Ett program till förbättrad domstolspraxis. Ett numera från trycket utkommet föredrag, som justitieborgmästaren i Göteborg B. LINDBERG hållit i Göteborgs juristklubb (se Sv. J. T. 1924 s. 59), påkallar intresse genom den vädjan föredragshållaren riktade till de i rättsskipningens tjänst medverkande funktionärerna — såväl domare som advokater — att genom ett gott samarbete söka avvinna vår nuvarande rättegångsordning bästa möjliga resultat. De önskemål förf. i detta avseende framkastar och vilka Göteborgs juristklubb understött genom ett enhälligt beslut att verka för deras realiserande, lyda inextenso:
    1) Stämningen, som är grundläggande för rättegången, bör innehålla ej blott kärandens yrkande utan även en klar och sammanhängande framställning av de omständigheter, varpå det grundas, med angivande av de bevismedel, varav käranden vill begagna sig, samt över huvud taget vara sådan, att en dom därpå kan grundas i enlighet med kärandens yrkande.
    Finnas flera yrkanden, böra de angivas och motiveras vart för sig samt varje betecknas eller rubriceras med en bokstav eller siffra (romersk), vilka beteckningar sedermera användas vid svaromål samt i övrigt i skrifter och protokoll, så att man vid genomgående av dessa lätt kan hitta, vad som sagt som varje yrkande.
    2) Vid första inställelsen skall svaranden avgiva fullständigt och uttömmande svaromål punkt för punkt, helst i samma ordning vari yrkandena upptagits i stämningen, med angivande av vilka yrkanden medgivas samt i vad mån uppgifter erkännas eller bestridas, varjämte svaranden bör framföra sina invändningar (också med beteckningar) samt de bevis han vill åberopa.
    3) Jämte skrift, som ingives i målet för att i rättens protokoll intagas, bör

avlämnas så många exemplar eller avskrifter därav, att övriga parter genast kunna erhålla var sitt.
    4) Vid uppsättande av protokoll efter varje förhandling bör protokollföranden noga genomgå målet för att undersöka, om ytterligare utredning i något avseende är erforderlig, i vilket fall han antecknar detta å en promemoria, som medföljer protokollet, då det överlämnas till ordföranden för justering. Om rätten så anser lämpligt, underrättas därefter parterna under hand, att utredning i angivna eller annat avseende bör förebringas, då målet nästa gång förekommer till handläggning.
    5) Uppskov bör begäras och beviljas i minsta möjliga utsträckning samt ej medgivas med mindre vägande skäl anföras därför.
    6) Har part, som erhållit uppskov för utförande av talan, vid målets återföretagande förklarat, att hinder därför mött eller uppenbarligen utfört sin talan bristfälligt, bör han ej erhålla ersättning för inställelsen.
    7) Vid bedömande av ersättning för rättegångskostnad bör i övrigt särskild hänsyn tagas till utförlighet och reda i stämning samt i käro- och svaromål. —
    Denna lilla önskelista har, för att komma från en domare, bl. a. den för tjänsten, att den icke skjuter skulden för målens förhalning alldeles uteslutande på advokaterna. Emellertid skulle man måhända önskat en något allmännare formulering åt den till placeringen centrala punkten (nr 4) i författarens program, varigenom den även kunde passa för våra häradsrätter, nämligen helt enkelt denna: "Rättens ordförande bör i varje uppskjutet mål fullständigt behärska allt vad som tidigare däri förekommit, så att han blir duglig att utöva den processledning 1734 års lag tänkt sig". Den domare som, okunnig om målet, sätter sig i ordförandens stol, bär långt mera än parterna eller deras ombud skulden till vårt nuvarande, icke minst vid de stora rådhusrätterna grasserande uppskovsväsende och processens urartning till ren skriftlighet. Är bara domaren kunnig i målet, så komma nog även kunniga ombud till rätten, men till en om målets detaljer okunnig ordförande hava de rättsbildade advokaterna ingen anledning att sända annat än sina kontorsbiträden för överlämnande av skrifter. En i målet kunnig domare är på ett helt annat sätt än en okunnig intresserad av att på den ena partens begäran tillhålla den andra att punkt för punkt yttra sig över lämnade uppgifter och besvara framställda frågor liksom att överhuvud förhindra onödiga uppskov. En domare, som redan vid handläggningen behärskar målet, skulle icke heller, såsom nu ofta sker, falla på idén att sätta ett av parterna till rättens prövning överlämnat mål på utslag åtta veckor eller ännu längre tid därefter och sålunda i onödan förlänga processtiden i underrätten med månader, utan vill helst avdöma målet omedelbart.
    Förf. slutar sin skrift med en önskan att de av honom föreslagna åtgärderna till vinnande av snabbare rättsskipning och bättre utredning av målen vid underdomstolarna måtte bliva mera allmänt genomförda. Såsom ett handtag till befrämjande av detta lovvärda syfte har programmet avtryckts härovan, fastän anmälaren förmenar, att den i punkterna 2 och 3 avsedda skriftväxlingen skulle kunnat ordnas på ett mera praktiskt sätt än genom partsinställelser inför fullsutten rätt. Genom en ej inför rätta men av domstolenskansli förmedlad skriftväxling i mera invecklade mål — med fördel praktise-

rad i författarens närmaste granndomstol — uppnås tillika att förfarandet inför själva domstolen vinner i koncentration och erhåller en mera muntlig karaktär, till uteslutande fromma för rättsskipningens snabbhet, godhet och billighet.

K. J. S.