Hemlagstiftning i U. S. A.¹ Det är en känd sak, att vår rätt haft en tendens att gravitera emot den, som uppbäres av den för tidenledande stora kulturnationen: det franska och därefter det tyskainflytandet under 19. årh. vittna tillräckligt därom. Helt naturligt fångas intresset, hos juristen och socialpolitikern, i särskild grad av företeelserna på rättens område inom en ledande världsmakt: kraften hos en sådan nation går ju i viss mån ut ifrån samhällsförhållanden, för vilka lagstiftningen är en exponent. Med den auktoritet, som framgången dock ger, slå de nya idéerna så efter hand rot inom de vidare kretsarna och influera på lagstiftningen.
    Engelsk-amerikansk (anglosachsisk) rätt har, oaktat ett i mycket gemensamt utgångsläge med vår under äldre medeltiden, emellertid för ett sådant inflytande haft att kämpa med vissa svårigheter, i det tekniken i väsentliga delar är för vårt system främmande, varjämte ju även själva språket i allmänhet icke är tillgängligt för den nu ledande generationen. Emellertid har, som bekant, vår rätt redan upptagit viktiga institut inom straffrätten från amerikansk rätt, och på processrättens område kunna engelska impulser, direkta eller indirekta, näppeligen undvikas. Vår utpräglade rasfrändskap med anglosachsarna, större än måhända med något annat icke nordiskt folk, synes erbjuda förutsättningar för en viss rättsgemenskap även inom familjerätten.
    Inom ett par av U. S. A:s stater, som på detta område ha egen lagstiftningsrätt, finnes dessutom övervägande skandinavisk befolkning, vars allmänna förhållanden i hög grad överensstämma med våra egna. Då nu t. ex. inom äktenskapslagstiftningen målet är väsentligen detsamma i nordisk och amerikansk rätt, förelåg för oss tillfälle att vid reformen av GB genom offrande av det mindre väsentliga, den invanda juridisk-tekniska konstruktionen, vinna överensstämmelse och så vidga den nordiska rättsgemenskapen. De olägenheter, som vidlåda nya GB:s konsekventa konstruktion med

 

¹ Källor: WRIGHT, A compilation of the labor laws of the various states and territories and the district of Columbia, House reports 1st session, 52 congress 1891—2, vol. 11, Washington 1892. THOMPSON, A treatise on homestead and exemption laws, San Francisco 1886. VACHER, Le homestead aux États-Unis, Paris 1895. Verhandlungen der XXII—XXIV deutschen Juristentagen, Berlin 1893—99 (sskt uppsatser och diskussionsinlägg av FLESCH och GRÜNBERG.) DAMKIER, Om Homestead og Arveejendomsret (i Forhandlingerne paa det tiende nordiske Juristmøde, Kbhvn 1902). LOEB, The legal property relations of married parties, New York 1900. KUHN, Grundzüge des Englisch-Amerikanischen Privat- und Prozessrechts, Zürich 1915.

maskerad egendomsgemenskap, likadelningen vid skilsmässa ¹, arvsrätt i efterlevande makes giftorättsgods, leda väl i sinom tid till undantag från konstruktionen egendomsgemenskap. Från denna kvarstå därefter i huvudsak en med arvsrätt praktiskt likställd rätt för efterlevande make och ett visst hemskydd genom inskränkningar för ägaren i förfogande över fast egendom och visst lösöre, men detta skydd lider just genom sin avhängighet av egendomsgemenskapen; boskillnadsinstitutet har redan så gott som uteslutits i det föreliggande finska förslaget till GB, som eljest arbetar med samma konstruktion, som vår nya GB. Så är man då framme vid ett naturligt, enkelt system av, modifierad, egendomsskillnad.

 

    För anglosachsisk rätt är, som bekant, egendomsgemenskap främmande. Men under det att på grund härav äktenskapsförord är ovanliga i England, upptaga i U. S. A., där sådana knappast förekomma, de flesta staters lagar bestämmelser, som innebära en väsentlig modifikation av principen och skapa ett slags gemensam egendom. Denna omfattar just den för ett äktenskapligt samliv konstitutiva yttre ramen, hemmet, fast såväl som löst.
    I nya GB 6 kap. 4 och 5 §§ inskränkes makes förfoganderätt beträffande fast egendom utan undantag och vad angår lösegendom, då denna innefattar bohag, nödiga arbetsredskap eller föremål förbarnens personliga bruk. De norska och danska förslagen, som lämna skydd för fastighet, allenast där den tjänar såsom hem eller förvärvsbasis, sluta sig därigenom nära till amerikansk hemlag, som i detta avseende var känd från nordiska juristmötet 1902. Beträffande hemmet, i vad det består av lösöre, har man åter, uppenbarligen omedvetet, i viss mån tillämpat en sida av samma hemlag (jfr danska motiven s. 146: "Reglen, der er ny hos os og heller icke kendes andetsteds"). Men då vårt hemskydd konstrueras ut ifrån giftorättsgodset, följer därav, att enskild egendom helt enkelt lämnas utanför.Hustrus och barns intresse i hemmet ligga dock på ett av frågan giftorättsgods eller enskild egendom oberoende plan, men måhända utvecklingen hän till verklig hemlag krävt detta trappsteg.
    Homestead and exemption (law), egentligen hemvist och undantag (sc. från utmätning), i U. S. A. är en lagstiftning av ganska mångsidig natur. Tillkommen efter hand som den är för speciella ändamål ha dessa senare vart för sig gärna dragit uppmärksamheten till sig och så på många håll skymt blicken för det gemensamma och vä-

