Hovrätternas arbetsförhållanden. Med anledning av den inom de två största hovrätterna sedan flere år tillbaka alltjämt fortgående stegringen av balansen å vädjade mål — denna uppgick vid 1923 års ingång iSvea hovrätt till 3,753, i Göta hovrätt till 1,638 och i Skånska hovrätten till489 eller i medeltal per ordinarie division i Svea hovrätt 469, i Göta hovrätt409 och i Skånska hovrätten 244 — utarbetades i slutet av förlidet år inomjustitiedepartementet en promemoria innefattande vissa förslag till åtgärder,vilkas genomförande tänkts kunna möjliggöra, dels att balanserna vid hovrätterna bleve inom skälig tid avarbetade, dels ock att uppkomsten av dylikabalanser för framtiden förhindrades. Över promemorian hava hovrätternaavgivit infordrade yttranden. Innehållet i promemorian med därtill hörandebilagor var i huvudsak följande:
    Inledningsvis framhölls, att, då den individuella arbetsintensiteten inom hovrätterna redan nu vore synnerligen högt uppdriven, strävandena att åstadkommaett ökat arbetsresultat främst måste inrikta sig på dels effektiva lagstiftningsåtgärder för vinnande av ökad tid till måls föredragning till slutligt avgörande,dels åtgärder ägnade att hämma tillströmningen av sådana mål, som utangiltig anledning fullföljas, dels ock organisatoriska anordningar gående ut påvissa förändringar i hovrätternas arbetssätt samt tillhandahållande av ytterligarearbetskrafter.
    Ökad tid till måls föredragning skulle ernås genom sådan ändring av 27 kap.5 § rättegångsbalken och 219 § utsökningslagen, att kommunikation av besväröver underrätts och överexekutors slutliga utslag ävensom över utslag, däri dömtstill värjemålsed, utan föregående föredragning bleve obligatorisk, dock att dennaregel icke skulle gälla vare sig för brottmål rörande häktad person eller förandra besvärsmål, som fullföljas enligt utsökningslagen, än lagsökningsmål.
    I syfte att minska tillströmningen av vademål föreslogs sådan ändring avförordningen angående stämpelavgiften, att vadebevis skulle beläggas medstämpelavgift till belopp av 25 kronor.
    I fråga om hovrätternas organisation och arbetsindelning föreslogs, att åhovrätternas ordinarie divisioner skulle handläggas — i likhet med vad hittillsvarit förhållandet beträffande samtliga dessa divisioner med undantag av sjundeoch åttonde divisionerna i Svea hovrätt — såväl besvärsmål som vädjade mål.(Det bortses här och i det följande från att åttonde divisionen i egenskap avvattenöverdomstol handlägger vissa slag av besvärsmål.) Å extra divisionernaskulle såsom hittills handläggas allenast vädjade mål. Samtliga divisionerskulle sammanträda måndag, tisdag, torsdag och fredag i var vecka. Om helgdag inträffade å för sammanträde avsedd dag, skulle division i stället sammanträda å annan dag i veckan. Därjämte skulle såväl president som ordförandeå division äga föreskriva, att sammanträde skulle hållas jämväl å andra änovan angivna veckodagar samt, där så erfordrades, att dagliga arbetstiden åtjänsterummet utsträcktes utöver fyra timmar. Enligt hittills gällande bestämmelser skall division, som har att handlägga jämväl besvärsmål, i det

 

Svensk Juristtidning 1923. 6

 

