Sjölagstiftningsarbetet. I den sedan åtskillig tid aktuella frågan om förhållandet mellan den svenska sjölagstiftningskommitténs verksamhet och det med stor livaktighet återupptagna internationella sjölagstiftningsarbetet — vilket medfört att arbetet på sjölagens revision med undantag för allenast några månader vilat sedan det i denna tidskrift 1922 s. 405 omförmälda mötet i Hälsingfors d. 4—15 juli 1922 — har justitieministern d. 30 nov. 1923 till statsrådsprotokollet gjort följande synnerligen orienterande anförande, vilket torde kunna påräkna allmänt intresse:
    "Den 16 mars detta år beslöt K. M:t låta inhämta danska, finska och norska regeringarnas mening i fråga om det gemensamma nordiska sjölagstiftningsarbetets fortsatta bedrivande. Beträffande de skäl, som lågo till grund för beslutet, tillåter jag mig hänvisa till vad i sådant avseende av min företrädare i ämbetet anfördes till statsrådsprotokollet. Jag erinrar nu allenast därom, att anledningen till nämnda spörsmåls upptagande blivit given i och med det förändrade läge, i vilket det sedan åtskilliga år avbrutna arbetet på genomförandet av internationella regler inom viktiga delar av sjörätten under den senaste tiden inträtt. Närmast hade från dansk sida framförts den uppfattning, att — med hänsyn till att verksamheten i nämnda syfte återupptagits och att vissa dylika frågor redan kommit under behandling å en i Bryssel under oktober 1922 hållen internationell konferens — det nordiska arbetet för en sjölagsrevision borde förklaras skola åtminstone under någon tid vila.
    Från nyssnämnda främmande regeringar hava numera ingått svar å de framställningar, som avlåtits till dem i enlighet med K. M:ts omförmälda beslut. Norska regeringen har uttalat, att det nordiska lagstiftningsarbetet på sjörättens område syntes för närvarande och intill dess det visat sig, till vilka resultat Brysselkonferensens arbete kunde leda, böra begränsas till sådana ämnen, vilka stå i samband med internationella konventioner. Danska regeringen har förklarat sig anse lämpligt, att gemensamma sammanträden med de nordiska sjölagstiftningskommittéerna eller deras utskott uppskötes, intill dess att det visade sig, till vilka resultat pågående förhandlingar om internationalisering av åtskilliga delar av sjörätten kunde föra. Slutligen har finska regeringen meddelat, att den icke velat motsätta sig ett avbrott i det nordiska lagstiftningsarbetet intill dess utredning förelåge därom, vilka resultat Brysselkonferensens arbete till äventyrs komme att medföra, dock med reservation för det samarbete, som erfordrades för behandling av det från denna konferens föreliggande arbetsresultatet.
    Ordföranden i den svenska sjölagstiftningskommittén har för kort tid sedan givit mig del av en till honom ställd skrivelse från ordföranden i den norska kommittén, i vilken skrivelse anförts bl. a. följande: Efter ett sammanträde, som nyligen ägt rum i en av Brysselkonferensen tillsatt subkommission för vidare behandling av vissa å konferensen upptagna frågor, finge det internationella arbetet med de konventionsutkast, som förelegat vid konferensen, be-

traktas såsom avslutat, enär belgiska regeringen utan att ånyo inkalla konferensen komme att anmoda övriga stater att i vanlig diplomatisk ordning underteckna konventionerna. Därest, såsom antagligt vore, även de nordiska staterna komme att, åtminstone i huvudsakliga delar, biträda konventionerna, syntes det vara nödvändigt att upptaga arbetet med införande av konventionernas bestämmelser i de nordiska ländernas sjölagar. Därtill komme, att Comité maritime international å möte i Göteborg under sistlidna augusti månad fattat beslut om återupptagande genom en särskild kommission av arbetet för åvägabringande av internationella