Lagstiftningsfrågor vid 1924 års riksdag. På lagstiftningens område torde resultatet av 1924 års riksdags arbete utan tvekan kunna betecknas såsom betydande. Många lagfrågor erhöllo sin lösning i form av nya lagar, och av dessa äro några att räkna till de viktigare, som tillkommit under senare år.

    Civilrätt och speciell privaträtt. Bland nya lagar av civilrättsligt innehåll står den nya förmynderskapslagstiftningen i främsta rummet. Redogörelse för densamma har tidigare lämnats i Sv. J. T. (årg. 1921 sid. 391 och 1924 sid. 294). I övrigt samlades intresset vid årets riksdag i väsentlig mån kring jordfrågor av olika slag. Redan i trontalet bebådades viktiga förslag i detta ämne, och under remissdebatten gjorde justitieministern ett uttalande om de förslag, som närmast vore att förvänta. Från det socialdemokratiska partiets sida framfördes i en serie av motioner yrkanden dels om vissa omedelbara lagstiftningsåtgärder och dels om utredningefter angivna riktlinjer i de skilda spörsmål, vilka pläga betecknas såsom de speciellt sociala jordfrågorna. Det mest betydelsefulla av regeringsförslagen avsåg införande av återköpsrätt i fråga om jord i allmän ägo. Häremot ställdes i viss mån det socialdemokratiska yrkandet om vidare bearbetning av det redan föreliggande och av lagrådet granskade förslaget till lagstiftning om åborätt. Utgången blev den, att regeringsförslaget bifölls, så vitt angår stadsjord, och att riksdagen i skrivelse till K. M:t påkallade förnyat övervägande av frågan om upplåtelse av jord under tryggad besittningsrätt. En närmare redogörelse för lagen om återköpsrätt torde framdeles komma att lämnas i Sv. J. T. — I enlighet med regeringens förslag utsträcktes vidare för ytterligare ett år tillämpningen i södra och mellersta Sverige av 1906 års lag om förbud mot bolags jordförvärv i Norrland och Dalarna. I avbidan å prövning av det föreliggande förslaget till ny gruvlagstiftning prolongerades jämväl 1918 års provisoriska lag angående inmutningsrätten för tiden intill d. 1 jan. 1926 med en mindre ändring i fråga om hållande av förrättning för jämkning av fastställd avgift vid kronans inträde i gruvföretag. Andra jordfrågor — om ock mera periferiskt liggande — behandlades i regeringens av riksdagen bifallna propositioner ang. vissa ändringar i bysamfällighetslagen i syfte att förenkla och underlätta förvaltningen av dylika samfälligheter, ang. antagande av lagom ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län, varigenom ägostyckningsinstitutet erhållit tillämpning även inom de storskiftade delarna av nämnda län, samt ang. ändringar i fastighetsbildnings- och hemmansklyvningslagarna i ändamål att förekomma ett olämpligt och planlöst bebyggande av vissa områden i närheten av städer och förstäder. Nyssnämnda motioner ledde till antagande av lagar ang.

456 AXEL AFZELIUS.utsträckande till Stockholms, Uppsala, Örebro och Västmanlands län samt i vissa avseenden Kopparbergs län av de speciellt för Norrland gällande bestämmelserna om ägostyckning och jordavsöndringsamt ang. införande i den norrländska vanhävdslagen av förbud mot nedläggande eller bortförande av åbyggnader på sådant sätt, att antalet självständiga brukningsdelar därigenom förminskas. Med anledning av motionerna beslöt riksdagen vidare att hos K. M:t hemställa om utredning och framläggande av förslag i fråga om fastighetsfideikommissens upphörande eller fideikommissjordens tillgodogörande för egnahemsbildningen, lagstiftning rörande vanhävd å jordbruk, social arrendelagstiftning, lagstiftningsåtgärder till förebyggandeav att gällande inskränkningar i rätten till fastighetsförvärv åsidosättas genom användande av bulvaner samt revision av ensittarlagen.— Vidare har riksdagen begärt utredning ang. omarbetande av 10 § andra stycket lagfartsförordningen i syfte att vinna förenkling av där föreskrivna kungörelseförfarande och förkortning av den stadgade klandertiden av fem år.