 

¹ Jfr ALEXANDERSON, Den nya giftermålsbalken, Sv. J. T. 1920 s. 204 f., som talar om hustruns på hennes hemarbete grundade "rättvisa anspråk att få del i vad som hopsparats av mannens arbetsförtjänst". Då make ju emellertid vid skilsmässa enligt nya GB erhåller även hälften bl. a. av andre makens ingångskapital, föreligger en rätt måttlig approximation i förhållande till deträttvisa anspråket. Enligt min uppfattning lärer intressekollisionen i fråga icke kunna få en med full rättvisa förenlig lösning på annat sätt än genom en domarens (eller skiljemans) causae cognitio. Det hänger därvid framför allt på domstolsväsendet, om utjämningen mellan makarna skall få den karaktär av skandalprocess, som man måhända med skäl f. n. fruktar.

sentliga i lagstiftningen. Man får sålunda ofta höra, att denna vore närmast ett slags egna-hemslagstiftning, en agrarlag, eller att den helt enkelt utvidgade området för utmätningsfri egendom till att omfatta även fast egendom. Eller, där man senare inhämtat, att systemet egendomsskillnad i äktenskap kunde kompletteras med denna lagstiftning, har man trott, att den blott avsåge "det på viss gårdbefintliga hemmets okränkbarhet¹". Men i själva verket har berörda lagstiftning, ehuru starkt växlande i de särskilda staterna, kommit att knytas samman kring den ledande idéen, att hemmet, hemväsendet, såsom basis för familjelivet i dess ekonomiska och etiska verksamhet har berättigat anspråk på skydd genom lag. Detta skydd är verksamt mot kreditorer, mot egenmäktig disposition av ägaren "husföreståndaren" och i viss mån mot arvingars anspråk på delning. "Ingenstädes är hemmet så starkt konstituerat, så effektivt skyddat som i U. S. A." (VACHER). U. S. A. är stolt över sin hemlagstiftning, som prövat sig fram och så erövrat stat efter stat.
    Exemption av lösöre har naturligen föregått den av fast egendom och därvid tjänat till förebild för den senare, som börjar införas på 1840-talet. I några stater uppräknas de föremål, som få undantagas, utan angivande av värdet, men i de flesta är blott ett maximibelopp utsatt, från c:a kr. 800 upp till c:a kr. 6,000 (förkrigsvärden). Man utgår från att gods av den art och i den omfattning, som hör till ett ordnat hushåll, gör ett hus beboeligt, skall undantagas. Naturligen äger yrkesman i viss omfattning taga undan nödiga verktyg, en advokat t. ex. sitt bibliotek, en lantbrukare redskap och vissa kreatur etc. Men det är att märka, ett exemptionen i regel medgives allenast för försörjare, till förmån för dem, som av honom är oberoende, och i synnerhet sålunda för äkta man och far eller mor, men även för son resp. broder.
    Ursprungliga anledningar till att fast egendom eximerades sakna här intresse; i varje fall stå de ej i sammanhang med den federativa kolonisationslagen (av 1862). Exemptionen omfattar — under samma villkor som det sistnämnda för "lösöre-homestead" — såväl jordbruksfastighet som fastighet i stad; maximivärdet är bestämt antingen efter areal (20 — 100 har på landet) eller värde (kr. 2,000 — 20,000, förkrigsvärden). De starkt växlande beloppen i de olika staterna för denna såväl som för den lösa egendomen äro en stark olägenhet. Ett oeftergivligt villkor för exemptionen är, att homestead bebos av ägaren själv såsom ett hem, dock att ett blott tillfälligt lämnande av kortare varaktighet ej medför förlust av beneficiet. Givetvis kan ingen göra anspråk på mera än ett homestead.
    Såsom ägare i lagens mening räknas sådan rättsägare, vars rätt kan säljas (utmätas), således t. ex. även den, som å arrenderad jord äger hus, ja, t. o. m. hyresgäst kan inom vissa stater fordra exemption. Även andel i byggnadsförening får i somliga stater karaktär av homestead. Något hinder innebär det icke, att ägaren delar hus

