Hovrättsreformer i Finland. Emedan en genomgripande nydaning av landets rättegångsväsende säkerligen ännu låter vänta på sig i många år, har man på senare tider, för att avlägsna de värsta olägenheterna av gällande föråldrade process, sett sig nödsakad vidtaga några partiella reformer. Till raden av dessa ansluter sig den, vilken genomförts genom en lag om ändring i vissa delar av rättegångsbalken, given d. 19 dec. 1921. Denna lag är tilllämpad från d. 1 jan. 1922.
    Med ändring av RB XXIII : 1 har bestämts, att i hovrätt utgöra 3 medlemmar domfört antal. Förut krävdes närvaro av 5 medlemmar, dock att 4 fingo döma i mål, som ej gick å liv, ifall 3 voro om slutet ense. Lagändringen avsåg att möjliggöra ökning av hovrättsdivisionernas antal utan nämnvärd ökning av arbetskrafterna. Syftemålet har ock vunnits. Numera arbeta: Åbo hovrätt på 9 divisioner (förut 7), Wasa hovrätt på 4 divisioner (förut 3) och Wiborgs hovrätt på 8 divisioner (förut 6).
    Arbetets påskyndande i hovrätterna har man även sökt ernå genom att helt och hållet avskaffa den i RB XXII påbjudna skriftliga berättelsen i vademål och till hovrätten instämda mål. Denna förenkling ansågs åter motivera upphävande av påbudet (RB XXX : 13) om skriftliga berättelser i högsta domstolen. I tvenne nya moment, vilka fogats till RB XXIV : 3, gåvos närmare föreskrifter om avfattningen av hovrätts domar och utslag. I dem skall ges en kort och klar redogörelse för käromålet, ansökningen eller åtalet samt, då sakens beskaffenhet anses sådant fordra, jämväl för vad i saken svarats och underrätten dömt. Dock får, där svaranden vid underdomstol allena fullföljt sin talan i hovrätten, redogörelsen inskränkas till en sådan för underrättens domslut. Och i tvistemål, vilka kunnat muntligen instämmas, såsom ock i små brottmål äger hovrätten, då den låtit vid underdomstolens utslag bero, helt och hållet utelämna redogörelsen.
    Lagnovellen av 1921 tillåter uttryckligen part att såväl i högsta domstolensom i hovrätt, intill dess målet är föredraget, begära muntligt förhör eller anhålla om rätt att där få framkomma med bevisning.
    Det förut gällande stadgandet, att hovrätts dom borde offentligen avkunnas, är ock upphävt, och har hovrätt berättigats att blott utgiva alla avgöranden efter anslag.
    Slutligen har part befriats från skyldigheten att lösa hovrätts domar och utslag, då han icke själv dragit målet dit och honom ej i hovrätten tilldömts något att han ej heller prövas hava rättsligt behov av decisionen.
    Lagen av 1921 har nödvändiggjort en del förändringar i förordningen om hovrätternas sammansättning och verksamhet av 1909, vilka förändringar genomförts medels en förordning i ämnet, given även d. 19 dec. 1921.
    Naturligtvis hava de vidtagna förenklingarna varit ägnade att påskynda arbetet i hovrätterna och avsevärt minska arbetsbalanserna. För tidigt är dock att redan nu härom fälla några definitiva omdömen. 

O. Hj. G.