Den internationella sjörättsföreningens möte i Göteborg. Comité Maritime International har d. 15—17 aug. hållit sitt fjortonde möte i Göteborg under ordförandeskap av advokaten Eliel Löfgren, ordförande i den svenska sjörättsföreningen. C. M. I., som under de senare årtiondena utövat ett betydande inflytande på den internationella sjölagstiftningens område, har haft sin verksamhet så lagd, att den kommit att nära sammanknytas med de internationella s. k. diplomatiska sjörättskonferenser, som på den belgiska regeringens initiativ från tid till annan hållits mellan delegerade för ett tjugutal länders regeringar. C. M. I. har förberett dessa "diplomatiska" konferenser, där för övrigt diplomaterna äro mycket tunnsådda, genom att utarbeta förslag till konventioner rörande olika till sjölagen hörande ämnen. Konventioner rörande sammanstötning och bärgning ha redan blivit ratificerade och inarbetats i vår sjölag, förslag till konventioner om redares begränsade ansvar samt om fartygshypotek och sjöpanträtt, jämväl utarbetade av C. M. I., ha redan behandlats på åtskilliga diplomatiska konferenser och närma sig nu sin fullbordan, och slutligen har C. M. I. även haft under behandling de av International Law Associations sjörättskommitté utarbetade Haagreglerna (vissa regler angående konossement m. m.) samt överlämnat dessa reviderade till den diplomatiska konferens, som sammanträdde i Bryssel i oktober förra året. Enligt vad C. M. I:s president L. Franck, som är kolonialminister i den belgiska regeringen, tillkännagav vid mötet i Göteborg, ämnar den belgiska regeringen till oktober i år inkalla den subkommitté, som nyssnämnda diplomatiska konferens
tillsatte för att ytterligare överarbeta särskilt Haagreglerna (se Svensk Juristtidning 1922, häft. 6 sid. 405). Man torde således kunna förvänta, att inom kort ett resultat ernås även på detta område.
På programmet för C. M. I:s möte i Göteborg hade upptagits dels ett tidigare behandlat ämne, statens ansvar såsom idkare av sjöfart, vilket ämne nu slutbehandlades, dels ett nytt ämne, tvångsförsäkring av passagerare, och slutligen, på begäran av den svenska sjörättsföreningen, frågan om en internationell befraktningslag.
Beträffande det första ämnet rådde i stort sett enighet om att godkännade linjer, som uppdragits redan vid C. M. I:s möte i oktober förlidet år. Ett förslag antogs, som uttalar den allmänna regeln att staten är i fråga om anspråk, som hänföra sig till fartyg, vilka äro i statlig ägo eller drift, eller till last eller passagerare, som forslas å sådana fartyg, eller till last, vartill staten är ägare, underkastad samma ansvar som den enskilde, samma domstolar och samma förfarande, vare sig judiciellt eller exekutivt. Från denna regel ha dock i fråga om forum undantagits krigsfartyg och andra fartyg, som användas i statlig icke kommersiell drift, samt laster i statlig ägo, forslade endast för statligt icke kommersiellt syfte på fartyg i statlig ägo eller drift. För dessa fall gäller, att talan kan anhängiggöras endast vid domstol i den stat, som äger eller driver fartyget i fråga. Slutligen är varje stat oförhindrad att, när det gäller förhållandet till egna undersåtar, reglera detta genom nationella bestämmelser.
Rörande den andra frågan på programmet, tvångsförsäkring av passagerare, rådde delade meningar. De engelska redarna, särskilt Sir Norman Hill, från vilkens sida förslaget om tvångsförsäkring ursprungligen framkommit, hade i avgivna yttranden livligt understött detsamma. De ha framhållit, att på detta sätt skulle passagerare, som utsattes för skada under överfarten, vara säkra på att utfå ett visserligen lågt — man har ifrågasatt 100 pund sterling såsom maximum — men dock bestämt belopp, utan att behöva utsätta sig för kostbara och tidsödande rättegångar. Premien skulle betalas av redaren men komma att ingå i biljettpriset. Tvångsförsäkringen borde avse alla passagerare och ha till följd att redarna befriades från dem nu åliggande ansvar mot egna passagerare för skada uppkommen genom fel eller försummelse från deras eller deras folks sida.