    Då vid fjolårets riksdag den nya skogsvårdslagen antogs, blevo från dess tillämpning undantagna vissa landsdelar, bl. a. de delar av Västerbottens och Norrbottens län, i vilka gäller den s. k. dimensionslagen (K.F. d. 18 juni 1915, nr 250). Genom ändring i 2 § 1 mom. i 1923 års skogsvårdslag utsträcktes nu, i enlighet med K.M:ts förslag, lagens tillämpning till nyss nämnda delar av de båda nordligaste länen. En annan skogsvårdsfråga var föremål för riksdagens behandling på grund av motion ang. åtgärder för beredande av ökat skydd mot skadegörelse å ungskog. Riksdagen beslöt hos K. M:t begära utredning i detta ämne.
    Under den depression, som för näringslivet inträdde efter krigsårens högkonjunktur, hade aktiebolagslagens bestämmelser om villkoren och sättet för nedskrivning av aktiekapital visat sig medföra stora och i vissa fall oöverstigliga svårigheter för bolag, vilkas aktiekapital blivit alltför stora i förhållande till bolagens förändrade ställning. I ändamål att råda bot härför genomfördes 1922 en ändring i 93 § aktiebolagslagen, vilken emellertid snart befanns hava en alltför begränsad räckvidd. Efter en omfattande utredning framlade nu K. M:t till 1924 års riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av 50, 54, 80, 91, 93, 124, 132 och 133 §§ aktiebolagslagen. Förslaget godkändes av riksdagen, och den i enlighet härmed utfärdade lagen har redan i åtskilliga fall erhållit praktisk tillämpning. — Genom särskilda ändringar i firmalagen, aktiebolagslagen, föreningslagen och lagen om försäkringsrörelse har i enlighet med K. M:ts förslag stadgats, att samlingar av anmälningar till handels-, aktiebolags-, förenings- och försäkringsregistren skola efter hand befordras till trycket samt förses med register. Härmed har avsetts att vidtaga den förändring i nuvarande ordning för samlingarnas utgivande, att samlingarna skola tryckas endast i Post- och inrikes tidningar samt utkomma månadsvis ävensom att de särskilda årsregistren skola indragas. — I enlighet med riksdagens av K. M:t

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1924 ÅRS RIKSDAG. 457godkända beslut har utfärdats lag om ändrad lydelse av 17 och 18§§ i firmalagen, vilken lagändring innebär, att anmälan till handelsregistret skall upptaga jämväl huvudkontors eller, om anmälan avser avdelningskontor, dettas postadress. — Beträffande föreningslagstiftningen äro att anteckna riksdagens skrivelser till K. M:t med begäran om utredning dels ang. åtgärder för vinnande av ökad trygghet för insättares tillgodohavanden å låneräkning med ekonomisk förening och dels ang. utvidgad registreringsskyldighet för understödsföreningar. — Riksdagen har vidare uttalat sig för återupptagande av arbetet för åstadkommande av statskontroll å truster och andra monopolistiska företag inom näringslivet, en fråga, vars lösning, såsom nedan nämnes, nu blivit förberedd genom en ändring i tryckfrihetsförordningen.
    Den vid tillkomsten av 1919 års lag om rätt till verk av bildande konst omstridda men då negativt besvarade frågan om rättsskyddets utsträckande till att gälla även alster av konstindustri och konsthantverk har av riksdagen gjorts till föremål för en framställning till K. M:t med begäran om förnyat övervägande. Framställningen avser jämväl utredning av spörsmålet om utsträckande av lagstiftningen om mönsterskydd till att omfatta industrien i allmänhet.
    Mångahanda svårigheter hava av gammalt varit förbundna med ett lämpligt ördnande av jordbrukets kreditförhållanden. Ett försök att på en hos oss hittills i det stora hela oprövad väg skapa nya kreditmöjligheter för jordbrukets idkare har gjorts genom den av riksdagen i enlighet med regeringens förslag antagna lagen om viss panträtt i spannmål. Lagen innebär, att panträtt kan under vissa villkor upplåtas i spannmål utan att densamma överlämnas till långivaren eller annan för dennes räkning.
