Om likvidation i handelsbolag och enkla bolag. Tidigare har i Sv. J. T. bragts på tal de missförhållanden, som uppstått därigenom att det i 1895 års bolagslag saknas föreskrifter, vilka bereda möjlighet för delägare i handelsbolag och enkelt bolag att, då likvidationen obehörigen förhalas, få ett definitivt slut på bolagsförhållandet genom likvidationens fullföljande och skiftets förrättande. I

 

bolagslagen stadgas endast, att, sedan sådant förhållande inträffat, att bolaget skolat träda i likvidation, dess tillhörigheter skola, så snart utan uppenbar skada ske kan, i penningar förvandlas. Emellertid har särskilt från domarhåll gjorts gällande och i en artikel i Sv. J.T. 1920 (s. 166) blev också närmare belyst, hurusom denna brist i bolagslagen utnyttjades av mindre rättrådiga bolagsmän till att genom fördröjande av likvidationens slutförande bereda sig fördelar på medbolagsmännens bekostnad.
    Genom en motion vid 1922 års riksdag av herr LYBERG (F. K.nr 29) bragtes frågan på tal i riksdagen. Motionären hemställde här antingen om vidtagande omedelbart av vissa ändringar i bolagslagen, åsyftande införande av ett godemansinstitut i nämnda författning, eller ock, därest en mera ingående utredning ansåges böra föregå en dylik lagändring, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla omdylik utredning.
    Första lagutskottet anslöt sig till motionens syfte men ansåg sig icke kunna föreslå riksdagen att antaga de av motionären föreslagna lagbestämmelserna. Utskottet påpekade den betydande skillnad, som råder mellan handelsbolag och enkla bolag, och ansåg det kunna ifrågasättas, huruvida icke olika bestämmelser i nu ifrågavarande hänseende borde gälla för dessa olika slag av bolag. Härtill komme, enligt utskottets mening, att de konstitutiva särdrag, som utmärka handelsbolag och enkla bolag, jämförda med å ena sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar och å den andra rena samäganderättsförhållanden, skulle göra det uteslutet att för förstnämnda ekonomiska samfälligheter utan vidare efterbilda vare sig de regler, som gälla beträffande likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar, eller de regler, som gälla beträffande upplösning av samäganderättsförhållanden. Lagutskottet hemställde om avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning under vilka förutsättningar bolagsman i handelsbolag och enkelt bolag, som trätt i likvidation, må kunna beredas möjlighet att framtvinga slutförande av likvidationen och upprättande av bolagsskifte. Riksdagen biföll denna utskottets hemställan.
    Riksdagsskrivelsen (1922 nr 117) har sedermera på sedvanligt sätt remitterats för avgivande av yttranden över densamma. Sådant yttrande har i höst avgivits av kommerskollegium, som i sin tur begärt utlåtanden i ämnet från handelskamrarna m. fl. Sistnämnda korporationer hava samtliga biträtt kravet på en lagändring i det av motionären angivna syftet.
    Kommerskollegium är av samma uppfattning härutinnan. Avsaknaden av bestämmelser av här avsett innehåll i bolagslagen måste, säger kommerskollegium, betraktas som en allvarlig brist i lagstiftningen. De av motionären anförda exempel på de betydande ekonomiska olägenheter och understundom den rena rättsförlust, som bolagsman gentemot tredskande medbolagsmän kan, på grund av avsaknaden av dylika bestämmelser, komma att lida, äro förvisso inga enstaka företeelser. Att frågan nu blivit särskilt aktuell tillskriver kollegium den omständigheten, att ett stort antal under krigstiden

