416 NOTISER.    Professor Lundstedt har hos red. anhållit, att ett meddelande måtte inflyta i Sv. J. T. därom att han, så snart hans nuvarande arbetsbörda något lättat, vill till bemötande upptaga såväl justitierådet Gustaf Carlsons i sista häftet förra året publicerade kritik av en Lundstedts tidigare uppsats som ock prof. C. G. Björlings uppsats i septemberhäftet. Prof. Lundstedt skriver vidare:
    "Samtidigt tillåter jag mig begagna tillfället att få rätta ett missförstånd i prof. Björlings i samma häfte som hans nyssnämnda kritik intagna inlägg "Om bokanmälningar." Av ett mitt uttalande i en artikel, intagen i Sydsvenska Dagbladet och Stockholmstidningen d. 13 sistl. juni, om presidenten Hasselrots juridiska skrifter, drager Björling den slutsatsen, att jag såsom allmän regel vill hävda, att betalningsorten vid löpande skuldebrev är hos borgenären. Jag medger, att mitt uttryckssätt i en bisats kunnat vålla denna slutledning. Vad jag avsett att framhålla är emellertid endast och allenast, att Hasselrots kritik av den härskande läran om gäldenärens hemvist såsom betalningsort synes mig ofrånkomlig. Det låg utanför syftemålet med mitt inlägg att i allmänhet yttra mig om betalningsorten vid löpande skuldebrev. Huruvida denna in dubio skall vara hos borgenären eller gäldenären torde f. ö. framgå av ett förnuftigt svar på följande fråga: är det i situationer av sådan art som den föreliggande (icke i just denna situation!) mera lämpligt ur affärslivets synpunkt att betalningsorten är hos gäldenären än hos borgenären? Kan denna fråga icke bejakas, bör betalningen ske hos borgenären."

 

    Strafflagsreformen. Prof. J. C. W. Thyrén har i dagarna från trycket utgivit en ny del av sitt Förberedande utkast till strafflag, nämligen Speciella delen V Allmänfarliga brott (Gleerupska bokh. Lund. 234 s. Kr. 7:50). Utkastets närmast följande del torde komma att omfatta förfalskningsbrotten.
    Den 31 maj 1923 avgav den s. k. lilla strafflagskommissionen — prof. J. C. W. Thyrén, ordf., hovrättsrådet W. Linder, fängelseläkaren Th. Petrén och borgmästaren Jakob Pettersson — betänkande och förslag rörande förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare (4:o. 116 s.). Då kommissionen härmed avslutat sitt uppdrag må det erinras om att densamma tidigare, delvis i annan sammansättning, avlämnat betänkande rörande dödsstraffets avskaffande (1920), rörande straffnedsättning vid barnamord och fosterfördrivning (1921) — vilka båda förslag redan medfört lagändringar — samt rörande internering av farliga återfallsförbrytare (1922).
    Under våren utkom från trycket strafflagskommissionens d. 20 febr. 1923 dagtecknade förslag till strafflag allmänna delen samt förslag till lag ang. villkorlig frigivning jämte motiv (4:o. 534 s.), undertecknade av presidenten Berndt Hasselrot, ordf., överdirektör Viktor Almquist, prof. E. Kallenberg, advokaten vice häradshövding Otto Mannheimer, hovrättsrådet Gustav Olin, fängelseläkaren Th. Petrén, prof. J. C. W. Thyrén, f. rådmannen i Halmstad Axel Westman samt riksdagsmännen Sv. Bengtsson i Norup, Axel Lindqvist i Halmstad och D. Pettersson i Bjälbo. Lagförslaget kommer snarast att anmälas i Sv. J.T.

 

    Det 14:de svenska handelskammarmötet avhölls i Göteborg d. 14 och 15 juni 1923. Dess nu publicerade protokoll och handlingar återgiva bl. a. docenten RAGNAR BERGENDALS inledningsföredrag å första mötesdagen om revision av aktiebolagslagstiftningen (s. 3—14) med åtföljande diskussion. Mötet beslöt uttala såsom ett bestämt önskemål, att K. M:t måtte för nästa riksdag framlägga förslag, i huvudsaklig överensstämmelse med vad Sveriges industriförbund påkallat och k. kommerskollegium tillstyrkt, till ändrade bestämmelser

 

NOTISER. 417rörande formerna för nedsättning av aktiebolags kapital, ändring av bolagsordning samt bolags trädande i likvidation. Tillika ville mötet framhålla angelägenheten därav, att K. M:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att i större utsträckning än hittills möjliggöra investering av utländskt kapital i större svenska aktiebolag. Då vidare vid mötet och jämväl eljest vid skilda tillfällen önskemål framförts rörande revision av aktiebolagslagstiftningen även i andra punkter, uttalade sig mötet för att K. M:t måtte vidtaga åtgärder för den omarbetning av aktiebolagslagen i dess helhet, som kunde vara av behovet påkallad.
    Andra mötesdagen höll advokaten HENRIK ALMSTRAND det inledningsföredrag om inrättande av handelsdomstolar i Sverige, som finnes återgivet här ovan i detta häfte (s. 380—387). I den följande diskussionen framkastade en talare önskemålet, att man snarast möjligt måtte vid Svea hovrätt inrätta en handelsavdelning med handelskunniga bisittare för handelsmåls upptagande i första instans, varigenom erfarenhet skulle kunna vinnas till nytta för övriga blivande handelsdomstolars verksamhet. Samtliga talare bland representanterna för handelskamrarna uttalade sympatier för tanken på särskilda handelsdomstolars inrättande, därvid särskilt framhållande vikten av att handelsmål vunne ett skyndsamt avgörande. Processkommissionens ordförande, presidenten Westring, betonade starkt nyttan ur rent saklig synpunkt av lekmännens deltagande i rättsskipningen; den eftersträvade snabbheten i förfarandet vore något som en ny processordning måste söka genomföra beträffande alla tvister och icke enbart beträffande handelsmålen. Mötet beslöt att uttala sig för att vid utarbetandet av grunderna för en ny processordning hänsyn måtte tagas till behovet från näringslivets sida av sakkunnig behandling av handels-, industri- och sjörättsmål samt i varje fall att rättegångsförfarandet i dessa mål så anordnades, att målen med minsta möjliga tidsutdräkt kunde vinna slutligt avgörande.