    Frågan om rättslig reglering av arbetsavtalet beröres i en framställning från riksdagen med begäran om utredning ang. förutsättningarna för ett fullständigt upphävande av legostadgan.
    Straffrätt. Av straffrättsliga frågor, vilka förevarit vid 1924 års riksdag, komma i förgrunden nya bestämmelser ang. bekämpande av ungdomsbrottsligheten. Sv. J. T. har tidigare innehållit redogörelse för det i detta ämne sedan slutet av 1922 föreliggande sakkunnigbetänkandet (årg. 1923 sid. 190). De reformförslag, vilka innefattas i betänkandet, kunde nu icke i hela deras vidd upptagas till prövning, då bl. a. den föreslagna utvidgningen av tvångsuppfostringsförfarandet till brottslingar i åldern mellan 18 och 21 år måste medföra betydande statsutgifter. I kungl. proposition, vilken till alla delar bifölls av riksdagen, föreslogs ändring eller tillägg i 5 kap. 3 § strafflagen så tillvida, att dels rätten för domstol att förordna om minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt skall avse fall, då minderårig dömts till böter eller fängelse till och med fyra år eller straffarbete till och med två år, dels förordnande om insättande i sådan anstalt må meddelas jämväl, då ett genom villkorlig dom lämnat anstånd med straff, utan samband med meddelande av ny straffdom, förklarats förverkat, innan den dömde fyllt

 

    31 — Svensk Juristtidning 1924.

458 AXEL AFZELIUS.18 år, dels ock vid utskrivning från allmän uppfostringsanstalt sådan jämte straffet ådömd påföljd, som avses i 2 kap. 19 § strafflagen, skall förfalla. I övrigt innehöll propositionen bl. a. förslag till ny lag om förfarandet i brottmål rörande här avsedda minderåriga, vilket innebär utsträckt användning av förundersökningsförfarandet samt vissa inskränkningar i domstolsförhandlingarnas offentlighet. —I samband med antagandet av en omfattande ny lagstiftning om samhällets barnavård — för vilken redogörelse framdeles kommer att meddelas i Sv. J. T. — genomfördes den ändring i 14 kap. 45 § strafflagen, att därest brott, som avses i 12, 13, 15 eller 17 § i samma kap., av föräldrar, adoptivföräldrar eller förmyndare förövats mot den, som ej fyllt 16 år, allmän åklagare skall äga föra ansvarstalan, om brottet till åtal angivits av barnavårdsnämnd. —För innebörden av en i 22 kap. 12 § strafflagen gjord ändring har tidigare redogjorts i Sv. J. T. (Jfr innev. årg. sid. 224). — Genom ändring av vissa lagrum i strafflagen för krigsmakten blevo i enlighet med K. M:ts förslag vidsträcktare strafflatituder införda i fråga om rymningsbrott i syfte att lägre straff än hittills må kunna ådömas särskilt i de fall, då rymningsavsikt icke varit för handen. — Sedan erfarenheten ådagalagt, att den starkt tilltagande spritsmugglingen krävde en skärpning av de straffbestämmelser, som ingå i 1923 års lag om straff för olovlig varuinförsel, framlade regeringenförslag till 1) lag med särskilda bestämmelser ang. olovlig befattning med spritdrycker och vin, 2) lag ang. vissa ändringar i 1923 års lag samt 3) lag ang. förverkande i visst fall av spritdrycker och vin. Av dessa lagar skulle de under 1) och 3) upptagna äga giltighet allenast till d. 1 juli 1926. De föreslagna ändringarna i varuinförsellagen avsågo jämväl vissa av frågan om spritsmugglingens bekämpande oberoende bestämmelser, föranledda bl. a. av den vid årets riksdag beslutade omläggningen av tobaksbeskattningen. Propositionen blev i allt väsentligt bifallen av riksdagen. (Jfr artikeln s. 462 nedan.)