82 NOTISER.följande benämnd blandad division, sammanträda var helgfri måndag, tisdag,torsdag och fredag samt därutöver 3 dagar under vårsessionen och 2 dagarunder höstsessionen, varjämte vederbörande president i Svea hovrätt och iGöta hovrätt äger, där han finner sådant erforderligt, föreskriva, att dylik division skall sammanträda högst var fjärde onsdag. Denna president tillerkändabefogenhet har av presidenten i Svea hovrätt tillämpats på det sätt, att hanföreskrivit, att när antalet på divisions handläggning beroende, till föredragning färdiga skriftväxlingar överstege 30, division skulle sammanträda jämvälvar fjärde onsdag. Division, som allenast haft att handlägga vademål, i detföljande benämnd vademålsdivision, har sammanträtt tre dagar i veckan.
    Å ordinarie division skulle enligt promemorian förekomma till handläggningmåndagar och tisdagar mål och ärenden, vilkas föredragning tillhör fiskal,samt torsdagar och fredagar mål och ärenden, vilkas föredragning tillhör ledamot. Denna bestämmelse innebar en ökning med en dag varannan vecka avden föredragningsskyldighet, som efter 1920 års ingång ålegat ledamöterna åde blandade divisionerna.
    Under sommarferierna finge enligt förslaget såsom hittills handläggning avbesvärsmål äga rum jämväl å för handläggning av vademål avsedda dagar,dock skulle under höstsessionen handläggning av vademål äga rum å motsvarande antal för handläggning av besvärsmål avsedda dagar.
    Å varje extra division skulle indelas till tjänstgöring två fiskaler, vilka hadeatt upprätthålla föredragningen en var minst en dag i veckan. Återståendetvå sessionsdagar skulle föredragningen upprätthållas av ledamöterna. I denutsträckning, som funnes erforderlig för att bereda ledamöterna å extra divisionerna ökad tid till hemarbete, skulle hovrätten äga förordna, att å sådandivision tjänstgörande fiskal skulle såsom adjungerad ledamot deltaga i handläggningen av utav honom föredragna mål.
    Å en var av de ordinarie divisionerna skulle finnas en fiskal. Därjämte ägdehovrätt förordna erforderligt antal biträdande fiskaler, vilken möjlighet emellertid vore begränsad därav, att för nämnda ändamål beräknade anslag allenastmedgåve förordnandet av i Svea hovrätt högst 7, i Göta hovrätt högst 4 ochi Skånska hovrätten högst 2 dylika fiskaler. Hittills hava fiskalerna tjänstgjortallenast å de blandade divisionerna, och hava å en var sådan division till tjänstgöring indelats två fiskaler. Tillgängliga anslag hava därjämte tillåtit hovrätterna att förordna Svea hovrätt högst 6, Göta hovrätt högst 4 och Skånskahovrätten högst 2 biträdande fiskaler.
    Vidare hade enligt promemorian presidenten att med iakttagande av hittillsgällande föreskrifter beträffande specialmåls tilldelning åt vissa rotlar men medrätt att genomföra ytterligare specialisering bestämma grunderna för målensfördelning mellan divisioner och rotlar.
    Med tillämpning av dessa bestämmelser beräknades det, att vid 1923 årsingång i Svea hovrätt och Göta hovrätt förefintliga balanser å besvärsmål skullekunna under första halvåret nedbringas därhän, att d. 1 juli 1923 icke ånågon division skulle förefinnas flere än högst 8 till föredragning färdiga dylikamål. För tiden därefter skulle för dessa två hovrätters del gälla, att, därestå någon division antalet till föredragning färdiga besvärsmål överstege 8, detskulle åligga sådan division att sammanträda jämväl å onsdag. Vidare skullei Skånska hovrätten fr. o. m. innevarande vårsessions början och i de två

 

