DEN DANSKE CENTRALADMINISTRATION. Udgivet i Anledning af den danske Kancellibygnings 200 Aars Dag. Kbhvn 1921. V. Pios boghandel. 526 s.

 

    Firande av minnesfester har icke minst sin betydelse därutinnan, att man får anledning att taga en återblick över gångna tider. Så har även firandet av "den röde bygnings" i Köpenhamn, kanslibyggnadens, 200-årsjubileum givit den danska ministerialforeningen uppslag till utarbetande av en ståtlig minnesskrift över den danska centraladministrationen.
    Ursprungligen var tanken med detta verk att giva en fullständig skildring av centraladministrationens historia genom tiderna. Men tid och krafter räckte ej därtill. Man valde då att samla framställningen kring de stora huvudpunkterna i administrationens historia och såsom en inledning därtill giva en skildring av tillkomsten och utvecklingen av de byggnader, i vilka administrationen haft sitt säte.
    Uppdraget att giva sistnämnda skildring lämnades åt cand. mag. V. LORENZEN. Dennes av talrika belysande bilder åtföljda avhandling har, som naturligt, väsentligen kommit att innefatta en redogörelse för "den röde bygnings" tillkomst, arkitektur och disposition, men han har jämväl i korta drag skisserat centraladministrationens lokalförhållanden i övrigt såväl före som efter denna byggnads utförande. Man får ett starkt intryck, att centraladministrationens behov av för ändamålet lämpade lokaler städse endast styvmoderligt tillgodosetts. Den nu 200-åriga kanslibyggnaden, som fortfarande, till det yttre i det hela oförändrad, utgör centrum för administrationen, är den enda kvarstående självständiga byggnad för centralstyrelsen, som uppförts och från första början inrättats till bruk för denna. I övrigt har man vid ökat behov för administrationen hjälpt sig fram genom att förvärva enskilda byggnader, som man genom om- och tillbyggnader sökt göra lämpade till bruk för administrationen, varvid man i allmänhet strävat att få dessa i närheten av kanslibyggnaden och slottet. Endast i undantagsfall hava utflyttningar ägt rum till mera avlägset liggande byggnader.
    Att detta medfört stora svårigheter för administrationens dagliga arbete är givet, men å andra sidan har denna i dessa gamla byggnader ett historiskt arv av stor betydelse. Författaren framhåller med rätta, att "det historiske hörer til den art imponderabilier, der virker stille, men derfor alligevel kan virke overmaade stærkt og naar det historiske som her kan stötte sig til en række endnu i det væsentlige bevarede, karakteristiske og skönne bygninger fra

ANM. AV DEN DANSKE CENTRALADMINISTRATION. 53svundne kulturperioder, foröges og forstærkes virkningen paa egen indtrængende vis".
    Skildringen av centraladministrationens historia har lämnats åt tre olika författare. Professor K. FABRICIUS skildrar tiden för kollegiestyrelsens genombrott (1660 — 1680), underarkivar A. LINVALD redogör för Struensees revolutionära reformförsök mot slutet av 1700-talet och landsdommer K. HAMMERICH lämnar en livfull skildring av förändringen efter 1848, då kollegiestyrelsen avlöstes av ministerstyrelse. Ehuru sålunda endast vissa huvudpunkter äro föremål för behandling i arbetet, hava dessa dock valts så, att då man läser detsamma, man ej så mycket märker luckorna, utan får det intryck, att här föreligger en i det hela fullständig redogörelse för huvuddragen i centraladministrationens historia.
    I allmänhet plägar man angiva år 1660 såsom kollegiestyrelsens genombrottsår i Danmark. I sin avhandling uppvisar Fabricius, efter att hava lämnat en intressant redogörelse för centraladministrationens ställning under tiden närmast före år 1660, att då efternämnda tid den adliga riksrådsstyrelsen, delvis efter mönster från utlandet (jämväl från Sverige), utbyttes mot kollegiestyrelse med ledamöter hämtade jämväl från de andra stånden och med det företrädesvis av ledande män från kollegierna bestående geheimekonseillet såsom mellanhand mellan kollegierna och konungen, detta icke skedde på en gång utan stegvis och under upprepade försök från det kungliga kabinettets sida att göra sig gällande framför geheimekonseillet. Först vid mitten av 1700-talet kan kollegiestyrelsen sägas hava fått en mera fast form med stadgad arbetsfördelning mellan kollegierna, i samband varmed även geheimekonseillets ställning blivit allt starkare i förhållande till konungamakten.
    Sådana voro förhållandena, då Struensee ingrep år 1770. Han ville i första hand återgiva konungamakten dess efter hand minskade inflytande och genomdrev i detta syfte geheimekonseillets upphävande, men han hade tillika uppgjort ett omfattande program för kollegiernas ombildning efter nya och likartade grunder, som han omedelbart och med kraft sökte sätta i verket. Hans maktperiod räckte dock ej mer än 16 månader och efter hans fall fick centraladministrationen åter sin gamla karaktär, dock ej oförändrad utan tillgodogjordes efter hand ej så få av Struensees reformplaner. Geheimekonseillet blev åter statens centrum och det var hos detta och kollegierna, som i saknad av folkrepresentation den huvudsakliga kontrollen mot envåldskonungamaktens godtycklighet låg under denna ämbetsmannavärldens storhetstid.
    Med ståndsrepresentationens upprättande på 1830-talet övergick denna kontroll å ständerna. Ämbetsmännen skulle icke längre vara herrar utan folkets tjänare under ständernas kontroll. Denna uppgift ansågos de dåvarande kollegierna ej lämpligen kunna fylla. År 1848 utbyttes kollegiestyrelsen mot ministerstyrelse och kollegierna inflyttades under ministrarna. På ett synnerligen intresseväckande sätt skildrar Hammerich i sin avhandling denna omvälv-

 

54 GABRIEL THULIN.ning, huru kollegiernas personal i regel utan större slitningar funno sig till rätta i de nya förhållandena och även sedan oberoende av de härskande politiska riktningarna lyckats upprätthålla ämbetsmannaståndets traditioner från äldre tider.
    Detta är i korta drag en redogörelse för huvudpunkterna i förevarande arbete. I en kort recension är det icke möjligt närmare gå in på detaljerna utan får jag i fråga om dessa hänvisa till arbetet självt, som för den historiskt intresserade förvaltningsmannen erbjuder så mycket av intresse icke minst därför, att de män, som företrädesvis tryckt sin prägel på den danska förvaltningen, däri så ingående skildrats. Särskilt torde arbetet vara ägnat att ställa de båda så olika bedömda märkesmännen Griffenfelt och Struensee i viss mån i en annan dager än man hittills varit van att se dem.
    Den kommitté, vilken med cand. jur. Aage Sachs som redaktör haft arbetets utgivning om hand, är att lyckönska till resultatet, och kan jag från svensk sida allenast uttala den önskan, att även Sverige snart måtte få en fullständig skildring av centraladministrationens historia och i samband därmed även en redogörelse för delokaler, i vilka centraladministrationen haft och har att utföra sitt arbete.
 

Gabriel Thulin.