    Utsöknings- och processrätt. Genom en av K. M:t föreslagen ändring av vissa paragrafer i utsökningslagen infördes bestämmelser i syfte att i vissa fall lös egendom, som blivit belagd med kvarstad eller ställts under skingringsförbud, må kunna försäljas. Lagändringen, som tillkommit med anledning av tidigare framställningar från riksdagen, har ansetts vara av icke oväsentlig praktisk betydelse särskilt med avseende å skogsprodukter, vilka blivit föremål för nyssnämnda exekutiva åtgärder. — Genom särskilda under 1922 och 1923 utfärdade lagar med giltighet för ett år i sänder har varit stadgat, att från utmätning för utskylder och i sammanhang därmed utgående avgifter skall, där gäldenären är familjeförsörjare eller har eget hushåll, undantagas, utöver vad i 65 § utsökningslagen sägs, bohag, husgeråd och husdjur till ett sammanlagt värde av högst 500 kr. Genom en i enlighet med kungl. proposition antagen lag om utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom har nu stadgats, att nämnda utmätnings-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1924 ÅRS RIKSDAG. 459frihet, med värdegränsen ändrad till 300 kronor, skall intill d. 1 juli 1925 gälla beträffande utskylder och avgifter, som förfallit föreden 1 nov. 1923. Härmed har, på sätt i motiveringen till propositionen framhållits, den genom 1922 års lag införda regeln ställts på avveckling, och någon ytterligare prolongation av densamma är alltså icke avsedd. — Av lagen om samhällets barnavård föranleddes ändringar i 1917 års lag om införsel i avlöning, pension eller livränta, dels i 8 § så till vida, att beslut om införsel skall, ändå att underhållsskyldighet upphört, gälla i fråga om oguldet underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap har att erlägga till barnets moder, och dels i 20 §, varigenom barnavårdsnämnd tillagts rätt att erhålla införsel för vissa bidrag till barnsvård. Barnavårdslagen medförde jämväl vissa jämkningar i 1, 2och 3 §§ i 1917 års lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket. — Av riksdagen har utredning påkallats ang. eventuellt erforderliga ändringar i införsellagen i syfte att, utan äventyrande av lagens effektivitet, större trygghet må vinnas för att den, hos vilken införsel beviljas, icke kommer att sakna medel till eget och familjemedlemmars underhåll.
    Inom processlagstiftningen faller ett av årets mest uppmärksammade lagstiftningsärenden, frågan om åtgärder för vissa städers läggande under landsrätt. Så länge arbetet för en reformering av vårt rättegångsväsen pågått, har från målsmännen för detta arbete med styrka framhållits, att ett bibehållande av de minsta städernas särskilda jurisdiktion, vilken knappast äger annat berättigande än stödet av en historisk tradition, icke kan förenas med en modern anordning av domstolsorganisationen. Senast har denna uppfattning gjorts gällande av processkommissionen. Med hänvisning till nödvändigheten att i tid förbereda genomförandet av den blivande processreformen och till nu förefintliga vakanser å borgmästarbefattningarna i åtskilliga småstäder framlade justitieministern förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 4 § rättegångsbalken och till lag om stads läggande under landsrätt. Ändringen i rättegångsbalken innebar endast en hänvisning till att genom särskilda stadganden skall kunna förordnas om stads läggande under landsrätt. Enligt det senare förslaget skulle vid vakans å borgmastarbefattning i stad med lägre invånarantal än 4,000 K. M:t äga anordna särskild utredning angående stadens läggande under landsrätt, och skulle sedermera, även utan stadens samtycke, K. M:t kunna förordna om stadens läggande under landsrätt, där denna åtgärd prövades vara till gagn för rättsvården och icke för staden medföra ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd olägenhet. Oaktat den måttfullhet, vilken icke torde kunna frånkännas den sålunda föreslagna lösningen, visade sig motståndet till en lagstiftningsåtgärd av denna art vara starkt på skilda håll inom riksdagen; motionärer från olika partier framryckte omedelbart till försvar för småstädernas hotade borgmästarbefattningar. Propositionen avstyrktes av första lagutskottet, men åtskilliga reservanter förenade sig om ett tillstyrkande

