Om äktenskapslöftes inverkan på utomäktenskapliga barns rättsställning. Enligt de numera upphävda stadgandena i Ä. B. 8: 1 och 2 samt G. B. 5: 1 av 1734 års lag med den tolkning, desamma erhöllo genom teori och praxis, åstadkom ett äktenskapslöfte, givet modern till ett barn utom äktenskapet av barnets fader, samma verkan beträffande barnets rättsliga ställning, som ett äktenskap mellan föräldrarna, oavsett om löftet gavs före eller efter barnets avlande. Avlelsen av barnet jämte äktenskapslöfte, föregående eller efterföljande avlelsen, medförde, att barnet blev äkta barn, erhöllde rättigheter, som- tillkommo barn "av laggift säng"1. Olika meningar hava dock gjort sig gällande, huruvida ett efterföljande äktenskapslöfte bibehöll sin verkan i legitimationshänseende, även om förbindelsen annorledes än genom endera kontrahentens död upplöstes, innan det kommit till trolovning eller vigsel. I ett den 24 februari 1922 meddelat utslag har H. D. anslutit sig till den uppfattningen, att barnet blir att anse såsom äkta, allenast om förbindelsen upplösts genom döden. Nämnda lagrum upphörde att gälla den 1 januari 1916, då lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning trädde i kraft. Det barn, som fötts före den 1 januari 1916 och vars fader före sagda dag tillsagt modern äktenskap, fortfor emellertid självfallet att på grund av ovannämnda stadganden i 1734 års lag vara äkta barn. Då, enligt vad ovan sagts, äktenskapslöftet och avlandet bestämde barnets börd, torde
även det barn, som avlats före den 1 januari 1916, men fötts först därefter, vara att betrakta såsom äkta barn på grund av bestämmelserna i Ä. B. 8: 1 och 2 samt G. B. 5: 1 av 1734 års lag, om äktenskapslöftet givits redan under dessa lagrums giltighetstid 1.
Genom lagen den 12 november 1915 försvann begreppet äktenskapslöfte ur lagtexten och infördes i stället begreppet trolovning, vilket emellertid, som bekant, erhöll en helt annan betydelse än begreppet trolovning i 1734 års giftermålsbalk. Med trolovning i dess nya betydelse förstods överenskommelse mellan en man och en kvinna att ingå äktenskap med varandra. Ett av mannen till kvinnan givet äktenskapslöfte och kvinnans antagande av detsamma konstituerade alltså en trolovning 2. I promulgationslagen till sagda lag § 8 mom. 1 bestämdes, att det barn, som avlats i trolovning eller vars föräldrar efter barnets avlelse ingått trolovning med varandra, var äkta barn. Bestämmelsen kom emellertid att äga giltighet endast till den 1 januari 1918. Den innehöll, såsom ock av dess ordalag framgår, i stort sett samma rättsprinciper, som förut varit rådande. Barnets avlande jämte äktenskapslöfte medförde alltså, att barnet blev äkta barn, och detta oavsett om avlandet eller äktenskapslöftet varit till tiden föregående. Ett efterföljande äktenskapslöftes legitimerande verkan är enligt detta lagrum ej ställd i beroende av sättet för förbindelsens upplösning. Men på grund av dessa förut gällande principers bibehållande i den nya lagbestämmelsen kom denna att öva inflytande ej blott på de barns rättsställning, som den i första hand avsåg att reglera — nämligen deras, som avlats under lagens giltighetstid och vars föräldrar under samma tid trolovat sig med varandra — utan även på de barns rättsställning, för vilka ettdera av de två momenten, avlandet eller löftet, ännu icke var förhanden vid bestämmelsens ikraftträdande, men som under dess giltighetstid tillkom. Genom sin ovan relaterade avfattning gav bestämmelsen jämväl dessa barnäkta börd. En förbindelse grundande sig på ett före den 1 januari 1916 givet äktenskapslöfte blev nämligen, om den nämnda dag fortbestod, att betrakta såsom en trolovning i detta ords nyare lagtekniska betydelse, och barn, som den 1 januari 1916 eller därefter avlats i sådan förbindelse, är alltså avlat i trolovning. Och ett äktenskapslöfte, som fadern till ett före den 1 januari 1916 avlat barn nämnda dag eller senare givit barnets moder, innefattar en trolovning i nya lagens mening och har samma legitimerande verkan som varje annan sådan.