NOTISER. 83andra hovrätterna fr. o. m. d. 1 nästkommande juli å ordinarie division åen av de veckodagar, då föredragningen upprätthölles av fiskal, till handläggning förekomma allenast vädjade mål.
    I fråga om handläggningen av vademålen skulle iakttagas, att alla fr. o. m.d. 1 juli 1923 till hovrätterna inkommande dylika mål skulle — med vissamodifikationer beträffande Svea hovrätt och Skånska hovrätten — fördelasmellan ledamotsrotlarna å de ordinarie divisionerna, varefter årligen skulleöverföras till ledamotsrotel å extra division samma antal mål och till fiskalsrotel å extra division dubbelt så stort antal mål, som inkommit å en var avledamotsrotlarna å de ordinarie divisionerna. Fr. o. m. d. 1 jan. 1924 skulleårligen å var ledamotsrotel ävensom å var fiskalsrotel å extra division föredragas det antal mål, som tilldelats roteln under tiden fr. o. m. d. 1juli föregående året t. o. m. d. 30 juni under löpande året. Därest antalet tillhovrätt inkommande vademål under någon sålunda beräknad period av 12månader komme att med mera än 10 % överstiga medeltalet av de under tioårsperioden 1913—1922 till hovrätten inkomna vademålen — för Svea hovrätt2,020, för Göta hovrätt 950 och för Skånska hovrätten 650 — skulle hovrättenhava att, därest den funne förstärkning av arbetskrafterna erforderlig för avarbetande inom föreskriven tid av det sålunda stegrade antalet mål, däromgöra anmälan hos K. M:t. Om antalet inkommande vademål med mera än10 % komme att understiga nämnda medeltal, skulle K. M:t meddela deändrade bestämmelser, som därav kunde föranledas.
    I promemorian beräknades, att — förutom att hovrätterna hade att svaraför de årligen inkommande besvärsmålen, uppskattade till i Svea Hovrätt 2,000,i Göta hovrätt 900 och i Skånska hovrätten 550 — å en var av de ordinariedivisionerna skulle årligen till slutligt avgörande föredragas 300 vädjade mål,därav 60 mål av fiskal, vilka senare skulle helt räknas balansen till godo, samtå en var av extra divisionerna 480 mål, därav 240 av fiskalerna. Efter dennaberäkningsgrund antogs det, att extra divisioner skulle bliva erforderliga i Sveahovrätt 2 t. o. m. utgången av 1924 och därefter en t. o. m. utgången av1925, i Göta hovrätt 2 t. o. m. utgången av 1923 och därefter en underförstahalvåret 1924 samt i Skånska hovrätten en t. o. m. d. 30 juni 1923, eftervilken tid blott skulle för tiden t. o. m. d. 30 juni 1924 förordnas 2 extraledamöter. För tiden därefter antogs det, att i sistnämnda hovrätt allenast enextra ledamot skulle vara erforderlig.
    Slutligen framhölls i promemorian, att, därest de åtgärder, som sålundaföreslagits, skulle visa sig icke tillräckligt effektiva för att nedbringa hovrätternas arbetsbalanser, framdeles borde tagas under övervägande, om ickeåtminstone i vissa mål hovrätt kunde göras domför med allenast 3 ledamöter.

 

    Av hovrätternas yttranden inhämtas bl. a. :
    Samtliga hovrätter hava i princip tillstyrkt förslaget, i vad det avser, att ibesvärsmål förklaring skall infordras utan föregående föredragning, dock har Sveahovrätt ansett, att obligatorisk kommunikation ej borde vinna tillämpningå lagsökningsmålen. Hovrätten anför, att den fordran på snabbhet i avgörandetsom lagsökningsmålen kräva, skulle bliva i väsentlig mån åsidosatt, därest obligatorisk kommunikation föreskreves för dessa mål. En minoritet i Svea hovrättbestående av ett hovrättsråd och en adjungerad ledamot har avstyrkt såväl den

 