460 AXEL AFZELIUS.av regeringsförslaget med vissa modifikationer. Sålunda föreslogs, att endast städer med lägre invånarantal än 3,000 skulle vara underkastade en tvångsförläggning under landsrätt och att ej heller i fråga om dylika städer en sådan åtgärd skulle kunna företagas, där vederbörande stadsfullmäktige med minst 2/3 majoritet uttalat sig däremot. Reservationen, till vilken även regeringsförslagets anhängare slöto sig, blev med betydande röstövervikt antagen i båda kamrarna. Principen om statsmaktens befogenhet att i rättskipningens intresse förordna om indragning av de minsta städernas rådhusrätter är därmed inskriven i vår lagstiftning, men dess praktiska förverkligande har otvivelaktigt i hög grad undanskjutits genom den vetorätt, som medgivits stadsrepresentationen. Att döma av den erfarenhet, som hittills föreligger, torde nämligen inom vederbörande städer befolkningen ganska enigt fasthålla vid den gamla ordningen.— För innehållet av den nya lagen ang. domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål har förut i korthet redogjorts i denna tidskrift (jfr innev. årg. sid. 223). — I lagen om regeringsrätten har, utöver vad nedan anmärkes, gjorts det tillägg, att till regeringsrättens upptagande skola höra mål angående samhällets barnavård.
    Statsrätt. Såsom vanligen är fallet vid den riksdag, som närmast föregår nyval till andra kammaren, hade även årets riksdag åtskilliga grundlagsfrågor att behandla. Endast i två frågor, vilka upptagits såsom regeringsförslag, blevo emellertid grundlagsändringar antagna såsom vilande. I § 72 riksdagsordningen vidtogs ändring i syfte att utsträcka tiden för statsrevisionens arbete med en månad samt att närmare bestämma ordningen för suppleanternas inkallande till tjänstgöring. I § 2 4:o tryckfrihetsförordningen infördes en bestämmelse om sekretess i fråga om handlingar, sammanhörande med den myndighets verksamhet, vilken enligt en blivande lagstiftning kan få till uppgift att verkställa undersökning angående truster och andra monopolistiska företag inom näringslivet. De motionsvis framförda förslagen till andra grundlagsändringar vunno icke bifall i vidare mån än att riksdagen beslöt att hos K. M:t begära utredning dels angående möjliga förbättringar i formerna för utrikesnämndens verksamhet och i syfte att riksdagens ledamöter måtte i vidsträcktare mån än nu är fallet erhålla regelbunden kännedom om viktiga utrikespolitiska förhållanden, dels ock angående vissa ändringar av stadgandet i § 13 regeringsformen rörande Konungens rätt att börja krig och sluta fred bl. a. i syfte att tillförsäkra riksdagen med inflytande vid dylika avgöranden. I sammanhang härmed må nämnas, att riksdagen lämnat utan erinran ett av K. M:t framlagt förslag till traktater mellan Sverige samt Danmark, Finland och Norge angående upprättande av undersöknings- och förlikningsnämnder i mellanstatliga tvister.
    En viktig lagfråga, som nu vunnit sin lösning, innefattas i lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. Denna lag är en frukt av skandinaviskt samarbete. (Jfr Sv. J. T. årg.

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1924 ÅRS RIKSDAG. 4611923 sid. 46.) Sedan ett av den föregående regeringen framlagt förslag på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut fallit vid 1923 års riksdag, upptogos förhandlingar med delegerade för danska och norska regeringarna om en överarbetning av förslaget med ledning av de synpunkter, riksdagsbehandlingen givit. Den i år framlagda propositionen blev oförändrad bifallen av riksdagen.
    Av frågor inom vallagstiftningen är främst att märka det av regeringen framlagda förslaget om beredande av vidgad möjlighet förvarandra närstående, men dock självständiga partigrupper att samverka vid valen. Förslaget, som efter starka meningsbrytningar bifölls av riksdagen i vad det avsåg andra kammarvalen, innebar, att valsedel skall kunna upptaga tre särskilda partibeteckningar, nämligen överparti-, underparti- och fraktionsbeteckning. — I enlighet med regeringens förslag infördes rätt för diplomatiska och konsulära tjänstemän i utlandet samt deras hustrur att deltaga i politiska och kommunala val genom användande av valsedelsförsändelse. — Av enskilda motionärer framställda yrkanden om ändringar i valsystemet ledde icke till vidare åtgärd än att riksdagen i skrivelse till K. M:t uttalade sig för anordnande av en preliminär röstsammanräkning i syfte att valresultaten måtte tidigare än nu bliva bekanta.
