TIDSSKRIFT FOR RETSVIDENSKAP. Utgit av bestyrelsen for den Stangske Stiftelse i Kristiania under redaktion av FRANTZDAHL, A. KÔERSNER, HERMAN SCHEEL, FREDRIK STANG, CARL TORP, ÖSTEN UNDÉN. 35. Aarg. Ny række I. 1922. Hefte 1 og 2. 218 s. Prenumerationspris (ca. 30 ark) 12.00.
    Då minister HAGERUP i februari 1921 bortrycktes av döden, förlorade Tidsskrift for Retsvidenskap i honom sin grundläggare och mångårige ledare. I hans ställe har nu trätt professor FREDRIK STANG, och samtidigt ha justitierådet KÔERSNER och professor UNDÉN övertagit de platser inom redaktionen, som tidigare innehafts av presidenten AFZELIUS och justitierådet SJÖGREN. Redaktionen i dess nya sammansättning har ansett det riktigast att låta det nu avslutadeförsta skedet i tidskriftens liv, vilket i hög grad fått sin prägel avden bortgångne huvudredaktörens personlighet, även i yttre måttoframstå såsom ett helt för sig. Innevarande årgång är därför denförsta i en ny serie och framträder i ny tilltalande utstyrsel. Någon principiell kursförändring markerar den nya nummerföljden emellertid icke. "T. f. R." förblir sitt gamla program trogen. Liksom hittills har den sina särskilda uppgifter bland Nordens juridiska tidskrifter; den är ett förbindelseled mellan de nordiska ländernas rättsvetenskap och ett organ för de strävanden till samarbete på rättslivets område, som stödjas av de nordiska juristmötena och satt frukt i det gemensamma lagstiftningsarbetet, och den fyller ett livsvillkor förnordisk rättsvetenskap genom att lämna rum även för sådana mera omfattande uppsatser, vilka eljest skulle vara husvilla.
    Det nu utkomna dubbelhäftet har karaktären av en minnesskrift till HAGERUPS ära. Den nye huvudredaktören tecknar med sin glansfulla och medryckande stil i stora drag HAGERUPS livsgärning som vetenskapsman och politiker och dröjer särskilt vid hans civilrättsliga författarskap. Hans egenskaper som kriminalist, som processualist och som internationalist, värdesättas av sådana kännare som THYRÉN, MUNCH-PETERSEN och LANGE. FRANTZ DAHL, Hagerups högra hand inom tidskriftens redaktion under senare år, ger oss en samlad bild av hans betydelse för tidskriften och en i sanning imponerande översikt över hela hans produktion. Häftet avslutas meden ofullbordad avhandling av Hagerups egen hand: Indledning til studiet af den almindelige retslære.
    Det är en kulturpersonlighet av mycket stora mått, som träder oss till mötes från minnesskriftens blad. Få jurister ha med sitt

vetande behärskat så väldiga områden som Hagerup och det är en gåta, huru han kunde finna tid och ro till sin mångskiftande vetenskapliga gärning vid sidan av sitt ofta ytterst uppslitande arbete påden politiska vädjobanan. Hans största betydelse för nordisk rättsvetenskap ligger däri, att han kraftigt bidrog till att bryta den nationella isolering, vartill denna vid hans första framträdande tenderade, gav rättsstudiet vidare vyer och banade väg för moderna metoder vid problemens behandling. Den nu publicerade posthuma skriften är ett vittnesbörd så gott som något vilken friskhet och rörlighet hans klara och vittfamnande intellekt intill det sista bevarade.
    Vid flera tillfällen uttalade Hagerup besvikelse över den ringa spridning, hans kära tidskrift erhållit här i Sverige; prenumerantantalet uppgick 1921 icke ens till hundra. Detta nedslående faktum synes mig så mycket svårare att förklara, som tidskriftens nordiska program dess bättre uppbäres av starka och allmänna sympatier inom den svenska juristvärlden. Emellertid inbjuda omständigheterna just nu till en allmännare uppslutning kring detta det nordiska samarbetets organ. Många av oss ha nyss återkommit från juristmötet i Kristiania med friska intryck av detta samarbetes livskraft, och inledandet av en ny serie markerar tydligendet rätta ögonblicket att träda till. Ingen jurist med kärlek till sitt kall skall ångra, att han skaffat sig denna budbärare från det rättsvetenskapliga kulturarbetet, vilken skall tillföra honom nya impulser och lära honom att se sin dagliga gärning i ett större sammanhang. En bättre introduktion än det nu föreliggande häftet kan ej heller gärna tänkas. Må man alltså skrida till handling!

Birger Ekeberg.