84 NOTISER.obligatoriska kommunikationen som promemorians samtliga övriga förslag medundantag av förslaget om stämpelavgift å vadebevis.
    Svea hovrätt finner en stämpelavgift lämpligen kunna komma till användning för att söka stävja obehörigt ändringssökande i hovrätt men framhållervikten av att en dylik avgift även kommer att drabba besvärsmålen, av vilkavissa grupper äro stadda i ständigt stigande. Hovrätten anser, att stämpelnbör läggas å vade- respektive besvärsinlagan.
    Göta hovrätt finner sig ej kunna förorda införande av stämpel å vadebevis.Enligt hovrättens förmenande bör principiellt sett hinder ej sättas, då detgäller fullföljd av talan till andra instans. Reformen måste vidare verka orättvist,enär den huvudsakligen komme att gå ut över de mindre bemedlade, som ickekunna utverka sig fri rättegång. Ett belopp av tjugufem kr. finner hovrätten icketillräckligt för att avhålla part från fullföljd i hovrätt, då rättegångskostnadernai vademålen i allmänhet uppgå till flera hundra kronor. I allt fall anser hovrätten, att införandet av en dylik avgift är av den genomgripande betydelse iavseende å gällande processordning, att åtgärden bör ske genom ändring avrättegångsbalken och ej, såsom i promemorian förutsatts, blott genom ändringav förordningen angående stämpelavgiften. Presidenten och två hovrättsrådhava ej funnit anledning motsätta sig införandet av stämpelavgift å vadebevis,men av ovan angivna, av hovrätten sist åberopade skäl ansett, att åtgärdenborde ske genom ändring i rättegångsbalken.
    Skånska hovrätten har lämnat förslaget om stämpelavgift utan annan anmärkning än att den uttalar, att det torde bliva föga effektivt i det syfte, som medförslaget avses.
    Svea hovrätt och Skånska hovrätten hava i stort sett icke ställt sig avvisandetill de föreslagna förändringarna i hovrätternas organisation och ar betsindelning. Mot bestämmelsen, att därest helgdag infaller å för sammanträdeavsedd dag, division i stället skulle sammanträda å annan dag i veckan, inlägger emellertid Svea hovrätt en bestämd gensaga under framhållande av.att ett sådant stadgande skulle få till följd, att hemarbetet i än högre grad.än redan nu är fallet, måste förläggas till helgdagar, vilket icke kan ansesskäligt. Jämväl de två andra hovrätterna hava mot denna bestämmelseframställt i sak samma anmärkning.
    Svea hovrätt avstyrker vidare den tillärnade bestämmelsen om rätt förpresident och divisionsordförande att föreskriva utsträckning av arbetstiden åtjänsterummet utöver ordinarie sessionsdagar och ordinarie sessionstid av 4timmar. Hovrätten framhåller, att, därest division skulle finnas så betungad,att uppgjord arbetsplan icke skulle kunna följas, beror detta, enligt vad medvisshet kan fastställas, icke därpå, att den till arbete å tjänsterummet anslagnatiden varit otillräcklig, utan därpå, att hemarbetets tyngd icke kunnat medgiva större arbetsprodukt. En minoritet bestående av presidenten, 7 hovrättsråd och 9 adjungerade ledamöter har icke funnit denna del av förslaget föranleda erinran.
    Beträffande den föreslagna förstärkningen av extra divisionerna genom anställande av fiskaler därstädes framhåller Svea hovrätt, att denna anordning —om hänsyn tages till svårigheten att vinna fullt kompetenta arbetskrafter —icke torde vara utan våda för tryggande av rättsskipningens jämna gång. Dåerforderliga medel till ökning av hovrättens ledamotsantal icke äro att påräkna,

 