rättsregler om befraktning. Såväl i nämnda kommission som i dess arbetsutskott komme de nordiska sjölagskommittéerna att bliva representerade. Jämväl hade förutsatts, att kommissionen under bearbetningen av ett sedan 1914 föreliggande utkast till internationella bestämmelser i ämnet komme att taga hänsyn till de nordiska kommittéernas lagutkast rörande befraktning. Sistnämnda utkast borde därför bringas i färdigt skick, i den mån detta kunde ske med ledning av den behandling, som hittills ägt rum, för att därefter översättas till franska språket. Slutligen hade det upplysts, att International Law Association komme att upptaga frågan om internationella rättsregler angående haveri samt att tillfälle komme att beredas de nordiska sjölagskommittéerna att bliva representerade jämväl i detta arbete. Vid dessa förhållanden syntes anledning föreligga att snarast möjligt återupptaga de nordiska kommittéernas arbete å befraktningsrätten för att därefter övergå till övriga återstående ämnen. Efter konferens med chefen för norska justitiedepartementet ville ordföranden föreslå, att samarbetet nu måtte fortsättas och att för detta ändamål ett sammanträde med kommittéernas redaktionsutskott, förstärkt med en norsk ledamot, finge äga rum i Norge i februari 1924 för behandling av befraktningsrätten
    Enligt vad mig meddelats, har ordföranden i den norska kommittén avlåtit motsvarande framställningar till ordförandena i de danska och finska kommittéerna samt numera från dem mottagit besked, att från dansk och finsk sida hinder icke möter att återupptaga arbetet såsom från norsk sida föreslagits.
    På sätt chefen för justitiedepartementet framhållit i sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 16 mars 1923, måste det numera återupptagna arbetet för utvecklingen av internationella sjörättsregler öva ett högst betydande inflytande på den nordiska sjölagsrevisionen. I den mån en samverkan i dylikt syfte mellan de sjöfartsidkande nationerna kommer till stånd och densamma utsträckes till att avse sjörättens centrala delar, lärer en mer omfattande reformering av sjölagstiftningen i ett land, som är berett att deltaga i det internationella arbetet, näppeligen kunna med framgång genomföras utan avvaktande av de resultat, som kunna framgå av de internationella förhandlingarna. Sedan detta spörsmål senast var föremål för K. M:ts prövning, har visshet vunnits därom, att befraktningsrätten i hela dess omfattning inom en nära framtid kommer att upptagas till internationell behandling. Tillika är upplyst, att ett annat betydande område av sjörätten — reglerna om haveri — sannolikt blir föremål för en motsvarande bearbetning. Nu nämnda förhållanden synas mig giva vid handen, att ett fortsättande enligt den ursprungliga planen av de nordiska sjölagskommittéernas verksamhet icke skulle stå i rätt överensstämmelse med det av den senaste tidens utveckling betingade läget.

    Om det nordiska sjölagstiftningsarbetets närvarande ståndpunkt har jag inhämtat, att kommittéerna — efter slutbehandlingen av frågan om besättningen och dess rättsliga ställning — koncentrerat sitt arbete på befraktningsrätten och därmed sammanhängande rättsregler rörande fartygsbefälhavaren. Såsom resultat av detta arbete föreligga dels ett gemensamt nordiskt utkast till reglerom befraktning och dels ett av den norska kommittén framlagt förslag till vissa ändringar i de nuvarande sjölagarnas besfämmelser om fartygsbefälhavare. Båda utkasten hava varit föremål för överläggning vid kommittéernas samfällda möte i Hälsingfors under juli 1922, men betraktas av kommittéerna såsom preliminära och i behov av ytterligare behandling från redaktionsutskottens sida. Till övriga områden av sjörätten har kommittéernas arbete ännu icke sträckt sig.
