Ny lagstiftning angående forum i brottmål. I skrivelse till K. M:t (nr 132) anhöll 1921 års riksdag, att K. M:t måtte taga under övervägande, huruvida och under vilka förutsättningar vid sammanträffande av brott, begångna inom skilda domstolars domvärjo, rannsakning och dom skulle kunnaäga rum vid allenast en av dessa domstolar, samt för riksdagen framläggadet förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Sedan processkommissionen i infordrat yttrande förklarat hinder ur rättegångsreformens synpunkt icke möta mot att en ändring av gällande bestämmelser i förevarande ämne nu genomfördes, utarbetades inom justitiedepartementet ett lagförslag, vilket efter det att J. K. och lagrådet däröver avgivit infordrade utlåtanden, genom proposition (nr 3) under rubriken "förslag till lag angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål" förelades innevarande års riksdag. På hemställan av första lagutskottet (utlåt, nr 3) blev propositionen av riksdagen bifallen.
    Den sålunda av riksdagen antagna lagen är endast tillämplig på den, som vid allmän underrätt är tilltalad för brott och i målet hålles häktad. Vid denna domstol kan nu under vissa förutsättningar komma att upptagas talan på grund av brott, som är begånget inom annan domstols domvärjo, nämligen om detta kan ske utan men för utredningens fullständighet och det eljest med

hänsyn till kostnader och andra omständigheter finnes lämpligt. Prövningsrätten huruvida dessa förutsättningar äro för handen tillkommer givetvis den förra domstolen, men lagen uppställer å andra sidan intet hinder för domstolen att, sedan den en gång till behandling upptagit ett åtal för brott, begånget inom annan domstols dom värjo, förvisa målet till den andra domstolen, om sådant under rättegången skulle finnas lämpligt. Angående åtalsrätten stadgar lagen, att om vid domstol fråga uppkommer om upptagande av talan för brott, begånget utom domstolens område, det ankommer på åklagaren vid denna domstol att utföra åklagaretalan. Tydligtvis kan även målsägandetalan bliva föremål för upptagande vid annan domstol än gärningsortens. Någon tillämpning av den nya lagen kan emellertid icke ifrågakomma, förrän åklagaren gjort bruk av nyssnämnda befogenhet.
    Undantagna från lagens tillämplighetsområde äro mål, för vilka i fråga om rätt domstol gälla särskilda, från stadgandena i 10 kap. 21 § rättegångsbalken avvikande föreskrifter, m. a. o. sådana mål som tillhöra överrätts omedelbara upptagande, sådana som skola handläggas av specialdomstol eller som falla under rådstuvurätts uteslutande behörighet m. fl.
    Slutligen stadgar lagen, att om uti mål, varom här är fråga, talan fullföljes till högre rätt och ytterligare handläggning vid underrätt finnes böra äga rum, kan målet av överrätten förvisas till underrätt, vid vilken målet förut icke handlagts men inom vars domvärjo något av de brott begåtts, om vilka i målet är fråga.
    Lagen, som promulgerats d. 22 febr. 1924 (nr 23), träder i kraft d. 1 sept. 1924.

T. W.