NOTISER. 85vill hovrätten likväl tillstyrka förslaget såsom en nödfallsanordning, betingadav den nuvarande abnormt stora vademålsbalansen och avsedd att försvinna,då densamma blivit avarbetad.
    Göta hovrätt har med bestämdhet avstyrkt hela förslaget till ändringar ihovrätternas organisation och arbetsindelning. För den händelse förslaget skulleläggas till grund för bestämmelser i ämnet, har hovrätten framställt erinringari avseende å förslagets detaljer och därvid beträffande anordningen med fiskalerå extra divisionerna framhållit, att, med hänsyn till den i hovrätten rådanderinga tillgången på extra ordinarie tjänstemän, det måste anses omöjligt attinom hovrätten uppbringa det enligt förslaget erforderliga antalet fiskaler dugliga att föredraga vademål. Bestämmelsen om rätt för hovrätt att förordna,att å extra division föredragande fiskal skall såsom adjungerad ledamot deltagai avgörandet av de utav honom föredragna målen, finner hovrätten böra utsträckas att gälla även de ordinarie divisionerna.
    Förslaget om utsträckning av den ledamöterna åliggande föredragningsskyldighet med ytterligare en dag var annan vecka vill hovrätten under nuvarandesituation icke motsätta sig.
    Bestämmelsen, att därest under sommarferierna föredragning av besvärsmåläger rum jämväl å de för föredragning av vademål avsedda dagar, i gengäldunder höstsessionen vademålsföredragning skall äga rum å motsvarande antalför besvärsmål avsedda dagar, finner hovrätten kunna medföra en föredragningsskyldighet för såväl ledamöter som fiskaler, som omöjligen kan utkrävas.
    Hovrätten anser vidare, att ändring icke bör göras i hittills gällande ordning,att i allmänhet vademål föredragas var annan och besvärsmål varannan vecka.En varje vecka förekommande föredragning av både besvärs- och vademållämnar varken ledamöter eller fiskaler erforderlig arbetsro och kan därför förväntas komma att verka förryckande å arbetet.
    Vad härefter angår promemorians beräkningar rörande de arbetsresultat,som skulle kunna ernås, efter det de föreslagna förändringarna blivit genomförda, må till en början nämnas, att alla tre hovrätterna funnit den i promemorian angivna maximisiffran — 8 — å den å varje division tillåtna balansenå besvärsmål för snävt tilltagen. Svea hovrätt anser, att siffran bör höjas till 20.En minoritet bestående av presidenten, ett hovrättsråd och 2 adjungerade ledamöter föreslår siffran 12; Göta hovrätt föreslår siffran 15. Skånska hovrättenanser det icke vara av nöden att meddela bestämmelser angående balansensstorlek vid slutet av en så kort period som en vecka och finner det tillräckligt,om det bestämmes, att vid början av jul- och sommarferier icke må å divisionfinnas oföredragna mer än 20 till föredragning färdiga besvärsmål.
    Svea hovrätt har icke framställt någon erinran mot vad i promemorian förutsatts därom, att balansen å besvärsmål skulle avarbetas under första halvåret 1923. Beträffande vad i promemorian föreslagits i fråga om handläggningen av besvärsmål för tiden fr. o. m d. 1 juli 1923 anmärker hovrätten,att möjligheten av att av de till föredragning av fiskal under var period av 2veckor anslagna 4 dagar använda en dag till föredragning av vademål förutsätter, att man genom den obligatoriska kommunikationen av besvärsmålen årligenpå en var av de hittillsvarande 6 blandade divisionerna inbesparar 20 av desessionsdagar, som hittills varit anslagna till handläggning av besvärsmål. Hovrätten anser, att man icke med säkerhet kan räkna med att flera än 15 dagar

 

