Hovrättsfrågan inför riksdagen. Det i årets statsverksproposition begärda extra anslaget å 217,750 kr. för tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter har nu av riksdagen beviljats. Riksdagens skrivelse i ärendet d 21 mars 1923 (nr 60) innehåller, efter en redogörelse för de i hovrätterna nu arbetande extra divisionernas tillkomst, följande.
I motiveringen till förevarande anslagsäskande hade departementschefen bl. a. uttalat, att han ännu icke intagit någon definitiv ståndpunkt till frågan i vilken utsträckning hovrätterna borde förstärkas med extra arbetskrafter. Han hade ansett, att vad man framför allt borde inrikta sig på vore att genom vidtagande av lämpliga åtgärder söka dels av hovrätterna i deras ordinarie sammansättning utvinna en mot den årliga tillströmningen av målsvarande arbetsprodukt och dymedelst förhindra uppkomsten av nya balanser, dels i görligaste mån påskynda av arbetandet av bestående balanser med anlitande av extra arbetskrafter. I sådant syfte hade departementschefen låtit i justitiedepartementet upprätta en promemoria med förslag till vissa organisatoriska ändringar rörande hovrätterna jämte beräkningar över den tid, de extra divisionerna ytterligare skulle behöva vara i verksamhet för balansernas avarbetande. Över denna promemoria, som även innehölle förslag till vissa författningsändringar, ägnade att minska tillströmningen av mål till hovrätterna samt utvinna ökad arbetstid för målens föredragande till slutligt avgörande, hade yttranden från hovrätterna visserligen vid statsverkspropositionens avlåtande inkommit, och K. M:t hade redan meddelat vissa organisatoriska bestämmelser rörande hovrätterna att tillämpas från vårsessionens början för bättre utnyttjande av fiskalernas arbetskrafter till uppnående av ökad arbetsprodukt, men tiden hade dock varit alltför knapp, för att departementschefen skulle hava hunnit taga definitiv ståndpunkt till alla de spörsmål, som i promemorian och hovrätternas yttranden berördes.
En tryckt redogörelse för promemorian, hovrätternas yttranden och de av K. M:t genom särskilda brev till hovrätterna d. 30 dec. 1922 meddelade organisatoriska bestämmelserna, vilka skola vinna tillämpning tills vidare under första halvåret 1923, hade tillställts riksdagens vederbörande utskott. Vidare hade till utskottet överlämnats tryckt exemplar av det statsrådsprotokoll, varigenom de i statsverkspropositionen förebådade lagförslagen angående införande av obligatorisk kommunikation av besvärsmål och stämpelavgift för rätt till fullföljd av talan i hovrätt remitterats till lagrådet. I nämnda protokoll funnes intagna statistiska siffror, utvisande antalet till hovrätterna inkomna och där avgjorda mål under de senare åren ävensom där förefintliga balanser å olika slag av mål.
I anslutning till vad sålunda förekommit vore, enligt vad riksdagen inhämtat, inom justitiedepartementet för närvarande föremål för övervägande frågan, vilka bestämmelser rörande hovrätternas arbetssätt, i händelse av bifall till anslagsäskandet, borde meddelas att gälla fr. o. m. d. 1 juli 1923. I sådant avseende hade meddelats följande:
De bestämmelser, som innehölles i förut omförmälda brev till hovrätterna d. 30 dec. 1922, vore avsedda att även efter d. 30 juni 1923 i huvudsak lända till efterrättelse, dock med här nedan nämnda ändringar och tillägg.
I skånska hovrätten skulle, sedan den där för närvarande inrättade extra divisionen upphört, vilket torde komma att äga rum senast fr. o. m. d. 1 okt. 1923, å vardera av hovrättens två ordinarie divisioner finnas en extra ledamot samt, i likhet med vad före d. 1 jan. innevarande år varit fallet, två fiskaler och en biträdande fiskal. I samband därmed torde komma att tagas under övervägande, huruvida ej beträffande arbetssättet vid skånska hovrätten borde införas den anordning, som av Svea hovrätt i av densamma d. 2 dec. 1921 avgivet utlåtande ifrågasatts att gälla vid den föreslagna norrländska hovrätten, eller att vardera sålunda förstärkta divisionen skulle komma att sammanträda varje vecka i regel 5 i stället för, såsom för närvarande är händelsen, 4 dagar samt att presidenten, som för närvarande tjänstgör som ordförande å en av divisionerna, i stället finge sig ålagt att utöva ordförandeskapet å vardera divisionen en dag var vecka, vilken dag det hovrättsråd, som eljest fungerar som ordförande, skulle vara fri från arbete å ämbetsrummet.
I syfte att ytterligare förenkla arbetsmetoderna och bringa dessa i närmare överensstämmelse med vad som kommit till uttryck i under senare tid beträffande andra verk utfärdade instruktioner hade vidare tänkts, att vissa ärenden, som för närvarande av hovrätterna handläggas i plenum, skulle kunna överflyttas, vissa grupper att avgöras av hovrätt i dess sammansättning å division och vissa andra grupper att avgöras av vederbörande president ensam.
Under förutsättning att ovan nämnda åtgärder till begränsning av antalet till hovrätterna fullföljda mål samt till lättande i övrigt av hovrätternas arbetsbörda bleve vidtagna, hade man tänkt sig, att det hädanefter skulle bliva möjligt för varje hovrätts ordinarie divisioner att årligen i stort sett avgöra ett lika stort antal mål, som under loppet av ett år inkomma till vederbörande hovrätt. I hovrätternas arbetsordningar skulle i anslutning därtill intagas bestämmelser, enligt vilka det som regel skulle åligga hovrätterna att fullgöra en dylik arbetsprestation. Om emellertid under något år antalet inkommande mål skulle väsentligt överstiga vad i den till hovrätterna i ärendet
remitterade promemorian förutsatts, skulle det tillkomma K. M:t att medgiva den tillfälliga förstärkning av arbetskrafterna, som K. M:t kunde finna påkallad.
Härefter fortsätter riksdagen:
Att ovanberörda, för närvarande tillämpade organisatoriska bestämmelser med här nämnda ifrågasatta ändringar och tillägg bringas i tillämpning fr. o. m. d. 1 juli 1923 hade synts riksdagen icke giva anledning till erinran. Skulle emellertid, på sätt nyss nämnts, antalet inkommande mål under något år väsentligt överstiga vad i den till hovrätterna remitterade promemorian förutsatts, torde enligt riksdagens mening frågan om förstärkning av hovrätternas arbetskrafter böra underställas riksdagens prövning.