Högsta domstolens arbetsbalans. Sedan den nya lagstiftningen om fullföljd av talan till högsta domstolen under år 1915 trädde i tillämpning, har antalet av de hos högsta domstolen balanserade mål, som vid nämnda års slut utgjorde 2618, årligen minskats på sätt följande tabell utvisar: ¹

Balanserade	1915	1916	1917	1918	1919
Revisionsmål	1 697	1 325	949	668	580
Besvärsmål	921	624	366	363	409
Summa	2 618	1 949	1 315	1 031	989

 

    Såsom av tabellen framgår, har balansminskningen under år 1919 varit ytterst obetydlig. Anledningen härtill är delvis att söka däri, att med hänsyn till målens allt vidlyftigare beskaffenhet antalet avgjorda mål nedgått, men beror huvudsakligen på den ökade tillströmningen av mål. Antalet inkomna mål steg från år 1918 till år 1919 med 184 och var sistnämnda år ungefär lika högt som medeltalet för åren 1900 — 1909. Härom hänvisas till nedanstående tabell.

 

¹ De angivna siffrorna, som grunda sig på revisionssekreterarnes arbetsredogörelser, överensstämma ej till fullo med de i tidigare årgångar av denna tidskrift lämnade uppgifter, vilka hänförde sig till beräkningar gjorda omedelbart före årsskiftena. Skillnaden är dock utan praktisk betydelse vid bedömande av frågan om balansens minskning.

                              

Inkomna mål	1890—1899 i medeltal årligen	1900—1909 i medeltal årligen	1910—1914 I medeltal årligen	1916	1917	1918	1919
revisionsmål	493	569	722	401	372	440	502
besvärsmål	703	733	921	503	461	672	794
summa	1 196	1 302	1 643	904	833	1 112	1 296

 

    Oaktadt den ringa balansminskningen har emellertid under år 1919 avsevärd förbättring vunnits i fråga om den tid, som de icke förtursberättigade målen få vänta på föredragning. Detta förhållande beror därpå att under året föredragningen av dylika mål huvudsakligen omfattat de under åren 1917 och 1918 inkomna, av vilka särskilt 1917 års voro föga talrika. Vid 1919 års slut hade av de icke förtursberättigade målen från 1918 föredragits över 55 %, och av de under tidigare år inkomna kvarstodo ej fullt ett trettiotal oföredragna. De icke förtursberättigade målens ålder vid föredragningen, räknat från tiden för deras inkommande till nedre revisionen, utgör följaktligen numera i genomsnitt knappt ett och ett hälft år.
    Verkningarna av 1915 års lagstiftning motsvarade till en början förväntningarna, och de beräkningar, varpå nämnda lagstiftning stöddes, voro otvivelaktigt väl grundade. Hade icke fullkomligt oberäkneliga omständigheter mellankommit, skulle balansen redan nu eller åtminstone under den allra närmaste tiden hava varit helt och hållet avarbetad. Under nu rådande förhållanden är det emellertid att befara att balansen åter kommer att ökas. Man behöver endast erinra om att 1500 kronor numera i värde motsvara högst 600 kronor vid den tid då summa revisibilis bestämdes.
    Därest nya åtgärder erfordras för hindrande av balansens ökning, är det angeläget att dessa åtgärder vidtagas i god tid, ty har en ny betydlig balans bildats blir det säkerligen förenat med stora svårigheter att utfinna något effektivt medel för dess avarbetande. Härsom eljest gäller den gamla satsen att det är lättare att stämma i bäcken än i ån. Ännu torde man dock kunna se tiden an. Möjligt är ju att, sedan tillflödet av mål rörande förseelser mot kristidsförfattningarna upphört, det kommer att visa sig att några åtgärder icke äro erforderliga.

Edv. Petrén.