86 NOTISER.sålunda på en var av de hittills såsom blandade organiserade divisionernakunna bliva disponibla för fiskalsföredragning av vädjade mål. För föredragning av besvärsmål skulle enligt hovrättens beräkning årligen åtgå 65 dagar påen var av 8 blandade divisioner, och tilltror sig hovrätten att med detta antalsessionsdagar kunna, på sätt föreslagits, årligen avgöra besvärsmål till antalmotsvarande det, som varje år inkommer till hovrätten, under förutsättningatt detta ej med mer än 10 % överstiger det i promemorian beräknade antaleteller 2,000.
    I fråga om förslagets bestämmelse, att det skulle åligga hovrätterna att såbedriva arbetet, att uppkomsten av balanser jämväl å vädjade mål för framtiden måtte undvikas, anför Svea hovrätt, att, därest statsmakterna skullefinna en sådan anordning önskvärd, hovrätten anser sig icke böra däremotgöra någon principinvändning. Hovrätten hävdar emellertid, att för sådantfall hovrättens ansvarighet måste bestämmas efter en beräkningsgrund, somtager hänsyn till hovrättens normala arbetsförmåga. Till ledning för dettabestämmande hava siffrorna å det antal mål, som avgjorts åren 1921 och 1922,icke kunnat tagas, enär dessa angåve de resultat, vartill hovrätten lyckatskomma under i stort sett gynnsamma arbetsförhållanden och under en anspänning av alla krafter, som gått mycket nära det möjligas gräns. Hovrättenfixerar övre gränsen av den ansvarighet, som skulle kunna åläggas hovrättensålunda, att under förutsättning att besvärsmålens antal icke väsentligen överstiger 2,000, en var av de ordinarie divisionerna bör årligen kunna avgöra 200vädjade mål, med undantag dock för den division, som tillika är vattenöverdomstol, för vilken division motsvarande siffra bestämmes till 150. Antaletvädjade mål, som de 8 ordinarie divisionerna årligen beräknas medhinna, angivessålunda till 1,550. För den tid balansen å vädjade mål fortfar, anser sig hovrätten emellertid icke kunna göra annan utfästelse, än att hovrätten är villigatt, så långt sig göra låter, nedlägga all möda på uppnående av högsta möjliga arbetsprodukt. Till hovrättens uttalande i fråga om den årliga arbetsprodukt,som skulle kunna åläggas hovrätten, hava 4 hovrättsråd tillhörande majoritetenfogat ett särskilt yttrande av innehåll, att det vore deras välgrundade förhoppning,att det av hovrätten angivna årsresultatet av 200 vädjade mål per division i många,måhända i de flesta fall komme att överskridas. Då emellertid omständigheter,över vilka hovrätten icke vore herre, här spelade en viktig roll, torde, omöver huvud en årlig minimiarbetsprodukt borde för hovrätten föreskrivas,vilket vore föga tilltalande och säkerligen ej påkallat, denna icke utan vådakunna sättas högre än i hovrättens uttalande angivits.
    Förutnämnda minoritet inom hovrätten (presidenten och 16 ledamöter)har under åberopande av den allmänanda, som förefunnes hos hovrättensledamöter, och den känsla av obehag, som balansens förefintlighet voreägnad att hos dem framkalla, utgått från att en viss ökning av arbetsproduktenskulle kunna för begränsad tid genomföras utan eftergift av nu rådande noggrannhet och grundlighet. Denna minoritet har sålunda, om ock med tvekan,så till vida biträtt den i promemorian angivna planen för handläggningen avvademål, att den ansett, att under den tid, som kommer att åtgå, tills balansenblivit avarbetad, bör å varje ordinarie division kunna till slutligt avgörandeårligen föredragas 250 à 275 vädjade mål. För tiden därefter anser denna minoritet sig kunna fastställa en normalsiffra av 225 vädjade mål för år, vilken

 