Tanken på en tvångsförsäkring av passagerare har vunnit understöd även från ett annat håll men från en helt annan utgångspunkt. Internationella arbetsbyrån har tidigare sysslat med frågan om tvångsförsäkring av emigranter, men överlämnat åt C. M. I. att fullfölja detta uppslag. Den italienska och den jugoslaviska sjörättsföreningen ha i avgivna yttranden förordat tvångsförsäkring av emigranter, medan övriga länders sjörättsföreningar ställt sig mer eller mindre avvisande mot tvångsförsäkring även i denna inskränktare omfattning. Den italienska representanten professor Berlingieri framförde nu vid mötet i Göteborg den italienska ståndpunkten. De engelska redarnas representanter förklarade däremot att en tvångsförsäkring måste omfatta samtliga passagerare, ej blott emigranter. Eljest kunde de ej reflektera på saken. Övriga deltagare i diskussionen ställde sig skeptiska mot lämpligheten av en tvångsförsäkring över huvud och framhöllo att i varje fall den ej borde avse andra än emigranter.
Diskussionen slutade i en resolution av innehåll att med hänsyn till de åtgärder, som vissa stater vidtagit för att ekonomiskt skydda sina undersåtar för följderna av skada vid passagerartrafik till sjöss, det kunde vara önskvärt att åstadkomma internationella bestämmelser i ämnet och att därför frågan om tvångsförsäkring borde ytterligare studeras. C. M. I:s permanenta byrå skulle, rådförande sig med en av konferensen utsedd kommitté, undersöka lämpligheten av en sådan tvångsförsäkring och till nästa konferens utarbetaett förslag i ämnet.
Den tredje punkten på föredragningslistan var frågan om återupptagande av arbetet på en internationell befraktningslag. Ordföranden i den svenskasjörättsföreningen advokaten Eliel Löfgren, som inledde diskussionen, framhöll, att under det tidigare arbetet man börjat med att upptaga en eller annan punkt i befraktningsrätten, som man ansett vara av större praktisk betydelse, men att man snart funnit att dessa punkter hängt så nära tillsammans med övriga delar av befraktningsrätten att en isolerad behandling av desamma varit omöjlig; att man därför utarbetat det förslag till en tämligen fullständig befraktningslag, som förelåg vid krigsutbrottet 1914; att man nu ej borde återgå till det gamla, en gång övergivna försöket att upptaga isolerade delar av befraktningsrätten utan borde fortsätta arbetet på en mer eller mindre fullständig internationell befraktningslag. En kommitté av mera permanent natur, tillsatt av C. M. I:s byrå, borde omedelbart på grundval av 1914 års förslag utarbeta en sådan lag. Kommittén borde dock ha fria händer att, om möjligen någon punkt lämpade sig för särskild behandling, härutinnan framlägga förslag.
Professor Sohr, C. M. I:s belgiska sekreterare och, jämte Franck, den ledande själen i dess verksamhet, understödde det svenska förslaget och till lade, att det arbete, som de skandinaviska sjölagskommittéerna utfört på befraktningsrättens område, vilket arbete ju närmade sig sin fullbordan, borde bliva av stor betydelse för det internationella arbetet på samma ämne.
Sedan revisionssekreteraren Algot Bagge erinrat att med hänsyn till det arbete på en reform av de nationella sjölagarna, som för närvarande påginge i de skandinaviska länderna, i Nederländerna, i Italien, i Spanien, i Grekland m. fl. länder, det vore av största vikt att ett återupptaget arbete på en internationell befraktningslag utfördes snabbt och utan avbrott, beslöt konferensen, att frågan om upprättande av förslag till en internationell befraktningslag skulle i dess helhet omedelbart upptagas till behandling samt att uppdraga åt C. M. I:s permanenta byrå att tillsätta en kommitté för utarbetande av ett sådant förslag, med instruktion att genast skrida till verket och fullfölja detsamma utan avbrott för att fortast möjligt framlägga ett förslag till en kommande konferens.
På förslag av den italienska representanten professor Berlingieri beslöts att nästa konferens skulle förläggas till Genua.
A. B.