Ett spörsmål angående lagfartsstämpel. Det spörsmål rörande lagfartsstämpelns beräknande, som upptogs till behandling i förra häftet av Sv. J. T.s. 331 och som även behandlas i detta häfte s. 360, har framkallat ett inläggav förste notarien K. Georg Lindberg i Eksjö, som efter några inledande anmärkningar angående principerna för lagfartsstämpelns beräknande kommertill den konklusion, att i de fall, då vid överlåtelse av fastighet avkomst ellerundantagsförmån blivit i köpehandlingen utfäst samt avkomsten eller undantagsförmånen antingen ensam eller jämte den utfästa köpeskillingen, efter skeddkapitalisering, kan anses fastställa den överlåtna fastighetens värde till ett högrebelopp än det taxeringsvärdet utvisar, stämpeln bör beräknas å detta högrebelopp. Härefter fortsätter förf.:
    "Att göra någon skillnad mellan det fall, att köpeskillingen för fastighetenuttryckt i penningar överstiger taxeringsvärdet, och det fall, då avkomst ellerundantagsförmån, kapitaliserad, eller dylik förmån jämte utfäst penningebelopp överskrider taxeringsvärdet, torde ur denna principiella synpunkt ickelåta sig göra, om man samtidigt endast fasthåller vid att det för köparenskulle vara alldeles likgiltigt, om naturaförmånen utbyttes mot ett nämndaförmån motsvarande, kontant, periodiskt utgående belopp. Det kan ock uttryckas på det sättet att köparen, därest naturaförmånen ej funnits utfästad,i dess ställe skulle fått betala en köpesumma som är ökad med förmånenskapitaliserade värde.
    Om man nu först betraktar det relativt ovanliga fall, att vid överlåtelse avfastighet såsom vederlag för densamma enbart naturaförmåner skola utgå, ärdet tänkbart, att av parterna prestationernas värde blivit fixerat till visst belopp att alternativt utgå, om prestationen skulle upphöra. I detta fall börman anse naturapresterandet blott vara ett sätt för betalning av denna uppskattade summa. I avsaknad av bestämmelser torde i detta fall dessa av parterna överenskomna summor kapitaliserade böra tjäna såsom grund för stämpelns beräkning, förutsatt att detta kapitaliserade belopp överstiger taxeringsvärdet. Fallet bör med andra ord helt jämställas med det då köpesummanbestämts att i framtiden gäldas med periodiskt utgående kapitalbelopp motsvarande de uppskattade värdena.
    Ha de mellan parterna överenskomna naturaförmånerna icke åsatts visstalternativt belopp eller eljest utredning om deras värde förebragts, torde stämpelförordningen icke ålägga rätten att införskaffa eller eljest åstadkomma ut

 

NOTISER. 409redning angående förmånernas värde utan torde taxeringsvärdet böra läggastill grund för stämpelns beräkning.
    Ur principiell synpunkt är detta kanske mindre tilltalande, men torde motiveras därav att stämpelbeläggning bör ske efter regler, som varken betungarätten eller parterna med besvärande utredning. I sistnämnda fall torde förövrigt icke någon tillförlitlig utredning angående fastighetsvärdet på grundvalenav de till vissa årliga kvantiteter bestämda naturaförmånerna kunna vinnas,enär dessas framtida värde, vilket är underkastat växlingar, endast approximativt kan beräknas.
    Vad beträffar de mera vanliga fallen då naturaförmånerna utgå jämte enparterna emellan överenskommen kontant köpeskilling, så torde här motsvarande beräkning som ovan kunna komma till användning. I det fall, då naturaförmånerna fixerats till visst alternativt belopp att utgå om naturaförmånerna upphöra eller annan omständighet inträffar, skall sålunda detta belopp kapitaliseras och läggas till den kontanta köpesumman. Överstiger dettasammanlagda belopp taxeringsvärdet, skall summan i fråga läggas till grundför stämpeln, i annat fall taxeringsvärdet.
    Har visst alternativt värde icke åsatts naturaförmånerna, skall stämpeln alltidberäknas å taxeringsvärdet, därest icke den jämte naturaförmånen överenskomna köpesumman överstiger taxeringsvärdet.
    Det torde även kunna påstås att ur flera synpunkter de vid överlåtelse avfastighet överenskomna naturaförmånerna icke utgöra någon särdeles lämpliggrund för beräknande av lagfartsstämpeln och att de så mycket som möjligtböra hållas utom nämnda beräkning. Härför talar först och främst den omständigheten, att nämnda förmåners värde är svårt att bestämma beroende påflera omständigheter, vilka nödvändiggöra användandet av medeltal och sannolikhetskalkyler vid beräkningen, vilket är medel som, då det gäller uträknandet av skatt, om möjligt icke böra komma till användning. Nämnda förmåneräro ock till ej ringa del av personlig karaktär och på grund därav icke lämpligen underkastade ekonomisk värdering. Detta senare förhållande sammanhänger därmed att förmåner av detta slag huvudsakligen utfästas mellan näraanhöriga. Den omständigheten att icke alternativt vederlag är utfäst torde äveni de flesta fall understryka denna förmånernas personliga art."