    Av vad jag nu anfört torde framgå, att den nordiska sjölagsrevisionens närmaste uppgift, befraktningsrätten, sammanfaller med den internationella sjörättsliga organisationens för nämsta aktuella programpunkt. För ett uppskov med arbetet på en ny allenast för de nordiska länderna gemensam sjölag, intill dess det visat sig, till vilket resultat det numera på befraktningsrättens hela område återupptagna internationella arbetet kan leda, tala därför enahanda skäl som de, vilka från dansk och norsk sida föranlett förslaget om uppskov med det gemensamma nordiska sjölagsarbetet i avbidan på Brysselkonferensens arbete. Med denna uppfattning måste jag antaga, att de nordiska kommittéernas behandling av befraktningsrätten för närvarande kan erhålla betydelse väsentligen endast såsom ett underlag för de nordiska ländernas medverkan i det internationella arbetet.
    Att vårt land bör begagna de tillfällen, som kunna erbjudas till aktiva insatser i de internationella sjörättsliga förhandlingarna, synes mig vara ställt utom fråga. Ett dylikt deltagande i detta nu förestående arbete kräver utan tvivel förberedelser av olika slag. Det kunde då ifrågasättas att för detta ändamål anlita de nordiska sjölagskommittéerna eller delegationer från dem. Att binda sig vid en sådan anordning synes mig emellertid mindre lämpligt.
    I fråga om den nu från norsk sida gjorda framställningen om hållande av ett sammanträde med de nordiska kommittéernas redaktionsutskott under februari månad nästa år i syfte att färdigställa omförmälda å kommittéernas möte i Hälsingfors behandlade utkast till bestämmelser om befraktning finner jag, med hänsyn till det arbete, som blivit nedlagt för detta ändamål, samt jämväl med avseende å det värde, detta förarbete torde erbjuda vid den internationella behandlingen av ämnet, lämpligt att berörda arbete slutföres. Sedan redaktionsutskotten avslutat detsamma, lära ytterligare sammanträden med den svenska kommittén eller dess utskott icke böra äga rum utan föregående särskilt övervägande och K. M:ts beslut. Ehuru väl jag förutsätter, att jämväl i övrigt vid förberedelserna till ett deltagande i de internationella förhandlingarna som ock vid arbetet med de nya rättsreglernas införlivande med den nordiska lagstiftningen bör i samma utsträckning som hittills sökas samverkan mellan de nordiska länderna, anser jag det för närvarande icke vara erforderligt att göra närmare uttalande om det lämpligaste sättet för ordnandeav denna angelägenhet."
    I anslutning till vad justitieministern sålunda anfört har K. M:t nämnda den 30 november beslutit, att de ledamöter av den svenska sjölagstiftnings-

kommittén, vilka chefen för justitiedepartementet utsåge, skulle deltaga i de sammanträden, som erfordrades för slutförande av arbetet å de nordiska kommittéernas utkast rörande befraktning. Härtill hava utsetts revisionssekreteraren Algot Bagge och hovrättsrådet Hugo Wikander.
    Sammanträde för fullföljande av arbetet på befraktningsrättens område har därefter hållits på Hösbjör i Norge under tiden den 25 februari till och med den 7 mars innevarande år. I sammanträdet hava, utom de svenska delegerade, deltagit: för Danmark Höiesteretsdommer Dr. E. Tybjerg och Professor Dr. K. Sindballe, för Finland Justitierådet Dr. J. Serlachius och vice häradshövdingen E. Serlachius samt för Norge expeditionschefen E. Alten och direktören J. Jantzen. Under mötet hava behandlats rättsreglerna om lastningsplats, lastningstid, lastning, resas utförande, vårdnaden av godset (därunder inbegripen s. k. Harteract), godsets lossning och utlämnande samt tidsbefraktning.
    För avslutande av arbetet med befraktningsrätten är nytt sammanträde avsett att hållas med samma delegerade som vid nyssnämda möte med början i medio av nästkommande juni månad.
    Genom särskilt beslut den 30 november 1923 har slutligen K. M:t förordnat revisionssekreteraren Bagge att tillsvidare och i enlighet med de närmare föreskrifter, chefen för justitiedepartementet meddelar, inom departementet i egenskap av sakkunnig biträda vid behandlingen av frågor rörande deltagandet från svensk sida uti internationella förhandlingar om gemensamma rättsregler på sjörättens område.
    Den 11. 4. 24. H. W.