26 A. BORGSTRÖM.ÅBO HOVRÄTTS PRESIDENTER, LEDAMÖTER OCH TJÄNSTEMÄN, 1623—1923. Biografiska och genealogiska anteckningar, samlade av A. W. Westerlund. Åbo 1923. Två delar om XIV+812 sidor jämte rättelser och tillägg, förteckning över porträtt,där originalen icke äro fotografier, samt register.

    Föreliggande arbete har enligt beslut inom hovrätten utgivits å såväl svenska som finska språket i anledning av den jubelfest, som till högtidlighållande av hovrättens trehundraåriga tillvaro firades den 31 oktober 1923 å årsdagen av dess första session, därvid den finska upplagan ombesörjts av hovrättens nuvarande president Aleksi Käpi. Första delen utkom till jubelfesten och arbetet föreligger numera färdigt. Det erbjuder så mycket av intresse även för svenska jurister, särskilt de biografiskt och genealogiskt intresserade, att det ansetts förtjäna ett utförligare omnämnande i denna tidning.
    För varje i arbetet upptagen person innehåller arbetet i den utsträckning, omständigheterna det medgivit, uppgifter om hans födelse, studier, befordringar och utmärkelser, övriga levnadsöden, tiden för dödsfallet, föräldrar, morföräldrar, giftermål, hustruns föräldrar samt utgivna arbeten. Biografierna äro, i den mån så ske kunnat, åtföljda av vederbörandes porträtt eller ock avbildning av vapen eller namnteckning. Till biografierna äro för presidenterna och eljest mera bemärkta personer fogade kortfattade karaktäristiker, vilka särskilt för äldre tider allt emellanåt innefatta små kulturbilder. Så t. ex. förtäljes det om presidenten greve Lichton (1687 — 1692), vilken av de biografiska uppgifterna att döma synes hava förvärvat sina huvudsakliga meriter för presidentämbetet på slagfältet, att han en gång, uppbragt däröver att hovrättens ledamöter i något ärende motsagt honom, med brandstaken kört ut dem allesammans, yttrande att "han som fört befäl över flera tusen man, väl ock kunde taga reda på några käxande perukstockar". Förskräckt över detta sitt tilltag skall han emellertid hals över huvud hava begivit sig till Stockholm och av konungen begärt nåd men sedermera icke återvänt till Åbo. Om den för sin verksamhet såsom justitiekanslär särskilt under den Armfeltska högmålsrannsakningen bekante presidenten Lode (1796—1799) citeras det omdömet, att han "skötte sitt presidentämbete så, att han sällan gick upp och frågade efter ingenting, som sysslan tillhör."
    Den under tiden för Finlands förening med Sverige icke sällan förekommande förflyttningen av ämbets- och tjänstemän från det ena landet till det andra har haft till följd, att ej så få av de i arbetet upptagna personerna få räknas tillhöra även det rikssvenska ämbetsmannaståndet. Frånsett presidenterna samt riks- och hovrättsråden, av vilka flertalet under denna tid på grund av sin verksamhet utom hovrätten intaga ett bemärkt rum i Sveriges historia, må här såsom exempel nämnas assessorn i hovrätten Reinhold Gustaf Modée, f. 1698, assessor 1746, avsked från assessorsämbetet med kansliråds n. h. o. v. 1750, † 1752, vilken gjort sig ryktbar genom