 

tillkomna bolag på grund av nu rådande lågkonjuktur befinna sig i en sådan ekonomisk situation, att en upplösning torde vara oundviklig.
    I fortsättningen av sitt utlåtande lämnar kollegium en redogörelse för de i övriga författningar om ekonomiska samfälligheter förekommande bestämmelserna i det nu ifrågavarande avseendet samt för den utveckling lagstiftningen genomgått.
    Kommerskollegium uttalar jämväl för sin del sin fulla anslutning till kravet på en lagändring i den av motionären angivna riktning. Emellertid finner kollegium det i motionen innefattade förslaget till dylik ändring lämna rum för godtyckliga ingrepp i bolagsförhållandet. Att, som motionären föreslagit, åt envar bolagsman bereda möjlighet att, sedan ett handelsbolag eller enkelt bolag trätt i likvidation, få — utan företeende av några sakskäl — gode män förordnade av rätten för verkställande av likvidation och skifte, synes kollegium vara att giva delägare i bolaget en alltför vittgående befogenhet, som av honom kunde begagnas för uppnående av syften vilka torde illa överensstämma med de motiv, som legat till grund för motionens framförande. Därjämte måste, om godemansinstitut över huvud taget skall i bolagslagen införas, avsaknaden av varje bestämmelse angående vad gode männen hava att iakttaga vid verkställande av likvidation och skifte, angående god mans entledigande och dyl. även vid en mera begränsad möjlighet att få gode män utsedda, betraktas som en brist, vilken skulle bliva så mycket mera betänklig, som ett godemansinstitut på detta område helt säkert komme att anlitas i stor utsträckning.
    Mot vad lagutskottet ifrågasatt rörande nödvändigheten av särskilda bestämmelser för handelsbolag och för enkla bolag i nu förevarande avseende uttalar kommerskollegium att, ehuru som utskottet framhållit det råder en väsentlig olikhet mellan dessa slag av bolag, kollegium likväl anser sådana bestämmelser i ämnet böra kunna utformas, som skola kunna tillämpas såväl för handelsbolag som för enkla bolag. Härigenom skulle icke behöva föranledas ändring i den vid lagens stiftande antagna principen om i stort sett sinsemellan överensstämmande bestämmelser för handelsbolags och enkla bolags likvidation och upplösning. Ett brytande av denna princip skulle också onödigt komplicera en eljest genom några enkla kompletterande stadganden genomförbar lagändring.
    Beträffande sättet för lösning av det föreliggande spörsmålet har kollegium vid övervägandet av olika möjligheter funnit sig böra föreslå användning på visst sätt av godemansinstitutionen. Det har emellertid varit med tvekan kollegium slagit in på denna väg och den har anlitats endast av det skälet att, därest man icke vill taga steget fullt ut och överlämna bolagslikvidationen i domstols hand, denna väg i själva verket torde vara den enda praktiskt framkomliga, då det gäller att utan ytterligare omgång få ett slut på mera svårlösta tvistepunkter mellan bolagsmän inbördes rörande likvidations slutförande.
    Emellertid har kollegium icke stannat vid att föreslå införandet utan vidare av ett godemansinstitut. Med hänsyn till arten av det rättsinstitut, som representeras av handelsbolagen och de enkla bolagen, är det enligt vad kollegium framhåller ett betydande ingrepp i det mellan bolagsmännen rådande rättsförhållandet, som åstadkommes genom tillämpning av ett stadgande om gode män för bolagsförhållandets upplösning. Kollegium har därför sökt

 

