsnittsstorleken per band. Naturligtvis måste bandens storlek avpassas efter det antal registerenheter, som lämpligen kan sammanföras i ett band, men detta blir en alldeles speciell angelägenhet, som måste överlämnas till bedömande av en var, som får sig anförtrott arbete med uppläggande av dessa böcker.
    Antalet registerfastigheter i de olika domsagorna är naturligtvis växlande, beroende såväl av arealen som av jordens fördelning i förhållande till invånarantalet, och härav följer att de blivande fastighetsböckernas antal och det utrymme, som för deras förvaring kommer att erfordras, ställa sig olika i olika domsagor. Enligt uppgifter, som lämnats av förste lantmätaren i Värmlands län, utgjorde sammanlagda antalet registerfastigheter uti de tre domsagor inom länet, uti vilka jordregisterarbetet förklarats avslutat, vid tidpunken för detta arbetes avslutande 19,505, och det torde för närvarande i runt tal kunna beräknas uppgå till 21,000, sålunda i medeltal för varje domsaga 7,000 registernummer. Då för varje registerfastighet beräknas tre öppningar och för nybildningar beräknas en tredjedel därutöver, skulle sålunda för 7,000 registerfastigheter erfordras 28,000 upplägg, och om dessa sammanfördes i band om 200 öppningar, skulle bandens antal bliva 140.
    Härjämte bör uppmärksammas, att de blivande fastighetsböckerna — för underlättande av inskrivning uti och utskrift ur dem samt till undvikande av onödig slitning genom förflyttning — böra i arkivet uppställas på en hyllrad, omedelbart över lämpliga för expedition anbragta pulpeter eller bord. Den lokal, vari dessa böcker skola förvaras, måste vara brandfri samt försedd med värmeledning och belysning, så att den kan användas såsom expeditionsrum.
    Av vad sålunda anförts torde framgå, att knappast för någon domsaga inom riket finnas arkiv- och expeditionslokaler, som både äro tillräckliga och lämpliga för det nuvarande behovet och därjämte kunna tillgodose det ökade utrymme, vilket erfordras för förvaring av de blivande fastighetsböckerna samt för verkställande av inskrivning uti samt utskrift ur dem. Det torde därför vara nödvändigt, att genom lag varder stadgat
    att för varje domsaga skall på ort, som av Konungen bestämmes, av de tingshusbyggnadsskyldiga hållas ett brandfritt arkiv för förvaring av domsagans fastighetsböcker, domböcker, protokoll och övriga hand-

360 AKTUELLA SPÖRSMÅL.lingar, vilket arkiv skall vara så inrättat, att det lämnar bekvämt utrymme icke allenast för inskrivning uti fastighetsböckerna och utskrift av utdrag ur dem utan ock för tillgodoseende av domsagans behov av expeditionslokal i övrigt.


Karl Arrhenius.