ANM. AV A. W. WESTERLUND: ÅBO HOVRÄTTS PRESIDENTER M. M. 27det s. k. Modées verk, till vars utgivande han erhöll privilegium 1742, statsrådet Gabriel Poppius, vilken tillhört hovrätten såsom kanslist och notarie, innan han 1799 utnämndes till häradshövding i Övre Satakunta nedredels härad, samt ej så få av de personer, vilka, enligt vad som inhämtas av justitierådet Wedbergs arbete om konungens högsta domstol 1789 —1809, under denna tid inkallades att tjänstgöra såsom ledamöter i högsta domstolen.
    Ett studium av biografierna från senare tider giver vid handen, att befordringarna och utnämningarna inom hovrätten allt emellanåt skett på ett sätt, som ej så litet avviker från det för den svenske hovrätts juristen vanliga, detta naturligtvis beroende på de under dessa tider i Finland rådande säregna förhållandena. Så blev den i arbetet bland hovrättsråden sist upptagne, vilken år 1901 från assessor i hovrätten befordrades till häradshövding i Hälsinge domsaga och efter uppnådd pensionsålder år 1918 erhöll avsked från dettaämbete med pension, å nyo adjungerad i hovrätten från och med den 15 febr. 1921 och utnämndes till hovrättsråd den 14 okt. samma år. Och utgivaren själv, vilken är född 1852, hade på sin bana inom hovrätten under 1904 hunnit till vice advokatfiskalsbefattningen, då han på grund av en lag av 1906 påföljande år avskedades från denna befattning och ställdes på indragningsstat. Sedermera förordnades han under 1912 till tjänstförrättande fiskal och utnämndes till fiskal under 1919 vid nära 67 års ålder.
    I de fall, där anm. varit i tillfälle att jämföra biografiernas uppgifter med dylika, hämtade ur andra källor än de i arbetet angivna, hava desamma befunnits överensstämmande. Dock må anmärkas, att i Nordisk Familjebok liksom i Anreps ättartavlor presidenten greve Lichton uppgives vara född den 7 juli (ej 8 juni) 1631, samt att enligt samma källor presidenten friherre Leijonhufvuds födelseår är 1717 (ej 1719) och riks- och hovrättsrådet friherre Gustaf Posses dödsdag den 13 april (ej 13 okt.) 1676. Då utg. ej angivit dödsåret för den förste presidenten friherre Bielkes hustru, kan anm. efter svenskt biografiskt lexikon meddela, att hon avled år 1613.
    Då hovrätten började sin verksamhet, bestod den av president, vice president och assessorer, den första tiden sex men senare fem av adel och sex av ofrälse stånd, av vilka de förstnämnda hade högre rang och löneförmåner än de senare. Dessutom uppfördes på hovrättens stater under 1650- och 1660-talen fyra riks- och hovrättsråd. År 1698 upphävdes assessorernas klassindelning och förordnades, att alla assessorer skulle åtnjuta lika rang och värdighet. Hovrättsrådsämbetena tillkommo 1719. Vid hovrättens inrättande anställdes en sekreterare, en advokatfiskal, en notarie och två kanslister. Sedermera hava efter hand å skilda tider tillsatts aktuarie, vice advokatfiskal, extra fiskaler, protonotarie och registrator. Av dessa tjänster hava protonotarie-, vice advokatfiskals- och extrafiskalsbefattningarna indragits, därvid i stället för de sistnämnda inrättats fiskalstjänster.
    I arbetet upptagas nu 34 presidenter, 4 riks- och hovrättsråd,

28 A. BORGSTRÖM.37 vice presidenter, 46 assessorer av adel, 45 assessorer i ofrälseklassen, 158 hovrättsråd, 240 assessorer, 84 sekreterare, 54 advokatfiskaler, 42 protonotarier, 91 vice advokatfiskaler, 27 fiskaler, 271 notarier, 176 extra fiskaler, 57 aktuarier, 121 registratorer och 382 kanslister.
    Även med iakttagande av att, där en person innehaft flera tjänster inom hovrätten, hans biografi naturligtvis förekommer endast en gång, blir antalet biografier högst betydande, såvida anm. räknat rätt, något över 600 stycken, och envar med än så ringa erfarenhet på ifrågavarande område inser, med vilket oerhört arbete insamlandet och bearbetandet av uppgifterna till det stora antalet biografier varit förenat, ett arbete vilket varit så mycket mödosammare, som alla hovrättens före 1827 tillkomna handlingar gått förlorade vid den staden Åbo nämnda år övergångna eldsvåda, och de uppgifter, vilka eljest kunnat erhållas ur dessa, nu måst uppsökas ur andra ofta nog så svårtillgängliga källor. Det är också resultatet av en 30-årig forskargärning, som nu föreligger uti ifrågavarande arbete, och man måste skänka sitt livliga erkännande åt den energi och arbetslust, varmed utg. trots alla svårigheter förmått bringa arbetet tillslut. Vid insamlandet av porträttmaterialet har utg., enligt vad i företalet upplyses, haft värdefull hjälp i hovrättsrådet George Fredrik Granfelt och efter dennes år 1917 inträffade frånfälle i hovrättsfiskalen Edvard Hedenberg.
    Arbetet har erhållit en tilltalande typografisk utstyrsel, och de förekommande helsidesporträtten av konung Gustaf II Adolf, vilken utfärdat hovrättens fullmakt (återgiven i arbetet), samt av flertalet presidenter äro liksom övriga porträtt och avbildningar i allmänhet väl utförda.
    Sådant arbetet nu föreligger, utgör det ett synnerligen värdefullt tillskott till vår ej allt för rikhaltiga biografiska och genealogiska litteratur, väl värt att studeras av den därför intresserade. Såsom ett välförtjänt erkännande åt arbetets utgivare från högsta ort får väl betraktas, att republikens president, enligt vad som meddelats, den 21 dec. 1923 hugnat utg. med kansliråds n. h. o. v., en ganska sällsynt utmärkelse, då utg. torde vara den andre inom hovrätten sedan Modées tid, som erhållit densamma.

A. Borgström.