Lagarna av den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd och om barn utom äktenskap, vilka, med upphävande av 8 § 1 st. i 1915 års promulgationslag, trädde i kraft den 1 januari 1918, operera icke med begreppen äkta och oäkta barn. Enligt dessa lagar är ett barn, fött den 1 januari 1918 eller därefter, antingen barn av äktenskaplig börd = barn efter föräldrar, som ingått äktenskap med varandra, vare sig före eller efter barnets födelse,1 eller barn utom äktenskap = barn efter föräldrar, som icke ingå giftermål med varandra. 1915 års trolovningsbegrepps betydelse undergick icke någon ändring genom 1917 års lagar, men däremot upphörde trolovningen att enbart såsom sådan medföra den verkan, att barnet fick samma rättsställning som barn av äkta makar. Trolovningen är emellertid ej utan inflytande på ett utom äktenskap fött barns rättsliga ställning. Barnet blir trolovningsbarn, erhåller större rättigheter än övriga barn utom äktenskap, ehuru ej de fulla rättigheter, som tillkomma barn av äktenskaplig börd 2.
De barn, som, enligt förut gällande rätt, på grund av äktenskapslöfte redan voro äkta barn, bibehålla givetvis sin äkta börd efter de nya lagarnas ikraftträdande. Om däremot någon av de omständigheter, som enligt gammal lag konstituerade äkta börd för ett barn utom äktenskap, ligger i tiden efter de nya lagarnas ikraftträdande, äro — på motsvarande sätt som beträffande 1915 års lagändring — endast de nya lagarna tillämpliga å barnet. Har ett barn avlats efter den 1 januari 1918, kan det aldrig få bättre ställning än den, trolovningsbarn intager, även om löftet till modern givits före den 1 januari 1918. Likaledes verkar äktenskapslöfte, givet först den 1 januari 1918 eller därefter, allenast att barnet blir trolovningsbarn, även om barnet fötts eller avlats före den 1 januari 1916 eller därefter men före den 1 januari 1918. Då emellertid 1917 års lagar tillämpas å alla barn, födda den 1 januari 1918 eller därefter, återstår ännu en kategori av barn, vilkas rättsliga ställning på grund av äktenskapslöfte måste fastställas, nämligen sådana barn, som avlats före den 1 januari 1918 men fötts nämnda dag eller därefter och vilkas fäder före sistsagda dag givit äktenskapslöften. Då dessa barn endast på grund av den omständigheten, att de fötts efter det de nya lagarna trätt i kraft, rättvisligen icke kunna erhålla sämre ställning i rättsligt hänseende, än de eljest skulle haft, havade genom övergångsbestämmelserna till lagen om äktenskaplig börd tillerkänts sådan börd. Där stadgas, att om barn, som födes efter det lagen ifråga trätt i kraft, är avlat dessförinnan, och barnet på grund av omständighet, som inträffat före lagens ikraftträdande enligt äldre lag skulle varit att anse såsom äkta, skall det äga äktenskaplig börd, ändå att det enligt den nya lagen skulle anses såsom barn utom äktenskap.
Det sagda leder till följande schematiska uppställning:
I. Barn avlade före 1/1 1916
a) äktenskapslöfte före den 1/1 1916: äkta barn (Gamla G. B. 5: 1, gamla Ä. B. 8: 1, 2); dock att enligt den mening, som kommit till uttryck i K. M:ts berörda utslag, ett efterföljande äktenskapslöfte ej äger legitimerande verkan, om förbindelsen före 1/1 1916 upplösts annorledes än genom döden,
b) äktenskapslöfte 1/1 1916 — 31/12 1917: äkta barn (Pr. lag. till lagen. den 12/11 1915 § 8 mom. 1),
c) äktenskapslöfte 1/1 1918 eller därefter: trolovningsbarn.
II. Barn avlade 1/1 1916 — 1/1 1918
A. Födda före 1/1 1918
a) äktenskapslöfte före 1/1 1916: äkta barn (Pr. lag till lagen den 12/11 1915 § 8 mom. 1),
b) äktenskapslöfte 1/1 1916 —31/12 1917: äkta barn (Pr. lag till lagen den 12/11 1915 § 8 mom. 1),
c) äktenskapslöfte 1/1 1918 eller därefter: trolovningsbarn.
B. Födda 1/1 1918 eller därefter
a) äktenskapslöfte före 1/1 1916: barn av äktenskaplig börd (övergångsbest. till lag om äktenskaplig börd),
b) äktenskapslöfte 1/1 1916 —31/12 1917: barn av äktenskaplig börd (övergångsbest. till lag om äktenskaplig börd),
c) äktenskapslöfte 1/1 1918 eller därefter: trolovningsbarn.
III. Barn, avlade 1/1 1918 eller därefter äro trolovningsbarn, likgiltigt när äktenskapslöftet är givet.
Emellertid har vid schemats uppgörande bortsetts från 35 § i lagen om barn utom äktenskap, som stadgar, att talan om barnets förklarande för trolovningsbarn skall vid äventyr av sådan talans förlust anhängiggöras inom två år från barnets födelse. Följden av denna bestämmelse blir, att äktenskapslöfte avgivet (= trolovningingången) mer än två år efter barnets födelse saknar förmåga att giva barnet ställning av trolovningsbarn.
H. A. Sjögren