Finlands lagstiftning 1918—1920. Till kompletterande av de redogörelser, som i Sv. J. T. redan lämnats för viktigare finländska lagar från de senare åren, skall här efter f. d. justitierådet O. Hj. Granfelts i Tidsskrift for Retsvidenskab 1919—1921 intagna översikter över Finlands lagstiftning 1918—1920 lämnas en sammanträngd redogörelse för de viktigaste av de i Sv. J. T. förut icke berörda nya lagarna (forts. från Sv. J. T. 1918 s. 386).
    1918. Av de år 1918 utfärdade lagarna hava följande redan varit föremål för omnämnande i Sv. J. T.: lagarna d. 22 juli om högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen (s. 229), lagen d. 29 maj ang. specialdomstolar för vissa statsförbrytelser (s. 227), lagen d. 20 juni ang. villkorlig straffdom (s. 386), förordningen d. 9 juli ang. straffregister (s. 387) samt lagen d. 12 jan. ang. ändringar i rättegångsbalken (1919 s. 52). Genom lag d. 29 maj 1918 tillförsäkrades lantdagen en fullständig motionsrätt beträffande såväl grundlag som allmän lag och administrativ lagstiftning. Lantdagen tillerkändes vidare genom en lag d. 17 juni 1918 rätt att granska lagligheten av statsrådens och justitiekanslerns ämbetsåtgärder samt att besluta åtal mot dem. En lag av d. 12 jan. 1918 öppnade möjlighet för mosaiska trosbekännare att bliva antagna till medborgare i landet, för religionsutövning bilda samfund, i samma omfång som bekännare av annan kristen troslära än statskyrkans bekläda ämbeten och tjänster samt att ingå civiläktenskap. I kyrkolagen av år 1869 gjordes genom en d. 25 juni 1918 utfärdad lag vissa detaljändringar, av vilka här må nämnas de som avsågo att befordra en vidsträcktare användning av kyrkofullmäktigeinstitutionen och de som berörde församlingsmedlemmarnas rösträtt i kyrkliga angelägenheter. I sistnämnda hänseende gäller, att rösträtt tillkommer envar konfirmerad församlingsmedlem från början av det år, som följer näst efter det, då han fyllt 24 år. En tillskottsröst erhåller dessutom den som fyllt 40 år, samt den vilken 10 år levat i äktenskap, stadfäst medelst kyrklig vigsel. Genom en lag d. 15 okt. 1918 reglerades den s. k. torparfrågan. Torp skall till torparens ägo inlösas, så framt han eller legogivaren yrkar sådant. Detta gäller dock ej torp, vars brukare icke tillhör den obesuttna befolkningen. Den, som under minst fem års tid innehaft backstuguområde, får ock inlösa detsamma. Löseskillingen, för vars bestämmande särskilda regler givits, förskotteras av staten. Ett led i arbetet på uppkomsten av småbrukslägenheter utgör en lag härom av d. 28 juni 1918, vilken avser att hindra, att dylika lägenheter användas för andra ändamål än deras ursprungliga, nämligen befrämjandet av den obesuttna lantbefolkningens jordförvärv. Slutligen märkes lagen om sparbanker av d.

18 okt. 1918, vilken tillåter sparbank att i större utsträckning än därförinnan idka verklig bankrörelse.
    1919. Genom tryckfrihetslagen och lagen om föreningar, stadfästad. 4 jan. 1919, har garanterats och reglerats utövning av tryckfrihet och föreningsfrihet. Genom lagar av d. 27 mars och d. 15 aug. 1919 vidtogos vissa modifikationer i de år 1917 genomförda nya kommunallagarna (Sv. J. T. 1918 s. 386). Från finanslagstiftningens område kunna antecknas lagen d. 9 april 1919 om skyldighet att avgiva inkomstdeklaration för kommunalbeskattning samt lagarna av d. 27 juni 1919 om progressiv skatt på arv och gåva samt om tillfällig förmögenhetsskatt. D. 27 sept. 1919 utfärdades en ny lag angående rättighet att idka näring. Slutligen är att märka lagen d. 30 dec. 1919 ang. fideikommiss, vilken begränsar rätten att genom testamente eller gåva för längre tid bestämma om sin egendom och ger rätt att utan hinder av bestämmelserna i fideikommissurkund byta där nämnd fastighet mot annan sådan eller förvandla den till penningfideikommiss. I övrigt var Finlands lagstiftning år 1919 huvudsakligen föranledd av då rådande ekonomiska och sociala undantagsförhållanden.
    1920. Från sistförflutna år är att anteckna lagen d. 16 april 1920 om krigsdomstolar och rättegången därstädes. Ordinarie underdomstol vid krigsmakten kallas krigsrätt, vilken består av en lagfaren ordförande, auditör och fyra militära ledamöter. Som överdomstol fungerar överkrigsdomstolen, bestående av en lagfaren ordförande och ytterligare två juridiskt bildade överauditörer ävensom två officerare. I sista instans dömer högsta domstolen. Då militära mål där handläggas, skola även två officerare i egenskap av ledamöter närvara. Under krigstid kunna särskilda domstolar tillsättas. Av 1920 års lagstiftning märkas i övrigt: lagen d. 3 aug. om införande av allmän inkomst- och förmögenhetsskatt; den efter svensk förebild skrivna lagen om släktnamn av den 23 dec., vilken dels stadgar skyldighet för envar att antaga ett släktnamn, dels meddelarskydd för sådant namn, som redan tillhör någon; lagen d. 13 febr. ang. vissa grannlagsförhållanden på landsbygden; lagen d. 15 maj ang. upphävande av 9 kap. 6 och 7 §§ Handelsbalken m. m., genom vilken lag räntan frigjorts och varav betingats jämväl en partiell ändring av strafflagens stadganden rörande ocker; samt checklagen av d. 11 juni, vilken ordnar ett rättsinstitut, varom förut bestämmelser saknats i finländsk rätt.

E. L.