Särskild avdelning för inskrivningsärenden i Södra Roslags domsaga. I proposition nr 206 hemställde K. M:t, att riksdagen måtte medgiva, att i Södra Roslags domsaga finge såsom chef för en därstädes i överensstämmelse med i propositionen angivna grunder upprättad avdelning för behandling av inskrivningsärenden, utfärdande av gravationsbevis m. m. för högst tre år tillsättas en biträdande domare med ett arvode av 9,100 kr. om året jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kr. efter 5 års tjänstgöring, vari finge inräknas mera sammanhängande förordnande å domartjänst, samt att, utöver den förste och den andre notarie, som enligt gällande bestämmelser för närvarande må antagas i domsagan, där finge anställas ytterligare en förste och en andre notarie för tjänstgöring å avdelningen för inskrivningsärenden.
    Den kungl. propositionen hade föregåtts av en omfattande utredning, varunder även andra alternativ för ordnandet av arbetsförhållandena i domsaganvarit under övervägande. Sålunda hade Svea hovrätt hemställt om domsagans uppdelning i två särskilda domsagor, medan processkommissionen förordat anställande i domsagan av en ordinarie inskrivningsdomare, som skulle hava att övertaga alla de göromål, som i avseende å inskrivningsväsendet nu ålåge häradshövdingen. Till utvecklande av denna sin mening hade kommissionen bl. a. anfört: Genom en sådan anordning skulle häradshövdingen befrias från det tidsödande arbetet med kontrollen över inskrivningsärendena och kunna uteslutande ägna sig åt den egentliga dömande verksamheten. Under förutsättning att till inskrivningsdomare erhölles en person med tillräcklig erfarenhet och duglighet och som hade stadigvarande anställning i sådan egenskap, skulle den önskliga säkerheten och kontinuiteten i dessa ärendens behandling betryggas. Inskrivningsärendenas behandling skulle bliva vida bättre än nu, då de vid häradshövdingens ledighet från tingssammanträde måste överlåtas åt hans tillfälliga vikarie. Anordningen skulle ur synpunkten av inskrivningsärendenas handläggning även bliva förmånligare än en delning av domsagan, enär även efter en sådan delning antalet inskrivningsärenden i vardera domsagan skulle bliva så stort, att häradshövdingen svårligen kunde medhinna den erforderliga kontrollen. Anordningen bleve ganska likartad med den, som funnes i de större städerna, där inskrivningsväsendet sköttes av ordinarie tjänste-

män, som i allmänhet ej toge befattning med andra ärenden. Det hade veterligen ej mött större svårighet att få dessa tjänster väl besatta, och anordningen syntes i dessa städer fungera synnerligen väl. Den ifrågasatta anordningen skulle vara ett steg i den riktning, vari processkommissionen tänkte sig utvecklingen böra gå vid processreformens genomförande, och kunde således med hänsyn därtill anbefallas. Processkommissionen kunde icke heller finna, att avgörande hinder skulle möta mot inpassande av en dylik institution i den nuvarande organisationen. För ändamålet erfordrades väl en lagändring, enligt vilken i domsaga, där inskrivningsdomare funnes, han skulle hava att i stället för häradshövdingen handlägga alla inskrivningsärenden i domsagan, men en sådan ändring borde utan större svårighet eller tidsutdräkt kunna åstadkommas. Antagligt vore, att även i en del andra domsagor en anordning sådan som den föreslagna kunde vara av behovet påkallad.
    Propositionen anslöt sig i huvudsak till processkommissionens ståndpunkt. Dock förklarade sig departementschefen icke kunna föreslå, att tjänsten genast från början sattes på ordinarie stat. Dels vore här fråga om ett prov, varunder erfarenhet borde samlas rörande lämpligheten av ett nytt system, vilket sedermera eventuellt kunde komma till användning ytterligare i en eller annan av våra övriga större domsagor. Dels borde i avbidan på det slutliga avgörandet av frågan om nytt avlöningssystem för häradshövdingarna och vad därmed sammanhängde även böra anstå med den slutliga prövningen av inskrivningsavdelningens organiserande. Vidare ansåg departementschefen en anordning sådan som den av honom föreslagna kunna genomföras redan på grundval av nu gällande lagstiftning. Dock borde såväl i kungörelsen rörande häradshövdingämbetets ledigförklarande som i fullmakten för blivande häradshövdingförbehåll göras beträffande skyldighet för denne att finna sig i sagda anordning.
    I enlighet med utlåtande (nr 11) av sammansatta stats- och första lagutskottet — mot vilket reservation anmälts av herrar Hederstierna och af Ekenstam — biföll riksdagen den kungl. propositionen, allenast med den ändring i fråga om beräkningen av avdelningschefens avlöning, att det direkta arvodet av statsmedel bestämdes till 7,500 kr. med ovan angivna ålderstillägg samt att härutöver tillerkändes honom 40 % av inflytande lösen för i domsagan utfärdade gravationsbevis. Då dessa senare beräknats inbringa minst 4,500 kr. om året, skulle härigenom avdelningschefens behållna inkomst komma att överskrida det av K. M:t föreslagna beloppet. Dessutom medgav riksdagen, att till avdelningschefen skall, enligt de grunder som gälla för tjänsteman i verk, som icke blivit i avlöningsavseende nyreglerat, utgå dyrtidstillägg å en antagen inkomst av 9,100 kr. eller, där han äger uppbära ålderstillägg, å 9,700 kr. Genom dessa bestämmelser har avdelningschefens jämställdhet med en byråchef å gammal lönestat blivit fastslagen.
    Genom k. brev till Svea hovrätt d. 7 juli 1922 (Sv. F. S. nr 439) hava nu närmare bestämmelser meddelats angående inrättande av ifrågavarande inskrivningsavdelning. Enligt dessa må förordnande såsom avdelningschef av hovrätten ej meddelas annan än den, som uppehållit ledamots- eller fiskals befattning i hovrätt samt antingen är vice häradshövding eller förvaltat häradshövdingämbete i minst två år och hållit allmänna tingssammanträden med sammanlagt minst 50 rättegångsdagar. De i domsagan anställda två förste och två andre notarierna skola efter plan, som hovrätten fastställer,

växelvis tjänstgöra å inskrivningsavdelningen och såsom biträden åt häradshövdingen. Det tillkommer även hovrätten att meddela beslut rörande det antal skrivbiträden, som bör anställas å inskrivningsavdelningen, samt avlöningen till dessa. Samtliga förvaltningskostnader för avdelningen bestridas av häradshövdingen.
    Vad angår beräkningen i meritavseende av tjänstgöring såsom avdelningschef för inskrivningsärenden har Svea hovrätt i ett till K. M:t avgivet utlåtande d. 27 juni 1922 över en inom justitiedepartementet upprättad p. m. i ämnet uttalat, att för den tidsperiod av högst tre år, som nu är i fråga, sagda tjänstgöring i allmänhet bör betraktas såsom likvärdig med utövande av odelat häradshövdingämbete. Enligt K. M:ts beslut d. 7 juli 1922 har avskrift av detta utlåtande jämte omförmälda p. m. tillställts rikets båda övriga hovrätter.