Förenings fastighetsförvärv. Enligt lagen d. 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag äger svensk ekonomisk förening ej att här i riket förvärva fast egendom utan att Konungen för särskilt fall givit föreningen tillstånd därtill; dock gäller icke denna inskränkning i fråga om förening med ändamål "att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna." Den granskning, som i ifrågavarande avseende tillkommer domstol vid prövning av lagfart å fastighet, torde endast kunna vara formell och avse, huruvida föreningens ändamål enligt ordalydelsen av dess stadgar överensstämmer med berörda lagstadgande.
Sedan Göteborgs rådhusrätt förklarat sig icke kunna bevilja lagfart för en förening, som enligt dess stadgar hade till ändamål att "för medlemmarnas räkning bedriva partihandel och produktion", anhöll föreningen hos Konungen om tillstånd att förvärva fastigheten. Genom nådig resolution d. 7 febr. 1924 har emellertid förklarats, att föreningen "med hänsyn till ändamålet för dess verksamhet är att anse såsom sådan förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, å vilken lagen icke äger tillämpning," vad anansökningen icke föranledde någon åtgärd.
Föreningens ändamål, bedrivande av "partihandel och produktion", omfattar vad som vanligen uttryckes med orden "handel och fabriksrörelse", och genom resolutionen har alltså förklarats, att lagen icke äger tillämpning beträffande föreningar med sistnämnda ändamål. Med en sådan tolkning synes berörda stadgande i lagen bliva betydelselöst, och det torde med skäl kunna sättas ifråga, huruvida den nådiga resolutionen bör föranleda domstolarna att bevilja lagfart för föreningar med ändamål att för medlemmarnas räkning idka handel och fabriksrörelse, även då särskilt tillstånd att förvärva fastighet ej erhållits.
B. L.