finna ett tillvägagångssätt, som skulle innebära, att åtminstone i första hand andra utvägar bleve försökta, innan bolagsmännen genom tillsättande av gode män utestängdes från sin beslutanderätt i bolagsförhållandet. Betänkligheterna mot ett dylikt uteslutande torde nämligen i stor utsträckning kunna anses hävda, därest fråga är om sådana fall, i vilka man efter försök till opartisk jämkning mellan de motsatta meningarna finner sig kunna konstatera en uppenbar tredska å bolagsmans sida att komma till enighet inom bolaget för fullföljande av likvidationen, vars enda syfte ju är och bör vara bolagets upplösning genom skifte. Det har alltså gällt att finna ett tillvägagångssätt, varigenom dylika fall på ett betryggande sätt utmönstrades från övriga fall av tvister mellan bolagsmän inbördes i och för likvidation och skifte.
    I enlighet med ovan angivna tankegång föreslår kollegium, att bolagsman i handelsbolag eller enkelt bolag, som trätt i likvidation, må kunna efter ansökning hos rätten få tillsatt en opartisk förlikningsman för att efter sammanträde med bolagsmännen och förhandlingar med de tvistande söka åstadkomma enighet om likvidationens slutförande och fullföljande genom skifte. Slutpunkten i förlikningsmannens arbete bör vara att efter antydda förhandlingar för bolagsmännen framlägga ett skriftligt förlikningsförslag till lösning av de tvistefrågor, som äro för handen.
    Genom den muntliga förhandling under fria former, som sålunda åstadkommes under en förlikningsmans opartiska ledning, torde i regel tillfälle yppa sig att på ett eller annat sätt få förekommande tvistigheter bragta ur vägen. Alldeles särskilt torde man ha anledning förvänta gott resultat av en dylik förhandlingsordning, då de tvistande parterna äro medvetna om att, därest devisa tredska och omedgörlighet, de stå inför eventualiteten att genom beslut av domstol utestängas från rätten att som bolagsmän deltaga i beslutanderätten rörande likvidationen och skiftet.
    Därest förlikningsmannens ansträngningar icke krönas med framgång, bör nämligen, efter vad kollegium tänkt sig, rätten efter anmälan härom av förlikningsmannen, som efter avslutat uppdrag bör lämna en redogörelse tillrätten för tvisten, för parternas förhållanden inom bolaget samt för sitt förlikningsförslag även som framlägga eventuellt förslag rörande förordnande av gode män, kunna förordna en eller flere gode män, antingen för att för bolaget, om det är ett handelsbolag, verkställa likvidation och skifte eller för att i handelsbolag eller enkelt bolag vid likvidationen och vid skiftet företräda viss bolagsman eller vissa bolagsmän.
    Utgångspunkt för rättens ifrågavarande beslut om ingripande i bolagsförhållandet genom utseende av en eller flera gode män utgöres sålunda av den av förlikningsmannen efter fri förhandling med parterna avlämnade redogörelsen och hos rätten gjorda hemställan. I och för sig bör detta kunna anses vara fullgoda garantier för ett allsidigt bedömande av spörsmålet om, huruvida förhållandena oundgängligen påkalla anlitande av godemansinstitutionen.Till förekommande av varje ensidighet i det material, som ligger till grundför rättens ifrågavarande beslut, bör dock före beslutets meddelande varje bolagsman av rätten beredas tillfälle inkomma med skriftligt yttrande.
    För undvikande av att myndigheternas medverkan tages i anspråk i oträngt mål bör föreskrivas, att bolagsman vid ansökan om tillsättande av förlikningsman skall inför rätten visa sannolika skäl för att likvidationens avslutande

 