 

¹ Så BJÖRLING, Två rättslärare mot giftermålsbalksförslaget. Sv. J. T. 1920 s. 48

med hyresgäster; äger han åter ett komplex av byggnader, undantages blott den, som innefattar hemmet, även om värdet understiger det medgivna. Är däremot fastigheten av högre värde och delning olämplig, utgår exemptionen vanligen i pengar till gäldenären, vilka medel i vissa stater inom angiven tid skola placeras i annat homestead. Men svårigheten kan också lösas så, att gäldenären och köparen bli samägare.
    Egendomens karaktär av homestead konstitueras vanligen helt enkelt genom dess bruk; inskrivningsförfarande, deklaration inför offentlig myndighet, förekommer blott i ett par stater. Denna uppenbara brist sammanhänger emellertid med den allmänna saknaden av inskrivningsväsende för fast egendom inom det anglosachsiska rättsområdet.
    Något hinder emot att sälja eller förpanta undantagen egendom föreligger icke (ang. samtycke av make: se nedan); pantsättningen innebär emellertid icke ett allmänt avstående av beneficiet. Panthavaren i hemegendom måste i första hand hålla sig till denna, innan han får konkurrera med borgenärer i annan egendom; vid gemensam pant i hem- och annan egendom kräves däremot ej, att fordran exekveras först i den senare massan. Exemption för hemegendom medges endast beträffande personalgäld, som därtill måste vara tillkommen efter hemmets konstituerande. Däremot lämnas givetvis icke exemption för realgäld, ogulden köpeskilling för hemmet eller eljest sådan gäld, som medfört en versio in rem (såsom arbetares och leverantörers fordringar), men ej heller för publik eller delikts-gäld. Över huvud är avsikten med exemptionen alldeles icke att binda händerna på ägaren och hindra hans rörelsefrihet, men väl att i möjligaste mån skydda hushållet mot olycka resp. misskötsel från föreståndarens sida.
    Man anmärker emot den vidsträckta exemptionen i allmänhet, att hänsyn måste tagas även till en fattig borgenär, att, beträffande fastigheter, jordbruket icke är betjänt med en dålig, insolvent brukare och att just fastighetsägare icke ägde framför andra anspråk på en dylik privilegierad ställning. Personalkrediten visade sig på grund av exemptionen draga höga räntor och så framtvingades ett utsträckt anlitande av realkredit. Att hemmet dock häftade för publik och deliktsgäld gjorde skyddet för familjen ofta illusoriskt.
    Å andra sidan hänvisar man till exekutionens fortgående humanisering: från träldom via arbetstvång och gäldfängelse till den nu allmänt vedertagna exemptionen av visst gods; sund kredit vilar ej på den basis, som utgöres av ett nödtorvtigt hem, utan på förtroende till gäldenärens person. Utsträckningen av exemptionen till att omfatta även jord vore blott en tillämpning av den exemption, som medgives hantverkare m. fl. för deras verktyg. Det ligger sålunda i borgenärens eget intresse att förekomma gäldenärens förfall och skydda hans ekonomiska existens såsom en garanti för framtida solvens; en överilad exekution för att event. komma före i konkurrensen med andra borgenärer gåve ofta ringa resultat i

förhållande till skadan för gäldenären och måhända kostnaderna för exekutionen.
    Från statens synpunkt kunde problemet uppställas såsom antingen solutionsplikt eller alimentations- och uppfostringsplikt; för den senare talade intresset, att gäldenären åter måtte "komma sig före"och icke med de av honom beroende falla fattigvården till last. Och om än gäldenären ju frivilligt kunde skada sig själv genom att avhända sig eximerad egendom, låge häri intet skäl att giva statlig sanktion åt ett motsvarande ingrepp av en borgenär.
    I varje fall betraktar småfolket i U. S. A. hemlagstiftningen såsom en stor välgärning. Slutligen kan till det väntade svenska lagförslaget om utvidgad exemption anmärkas, att franska deputeradekammaren i dagarna med stor majoritet voterat en vidsträckt exemption av lösöre, omfattande, utom arbetsredskap, kläder, sängutredning o. dyl., bohaget både för kök och matrum.

