Om nya giftermålsbalkens och därmed sammanhörande författningars betydelse för s. k. småprotokollsärenden m. m. Med anledning av den i föregående årgångs sista häfte s. 342—346 under förestående rubrik införda uppsats har i brev till redaktionen från en underdomare anförts, att i den i slutet av nämnda uppsats upptagna anmärkning krav syntes uppställas på företeende i lagfarts- och inteckningsärenden av prästbevis till styrkande därav, huruvida vederbörande överlåtare eller upplåtare av inteckningsrätt vore ogift eller gift, och i sistnämnda fall av makens namn och ålder. I brevet har sedan framhållits, att om ett sådant krav uppställdes från domstolarnas sida — vilket skulle stå i strid med lagberedningens i dess motiv s. 502 uttalade mening — lätt onödig omgång skulle kunna uppstå för allmänheten. Med anledning av dessa erinringar hava författarna till ovannämnda uppsats velat göra följande uttalande:
    Den ifrågavarande uppsatsen var avsedd att i särtryck utdelas till personer, som pläga av allmänheten anlitas i småprotokollsärenden, men icke att lämna någon vägledning för domare, ehuru det ju kan tänkas, att den kommer att

användas även för det sistnämnda ändamålet, och en del av dess innehåll törhända går något utöver vad för det uppgivna syftet varit oundgängligen nödigt.
    För en domare torde ofta utan vidare vara klart, om handlingarna i ett lagfarts- eller inteckningsärende tarva komplettering i det anmärkta hänseendet eller icke. Så t. ex. kan ett åberopat fång för två makar, vilka båda undertecknat ett ingivet köpe- eller skuldebrev, vara så gammalt, att det är alldeles uppenbart att hustrun uppnått myndig ålder. I vissa fall kan möjligen upplysning vara att hämta ur handlingar i andra ärenden eller ur rotlar eller register hos rätten; är en gift kvinna veterligen själv förmyndare, behöver ju hennes egen myndighet ej sättas i fråga. Ytterligare finnas ju områden, där »upplysningar» av trovärdiga personer utan tvekan böra godtagas; särskilt gäller detta upplysningar om en persons civilstånd.
    Men saken ställer sig icke alltid lika enkel. Gäller det att få fastslaget, om en gift kvinna uppnått tjuguett års ålder eller icke, eller om ett äktenskap ingåtts före eller efter en viss dag, lärer mången gång större försiktighet vid begagnande av lämnade »upplysningar» vara på sin plats.
    Med hänsyn härtill och då de utom rätten stående personer, som tillhandagå med inlämnande av lagfarts- och inteckningshandlingar, ju icke kunna på förhand med visshet beräkna, vilka uppgifter kunna av rätten godtagas eller eljest stå till dess förfogande, torde det ifrågakomna rådet — varmed ingalunda såsom i det omförmälda brevet förmenats något krav blivit uppställt — vara fullt befogat, ty för dylika personer gäller det att i uppdragsgivarnas intresse laga så, att de äro på den säkra sidan.