Ny tysk kristidsreform inom rättegångsväsendet. Det permanenta kristillstånd, vari Tyskland sedan flera år befinner sig, återverkar förstörande och förryckande icke minst på rättsskipningen och dess säkra fortgång. Den fruktansvärda myntförsämringen rubbar obönhörligt jämvikten på alla de punkter, där värdegränser, fixerade i penningebelopp, utgöra regulatorer. Och därav inträda ofta förskjutningar i arbetsbördan för olika rättsskipningsorgan, vilka hota att hämma rättsskipningens jämna gång. Tid efter annan måste därför lagstiftningen ingripa och söka anpassa sig efter de nya förhållandena. Denna anpassning sker vanligtvis så, att ett visst i lagen utsatt penningebelopp helt enkelt utbytes mot ett mångdubbelt större.Därmed är reformen genomförd.
    Den sista mera genomgripande reformen av denna natur åvägabragtes genom lag den 8 juli 1922. Genom denna höjdes först och främst värdegränsen beträffande behörigheten för Amtsgerichti tvistemål om förmögenhetsrättsliga anspråk från 3,000 Mark till 10,000 Mark, varigenom en lättnad i arbetsbördan för de kollegialt sammansatta Landgerichte av omkring 25 % väntades. Vidare höjdessumma revisibilis till 20,000 Mark. Då denna egendomligt nog alltifrån 1910 års reform förblivit 4,000 Mark, hade inträtt en överbelastning av Reichsgericht, som ansågs allvarligt hota rättsskipningen. Då en svensk erfar, att det tillstånd, som sålunda ansågs oefterrättligt, kännetecknades därav, att tvistemålen fingo vänta på handläggning i Reichsgericht i ända upp till 1 1/4 år, så drives hantill en jämförelse med det tålamod, varvid den svenska rättssökande allmänheten fått vänja sig.
    Under det att en genom en värdegräns bestämd inskränkning i möjligheten att genom revision föra ett tvistemål till högsta instans fanns redan från början i den tyska civilprocesslagen, infördes däremot en liknande begränsning beträffande talan mot dom i tvistemål i första instans först 1915 under det började världskrigets tryck. Gränsen sattes då så lågt som 50 Mark, höjdes 1916 till 300 Mark och har nu bestämts till 1,000 Mark.
    Ur allmänt processrättslig synpunkt av betydligt större intresse än de nu nämnda förändringarna är den förenkling av förfarandet i brottmål i Reichsgericht, som genom den här behandlade lagen också genomförts.
    Som bekant kan tysk straffprocesstalan i Reichsgericht föras mot domar, givna av Landgericht eller Schwurgericht, d. v. s. i stort sett i medelsvåra och svåra brottmål. Rättsmedlet är revision och får endast grundas på rättegångsfel eller fel i rättstillämpningen.

 

NY TYSK KRISTIDSREFORM INOM RÄTTEGÅNGSVÄSENDET. 133Så snart icke revisionstalan avvisas på grund av att de formella förutsättningarna för dess upptagande brista, har hittills alltid varje mål behandlats vid en offentlig muntlig huvudförhandling, där en av domstolsledamöterna först föredragit målet och parterna därefter, om de önskat, kunnat muntligen yttra sig. Nu har införts en möjlighet att genom ett enklare förfarande avgöra målet. Revisionstalan kan i sak prövas i en s. k. beratende Sitzung, d. v. s. enicke offentlig session utan tillträde för parterna, om rättens ledamöter enhälligt finna den förda revisionstalan uppenbart ogrundad. Avgörandet sker då på föredragning från en ledamots sida. Förutsättningen för att en dylik ordning skall vara nyttig är tydligen att föredraganden med gott omdöme skiljer de mål, där talan är uppenbart ogrundad, från de övriga och med ledning därav tar upp målet till behandling i den ena eller andra formen. Eljest blir dubbelföredragning av samma mål lätt följden.

 

Thore Engströmer.