 

    Såsom den intressantaste sidan av hemlagstiftningen betraktas rent av på sina håll hustrus medbestämmanderätt för avhändelse eller pantsättning av hemegendom, varigenom hon sättes i tillfälle att öva inflytande på hemmets ekonomi. För att garantera frivilligheten från hustruns sida fordras i vissa stater, att hennes samtycke givesi viss form (beträffande fast egendom). Mannen kan icke avstå från exemptionsprivilegiet, och vid hans underlåtenhet att göra det gällande har hustrun egen talan. Naturligen går icke hustrun miste om hemförmånen, därest mannen överger henne, eller om hon på grund av hans förhållande icke kan sambo med honom, men däremot går hon den förlustig, om det är hon, som utan laga skäl överger mannen. För fall av skilsmässa är det praxis, att hemmet bevaras odelat och tilldelas den av makarna, som behåller barnen¹. — Är det hustrun, som är ägare till hemmet, föreligger en bestämd tendens till samma inskränkningar mutatis mutandis för henne i förhållande till mannen. Makar kunna naturligen även vara samägare i hemmet.
    Genom dessa anordningar bli, såsom det i praxis också uttalats, man och hustru "praktiskt taget samägare" i hemegendom och detta förhållande "accentueras av arvsbestämmelserna" (LOEB.)

 

    Homesteadinstitutets mission framträder med särskild styrka vid försörjarens död. Ur ett insolvent dödsbo äger sålunda efterlevande make (resp. minderåriga barn) uttaga den i dödsstunden eximerade egendomen, och det är icke tillåtet för solvent arvlåtare att testamentsvis förfoga över sådan egendom. Detta gäller vanligen även i

 

¹ På denna punkt förfäkta utgivarna av skriften Nya giftermålsbalken och kraven på likställighet, kvinnoskydd och hemskydd, Sthlm 1920, s. 7, en riktigare mening än den, jag företräder i den ibdm intagna uppsatsen Äktenskaps rättsverkningar, anteckningar till lagförslagen, s. 36. Då jag åter, ibdm s. 38, förordat boskillnad vid missbruk av rådighet över hemgods, har detta skett med hänsyn till den otillfredsställande omfattningen av utmätningsfri egendom.

de fall, där efterlevande make (resp. barn) har tillräcklig enskild egendom eller bekommer arvslott, men beneficiet kommer måhända, såsom i vissa stater redan skett, att så inskränkas, att det icke onödigtvis skadar kreditorer eller arvingar. — I regel besittes det fasta hemmet under usufruktuarisk rätt till efterlevande makes död (resp. änkas omgifte) och barnens myndighetsålder, lösöre åter med äganderätt (i somliga stater dock blott såsom ususfructus). Där egendomen sålunda besittes under temporär titel, återfaller den vid tidens utgång till den avlidne ägarens bo, för fördelning mellan arvingarna eller till kreditorernas förnöjande.
    Så fungerar denna "giftorätt" till ett fortsättande av hemmet, "orubbat bo"; därtill kommer i ett stort antal stater t. o. m. laglott upp till hälften av makes övriga egendom, i det man anser den äktenskapliga förbindelsen likartad med släktbandet. I själva verket torde också, historiskt sett, i bogemenskapen ligga grunden till arvsrätten, och det kan således anses skäligen likgiltigt, om formen för successionen hänföres till arv eller giftorätt.

 

    Exemptionsgränsen reglerar "giftorätten" till dess omfång, hemmet, visserligen av i regel ganska blygsamma proportioner, men dock fullt tillfredsställande för småfolket, det stora flertalet av befolkningen. Bl. a. verkar just inom dessa lager vår skilsmässodelning ofta nog skadligt för hustrun, icke minst där hon förfogar över besparingar. Exemptionen är numera, sedan hemidéen fått en s. a. s. självständig tillvaro, icke ett begreppsligt prius till "giftorätten", men väl dess, även hos oss, nödiga komplement.
    Om en reception i egentlig mening av homesteadlagstiftningen har naturligen aldrig varit fråga. Men den ledande idéen i denna the poor men law (fattigmans lag) kunde synas vara vägledande för den sociala lagstiftning, varav GB. är en särdeles viktig del. Behoven äro nu en gång väsentligen olikartade inom skilda samhällsklasser, och lagstiftningens karaktär beror i hög grad på vilken klass, lagstiftaren har i sikte. Då likväl vårt lagutskott icke i homesteadlagstiftningen funnit något som helst användbart uppslag vid nyordningen av makars egendomsförhållanden¹, ligger måhända orsaken i missförstånd angående homesteadrättens verkliga förutsättningar, innebörd och värde. En summarisk redogörelse för denna rätt torde emellertid för jämförelse, ehuru post festum hos oss, alltjämt vara av intresse för den framtida rättsutvecklingen på området.
    Lund i december 1921. 

C. G Bergman.