NOTISER. 87siffra finge stiga med högst 10 %. Den i promemorian angivna planen förextra divisionernas arbete anser minoriteten kunna genomföras.
    Göta hovrätt har på det bestämdaste motsatt sig en föreskrift, varigenompå förhand viss arbetsprodukt för viss tid skulle för hovrätten bestämmas, ochanför, att även utan en dylik föreskrift lärer det kunna antagas, att arbetsintensiteten i hovrätten likaväl framdeles som hittills kommer att fylla allarimliga anspråk. Hovrätten anser, att balansen å besvärsmål icke kan beräknas vara avarbetad tidigare än till d. 1 jan. 1924. För tiden därefter beräknar hovrätten, att i allmänhet 3 besvärsmål per arbetsdag kunna föredragas till avgörande. I fråga om vademålen antager hovrätten, att å varje ordinarie division i medeltal medhinnas 2 1/2 mål var föredragningsdag. Hovrättenanser slutligen behovet av en femte division vara för framtiden konstant.
    Skånska hovrätten finner det oundgängligen nödvändigt, att hovrätten efterextra divisionens upphörande, vilket hovrätten anser icke bör äga rum tidigareän d. 8 sept. 1923, permanent förstärkes med 2 extra ledamöter. Underdenna förutsättning anser hovrätten det kunna ernås, att uppkomsten avonormal balans för framtiden förhindras. Hovrätten anmärker vidare, attnu gällande regel, att 2 dagar var vecka anslås till handläggning av besvärsmål, fortfarande bör få gälla.
    Svea hovrätt har vidare bestämt avstyrkt den i promemorian ifrågasattautvägen att göra hovrätt domför med allenast 3 ledamöter. Hovrätten hardärvid framhållit, att då hovrätterna utgjorde utbildningsanstalter för yngrejurister, alla ledamöterna i hovrätterna icke kunde påräknas hava förvärvatden mognad, som vore av nöden för ett fullgott utövande av domarekallet.Två adjungerade ledamöter hava emellertid förklarat, att de i denna punktinstämde i vad i promemorian uttalats.
    Slutligen hava samtliga hovrätter med skärpa betonat vikten av att ingaåtgärder måtte vidtagas, innebärande en eftergift på de krav på noggrann ochgrundlig behandling av målen, som hovrätterna hittills städse ställt på sinaledamöter. En sådan eftergift bör minst ifrågakomma, sedan hovrätternanumera äro sista instans i ett stort antal mål. Göta hovrätt har utgåendefrån dylika synpunkter anfört, att förslagen icke syntes beakta vare sig denrättssökande allmänhetens berättigade krav på ett riktigt och väl övervägt avgörande av målen eller hovrättsledamöternas såväl skyldighet som anspråk att,som hittills, få grundligt och samvetsgrant utföra sitt domarevärv under sådanaförhållanden, att ett dylikt avgörande blir möjligt, och presidenten i Skånskahovrätten har i särskilt yttrande uttalat, att han funne det tvivelaktigt, omförslaget, fastställt till efterlevnad, skall medföra ett lyckosamt resultat: enfortfarande god men på samma gång ökad arbetsprodukt.