    Genom ändring i lagen om lagrådet har bestämts, att lagrådets tvååriga tjänstgöringsperioder skola taga sin början med september månad.
    Förvaltning. Frågan om en reform av polisväsendet har åter framförts av riksdagen, som i skrivelse till K. M:t anhållit om förnyat övervägande och fortsatt utredning i ämnet. Den speciellt sociala lagstiftningen har icke under året haft att uppvisa någon märkligare nyhet. I pensionsförsäkrings- och olycksfallsförsäkringslagarna hava, i enlighet med kungl. propositioner, vidtagits vissa mindre ändringar. Från riksdagens sida hava ock framförts vissa önskemål om andra ändringar i samma lagar.
    Frågan om revision av lapplagstiftningen har icke under året kunnat komma under prövning, och med anledning därav har giltighetstiden för de enligt lag d. 19 juni 1917 provisoriskt gällande bestämmelserna i detta ämne förlängts intill utgången av 1926.
    Inom myntlagstiftningen har tillkommit lagen ang. upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet såsom lagligt betalningsmedel i Sverige.
    I fråga om vägväsendet förelågo åtskilliga förslag till lagändringar. Med anledning av en kungl. proposition och vissa enskilda motioner antogs en lag om ändring i vissa delar av 1891 års väglag. Lagen innehåller nya bestämmelser i syfte att möjliggöra sammanslutning av vägdistrikt och att främja vägunderhålls övertagande av vägkassan, föreskrifter om bortröjande av träd och buskar för att underlätta vägunderhållet och minska anledningarna till trafikolyckor, förbud mot uppsättande av skyltar o. dyl. vid vägbanan samt mot missbruk av varningstecken m. m. ävensom bestämmelser om statsbidragets beräknande å vägdistriktets verkliga kostnader för väg-

462 AXEL AFZELIUS.underhållet. I samband härmed gjordes det tillägg i 2 § 8:o i lagen om regeringsrätten, att besvär i ärende om tillstånd att utmed väg hava upplag, skyltar o. dyl. skola upptagas av regeringsrätten. Med anledning av väckta motioner avlät riksdagen till K. M:t skrivelser om utredning ang. begränsning av rösträtten å vägstämma och ändrade grunder för vägbördans fördelning. — Jämväl på grund av enskild motion antogs en lag om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i lagen d. 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet, avseende undantag från lagens tillämpning för fjädrade arbetsåkdon för lätta transporter. — På förslag av K. M:t vidtogos åtskilliga huvudsakligen av den tillväxande motortrafiken föranledda ändringar i stadgan om skjutsväsendet. — Rundradioverksamhetens snabba utveckling hade medfört behov av nya bestämmelser rörande trådlös telegrafering, och den sedan 1907 gällande lagen i ämnet har därför nu ersatts av en ny lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.
    Kommunal- och fattigvårdslagstiftningen har i åtskilliga avseenden undergått förändringar, bl. a. i sammanhang med antagandet av den nya barnavårdslagstiftningen. På regeringens förslag har antagits ny lag om landsting. Av övriga nya lagar inom detta område torde här böra erinras om dem, som sammanhänga med införande av arvode till kommunala förtroendemän. Förslag i detta hänseende hade av den föregående regeringen framlagts vid 1923 års riksdag, men då fallit på grund av första kammarens avslag. Då frågan nu återkom genom enskilda motioner, blev förslaget bifallet av båda kamrarna.
    Inom kyrkolagstiftningen har under året tillkommit endast en mindre, av kyrkomötet år 1920 antagen ändring i lagen om kyrkofond i fråga om användandet av medel från fonden till främjande av den kyrkliga organisationens utveckling.

Axel Afzelius.