obehörigen fördröjes och att hans rätt därigenom äventyras. Därest samtliga bolagsmän äro ense om behovet av en förlikningsman för att sammanjämka deras inbördes tvistigheter eller tillrättaläggande av bolagets angelägenheter, i vilket fall möjlighet jämväl bör förefinnas att erhålla rättens förordnande av förlikningsman, torde dylik motivering dock icke vara erforderlig, utan rätten bör då utan vidare förordna förlikningsman.
    Förlikningsmannens huvudsakliga funktioner torde framgå av vad här ovanblivit antytt. Hans uppgift blir att omedelbart sammankalla bolagsmännen och vid sammanträdet samt även vid andra tillfällen genom muntliga förhandlingar med bolagsmännen sätta sig in i bolagets förhållanden. Han skall äga rätt att taga del av bolagets räkenskaper och inventera dess värdehandlingar. Därest icke redan under förhandlingarnas gång enighet kan genom förlikningsmannens verksamhet uppnås mellan de tvistande bolagsmännen, skall förlikningsmannen uppgöra ett formligt förslag till huru enligt hans mening, efter möjligaste hänsynstagande till olika bolagsmäns rättmätiga uppfattningar i ämnet, bolagets likvidation lämpligen bör bedrivas och genom skifte avslutas. Förslaget bör delgivas samtliga bolagsmän, vilka därvid tillika böra erhålla kallelse att sammanträda för att till förlikningsmannen angiva sin ställning till förslaget. Vid sammanträdet bör förlikningsmannen föredraga sitt förslag och meddela innehållet i bolagslagens likvidationsstadganden. Evad bolagsman därvid är villig biträda förlikningsförslaget eller icke, bör hans mening skriftligen avlämnas till förlikningsmannen. Vägras detta, skall förlikningsmannen göra anteckning därom på förlikningsförslaget.
    Det bör åligga förlikningsmannen att inom viss kort tid efter angivna slutsammanträde till rätten avgiva redogörelse för tvisten och parternas förhållanden inom bolaget ävensom framlägga eventuellt förslag rörande förordnande av gode män, en eller flera. Till redogörelsen skall givetvis fogas förlikningsförslaget och bolagsmännens skriftliga ställningstagande till detsamma.
    Har godemansinstitutionens tillämpning blivit av förlikningsmannen föreslagen, ankommer det därefter på rätten att, efter det bolagsmännen beretts tillfälle yttra sig, fatta beslut om dels huruvida godemansinstitutet överhuvudtaget i det ifrågavarande bolaget bör komma till användning, dels, om så anses lämpligt och behövligt, huruvida god man eller gode män skola förordnas för bolaget, om det är ett handelsbolag, eller för en eller flera av bolagsmännen i handelsbolag eller enkelt bolag. I dessa avseenden får rätten naturligen handla allt efter omständigheterna under sorgfälligt aktgivande därpå, att minsta möjliga ingrepp i bolagsförhållandet bör göras. Om det är uppenbart, att likvidationen fördröjes genom någon bolagsmans tredska och omedgörlighet — härom torde förlikningsförfarandet ha givit klart besked — synes i vart fall lämpligt att genom förordnande av gode män, en eller flera, förnämnda bolagsman utestänga honom från vidare delaktighet i beslutanderätten vid likvidationen och skiftet.
    Vid sitt beslut om tillsättande av gode män bör rätten, i mån av föreliggande omständigheter, även kunna med ledning av förlikningsmannens förslag angiva vissa riktlinjer för likvidationen.
    Vad slutligen beträffar gode männens skyldigheter, befogenheter m. m. i förhållande till bolagsmännen, torde, vid det förhållande att i och med utseendeav dylika den eller de därvid avsedda bolagsmännen utestängas från sin rätt

 

att själva verkställa likvidationen, ingående bestämmelser härutinnan böra givas. Bolagsman, som sålunda utestängts, synes böra erhålla tillfälle att, om så ske kan utan förfång för bolagets avveckling, taga del av bolagets räkenskaper ävensom i övrigt taga kännedom om bolagets angelägenheter.
    I fortsättningen av sitt utlåtande antyder kollegium i korthet vilka huvudsakliga bestämmelser, som skulle bliva erforderliga rörande gode männens och bolagsmännens inbördes ställning samt rörande förhållandet mellan flera godemän, representerande samma rättssubjekt, rörande god mans och förlikningsmans entledigande m. m.
    Den fråga, det här gäller, är utan tvivel av största principiella betydelse för handelsbolags och enkla bolags rättsliga ställning. Införandet av ett godemansinstitut i denna lagstiftning, som bygger på principen om personlig ansvarighet för bolagsdelägarna och om inbördes förtroende dem emellan i arbetet för fullföljande av bolagsavtalets syften, är givetvis ett allvarligt ingrepp från det allmännas sida i bestående rättsförhållanden. Å andra sidan torde saken ligga så till hos oss, att ett tillgripande av godemansinstitutet torde vara den enda framkomliga vägen. Kommerskollegii förslag om förlikningsman innebär ett försök att genom införande i bolagslagstiftningen av ett utjämningsförfarande, som tillika får karaktären av en grundlig förundersökning rörande föreliggande tvistigheter i bolagslikvidationen, dels begränsa användningen av godemansinstitutet i allmänhet, dels inskränka detta instituts tillämpning till sådana fall, där ett uppenbart behov av ett ingripande i bolagsförhållandet är för handen.

S. E. Österberg.