 

    I anledning av vad sålunda förekommit har K. M:t genom brev till hovrätterna av d. 30 dec. 1922 meddelat i huvudsak följande bestämmelser,vilka — i avvaktan på vidare föreskrifter i ämnet — skola vinna tillämpningtills vidare under tiden fr. o. m. d. 1 jan. t. o. m. d. 30 juni innevarande år:
    Vid en var av hovrätternas ordinarie divisioner skall tjänstgöra en fiskal.Därjämte äger vederbörande hovrätt förordna Svea hovrätt högst 7, Göta hovrätt högst 4 och Skånska hovrätten högst 2 biträdande fiskaler. Vid de bådaextra divisionerna i Svea hovrätt och Göta hovrätt skola vidare finnas en för

 

88 NOTISER.båda divisionerna gemensam notarie och en amanuens. Vid extra divisioneni Skånska hovrätten skall finnas en amanuens.
    Bortsett från jul-, påsk- och sommarferierna sammanträda hovrätternassamtliga divisioner varje helgfri måndag, tisdag, torsdag och fredag samt därutöver, så ofta presidenten finner sådant för arbetets behöriga gång erforderligt. Ordförande å division äger därjämte, där han för särskilda fall finner sådant påkallat, föreskriva, att sammanträdestiden skall utsträckas utöverfyra timmar.
    Å hovrätternas ordinarie divisioner förekomma varje vecka till behandling åtvå sessionsdagar, som bestämmas av presidenten, mål och ärenden, vilkasföredragning tillhör fiskal, och å återstående två sessionsdagar mål och ärenden, vilkas föredragning tillhör ledamot. Har presidenten enligt den honomtillerkända befogenhet förordnat, att division skall sammanträda utöver ordinarie sessionsdagar, bestämmer han tillika, vilka slag av mål som å sådandag skola förekomma till behandling.
    Å hovrätternas extra divisioner handläggas allenast vädjade mål och ärenden, som med där föredragna vädjade mål äga samband. Föredragningen upprätthålles var vecka under två sessionsdagar, som presidenten bestämmer, avfiskalerna och under återstående två dagar av ledamöterna med undantag avordföranden. I den utsträckning, som finnes lämpligt, äga hovrätterna förordna till tjänstgöring å extra divisionerna indelad fiskal att deltaga i avgörandet av de mål, som av honom föredragas.
    Vederbörande president äger att, med iakttagande av vad i respektive arbetsordningar finnes föreskrivet angående fördelning av specialmål, meddelade ändrade föreskrifter rörande grunderna för målens fördelning mellan divisionerna och rotlarna, som han finner ägnade att främja uppnåendet av enökad arbetsprodukt eller en jämn fördelning av målen eller som han eljestfinner vara ändamålsenliga.
    För Göta hovrätt har därjämte stadgats, att sammanlagda antalet sådanacivila och kriminella skriftväxlingar, mot vilkas föredragning till slutligt avgörande laga hinder ej möter, må vid vårsessionens utgång ej överstiga hälftenav det antal dylika mål, som förefanns vid utgången av höstsessionen 1922.
    Slutligen har K. M:t föreskrivit, att hovrätterna skola, tillsvidare och intilldess annorlunda förordnas, för varje kvartal fr. o. m. 1923 års ingång inomåtta dagar efter kvartalets slut till justitiedepartementet insända uppgifterrörande arbetsresultatet å de särskilda divisionerna och rotlarna.
    De viktigaste avvikelserna uti här återgivna stadganden från vad hittillsgällt bestå däri, att antalet å varje blandad division tjänstgörande fiskaler minskats från 2 till 1 1/2; att den ledamöterna å de blandade divisionerna åliggande föredragningsskyldighet ökats från 3 till 4 dagar under var period av2 veckor; att den för de blandade divisionerna hittills gällande ordinarieonsdagstjänstgöringen, 3 onsdagar under vårsessionen och 2 onsdagar underhöstsessionen, bortfallit; att det i större utsträckning än hittills tillagts presidentenrätt att föreskriva extra sessionsdagar; att fiskalsföredragning av vademål införtså extra divisionerna; att det medgivits hovrätterna befogenhet att förordnafiskal å extra division att såsom adjungerad ledamot deltaga i avgörandet avde mål, som av honom föredragas; samt att ordförandena å extra divisionernabefriats från föredragningsskyldighet. För Svea hovrätt tillkommer därjämte,

 

NOTISER. 89att de två av hovrättens ordinarie divisioner, vilka hittills fungerat såsomvademålsdivisioner, omändrats till blandade divisioner.

 

    Vidare har utarbetats och till lagrådet remitterats lagförslag innefattandede för införande av obligatorisk kommunikation av besvärsmål och stämpelavgift för rätt till fullföljd av talan i hovrätt erforderliga ändringar av 26kap. 7 § och 27 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken samt 218 och 219 §§ utsökningslagen. Därjämte har inom finansdepartementet uppgjorts ett förslagtill ändrad lydelse av 8 § i förordningen angående stämpelavgiften.
    Beträffande den obligatoriska kommunikationen överensstämma förslagen ihuvudsak med innehållet i den till hovrätterna remitterade promemorian.Vad angår den ifrågasatta stämpelavgiften har i enlighet med Svea hovrätts hemställan föreslagits, att såväl besvärs- som vadeinlaga skall, då deningives till hovrätt, förses med stämpel till belopp av 25 kr. Befriade frånstämpelavgifts erläggande äro medellösa, åklagare, vissa tilltalade m. fl.
    Vidare har i syfte att förhindra rättsförluster till följd av underlåtet erläggande av stämpelavgift föreslagits sådant tillägg till 26 kap. 7 § och 27kap. 4 § rättegångsbalken samt 218 § utsökningslagen, att om föreskriven stämpelavgift å vadeinlaga respektive besvärsskrift icke erlagts och det ej är uppenbart, att sådana omständigheter föreligga, att part är befriad från berörda avgift, part skall föreläggas att inom viss tid erlägga avgiften vid äventyr att,om föreläggandet ej är fullgjort då målet företages till avgörande, part skallhava förlorat sin talan.
    Slutligen innehåller remissen förslag till sådan ändrad lydelse av sistnämndatre lagrum, att föreskriften om att föreläggande att inkomma med felandeprotokoll skall meddelas av hovrätten, kommer att bortfalla. Det är tänkt,att i arbetsordningarna skall meddelas bestämmelse om skyldighet för sekreteraren att ombesörja föreläggandenas utfärdande. T. P.