En finländsk forumfråga. Vid det nordiska juristmötet i Stockholm 1919 framhöll den finländska korreferenten under diskussionen rörande frågan: Under vilka förutsättningar bör verkställighet av dom eller skiljedom, meddelad i något av de nordiska länderna, kunna erhållas i de övriga? att avtal emellan Finland och annan stat angående dylik ömsesidig exekution utan tvivel förutsatte åtminstone sådan ändring av förtiden gällande forumstadganden i Finland, att saklig överensstämmelse ernåddes med positiv svensk rätt i avseende å utlänning. Detta har numera skett. Hösten 1920 utarbetades å justitieministeriet en proposition i ämnet. Lagförslaget godkändes av riksdagen och i enlighet med dess beslut utfärdades den 11 februari 1921 en lag ang. ändrad lydelse av1 § 10 kap. rättegångsbalken. Enligt lagrummets 1 mom., i dettas nuvarande lydelse, skall envar person med fast bostad inom riket, evad han är inlänning eller utlänning, i vanliga tvistemål stämmas till den rätt, därunder han har sitt bo och hemvist. Inlänning utan fast bostad inom landet får sökas, där han finnes eller äger gods i riket; så ock, om han vistas utrikes, å sin senaste bosättningsort inom landet. Medborgare i främmande stat återigen, som ej eger bo och hemvist i Finland, må, så vitt icke beträffande medborgare i hans hemstat är annorlunda särskilt bestämt, sökas å ort inom riket, där han anträffas med stämning eller honom tillhörig exigibel egendom finnes. Slutligen kan, såsom det senast framhållna redan antyder, Finland avtalsvis ordna och i enlighet härmed särskilt förordna om forum för medborgare i viss främmande stat.
I sammanhang med dessa stadganden gavs åt tidigare bestämmelser angående forum negotii en utvidgad användning. Varje civil talan, föranledd av förbindelse, som ingåtts omedelbart för idkande av »jordbruk, fabriksdrift, handel i särskilt försäljningsrum eller annan rörelse», kan