Professor Thyréns föreläsning i Paris om den svenska strafflags- reformen. L'Institut d'Études scandinaves vid Sorbonne inledde torsdagen d. 15 nov. 1923 sin länge planerade serie föreläsningar av svenska vetenskapsmän. Såsom föreläsare hade institutet lyckats förvärva en så eminent förmåga som prof. J. Thyrén, vilken till ämne för sin framställning valt principerna för en ny svensk strafflag. Såsom inledningsvis framhölls, kunde det icke bli frågan om en fullständig behandling av detta omfattande ämne. Prof. Thyrén hade valt ett femtal punkter, alla av ett alldeles särskilt intresse. Han talade sålunda om den kroniska brottsligheten, om efterbehandling av brottslingar som undergått långvarigt straff, om altruistisk brottslighet, om kortvariga frihetstraff och slutligen om bötesstraffen.
    På det klara och skarpa sätt, som är honom eget, framlade föreläsaren sina synpunkter rörande dessa olika frågor och hans framställning följdes tydligen med ett oavlåtligt intresse av den fulltaliga publiken, som till större delen utgjordes av lärare och lärjungar vid La Faculté de Droit. Föreläsningen, som hölls i en av juridiska fakultetens lärosalar, övervars av Sveriges minister i Paris, greve Ehrensvärd. Föreläsaren hälsades i hjärtliga och vältaliga ordalag välkommen dels av föreståndaren för Skandinaviska institutet prof. Verrier, dels av juridiska fakultetens doyen prof. Berthélémy, och åhörarna gåvo efter föredragets slut uttryck åt sin tacksamhet i en kraftig och långvarig applådsalva. Detta bifall gällde säkerligen icke blott det utomordentligt intressanta innehållet utan också den förträffliga form prof. Thyrén förstått att giva sin framställning. Det är säkert icke många svenska vetenskapsmän givet att med denna säkerhet framträda inför den franska, särskilt i formellt avseende så bortskämda publiken Prof. Thyrén, som hela tiden talade fritt utan alla anteckningar, visade sig på ett förvånande sätt behärska det ömtåliga franska språket. Man må hoppas, att Skandinaviska institutet allt fortfarande måtte finna föreläsare, som med vetenskaplig auktoritet förena förmågan av ledig och korrekt behandling av det främmande tungomålet.

E. S—f.