Om hyresvärds och betjänters förmånsrätt. Arbetsutskottet i Skånes Köpmannaförbund hade i motion till den kongress Sveriges Köpmannaförbund avhållit i augusti månad i år ämnat föreslå, att kongressen måtte uppdraga åt styrelsen, att söka åstadkomma ändring av gällande bestämmelser angående hyresvärds förmånsrätt i sådant avseende, att den skulle upphöra beträffande hyresgästs lösegendom, i den mån det gäller affärsinnehavare och därmed lik-

OM HYRESVÄRDS OCH BETJÄNTERS FÖRMÅNSRÄTT. 469ställda. Av särskild anledning beslöt emellertid arbetsutskottet i Sveriges Köpmannaförbund, att motionen skulle föreläggas först nästkommande års kongress. Syftet med motionen var, att den skulle bidraga till hejdande av den nuvarande mass-starten av nya affärer.
    Ehuru det icke kan förnekas, att ett slopande av hyresvärds förmånsrätt på sätt Skånes Köpmannaförbund föreslagit, särskilt i tider då tillgången på affärslokaler är större än efterfrågan, skulle medföra, att många affärer, vilka aldrig bort se dagens ljus, icke skulle öppnas, torde dock en lagändring i nämnda avseende vara påkallad huvudsakligen av hänsyn till borgenärernas i ett konkursbo rättmätiga anspråk på att boets tillgångar i så stor utsträckning som möjligt böra användas till proportionell betalning av deras fordringar, i stället för att komma enskilda av dem till godo. Enligt gällande lag äger hyresvärd förmånsrätt för hyra i de hyresgästen tillhöriga lösören som finnas inom fastigheten, dock ej för hyresfordran som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansöknings ingivande. En hyresvärd får alltså förmånsrätt för hyra, som dels förfallit till betalning året närmast före konkursens början och dels förfaller till betalning efter konkursens början ända till dess hyresavtalet i följd av uppsägning eller eljest upphör att vara gällande. Det fall kan därför inträffa, att hyresvärden får i konkurs förmånsrätt för hyra för en tid av ett år och nio månader.
    Det är härav uppenbart, att hyresvärds förmånsrätt fått en sådan utsträckning, att den åtminstone i konkurser av mindre storlek, som dock utgöra den stora massan, kan komma att inverka synnerligen menligt på oprioriterade borgenärers möjligheter att få betalning för sina fordringar. Själv är jag förvaltare i en konkurs, där hyresvärden med yrkande om förmånsrätt bevakat en hyresfordran å c:a 17,000 kr. för en tid av tillhopa ett år och tre månader, av vilken tid omkring 9 månader infalla före konkursen och omkring 6 månader efter konkursen. Bevakningen, som godkänts, kommer att medföra, att någon utdelning till övriga borgenärer i konkursen icke kan äga rum.
    Det är därför anledning att till diskussion upptaga frågan, om det icke finns grundade skäl för inskränkning av gällande förmånsrätt för hyresvärdar. Det torde kunna diskuteras, om det är principiellt berättigat att överhuvud tillerkänna hyresvärd förmånsrätt för ogulden hyra före konkursens början. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att fastighetskrediten kräver en sådan förmånsrätt, men därmed är dock icke sagt, att hyresvärden bör åtnjuta förmånsrätt försin hyresfordran så lång tid som ett år före konkursens början. Det viktigaste för husägaren är kanske att hava säkerhet för hyran efter konkursens början, och hans anspråk i detta avseende har också blivit tillräckligt tillgodosett av lagstiftaren. Vad tiden före konkursens början däremot angår, torde det, då hyran i allmänhet betalas i förskott och ej för längre tid än ett kvartal, vara nog, om hyresvärden finge förmånsrätt för ogulden hyra allenast för tre

470 SAMUEL NISELL.månader före konkursens början, och detta utan avseende å om det gäller bostadslägenhet eller affärslokal. Om hyresvärden icke skulle få förmånsrätt för sin oguldna hyresfordran för mer än tre månader före konkursen, tvingas han nämligen, därest han vill erhålla betalning för sin hyresfordran, att inom samma tid söka indriva sin fordran.
    Genom sådan avkortning av gällande tidsbestämmelse om förmånsrätt för ogulden hyra, skulle sålunda icke någon orätt tillskyndas hyresvärden. Det torde däremot vara otvivelaktigt, att stora värden därigenom skulle räddas åt borgenärerna. Med nu gällande bestämmelser kan en hyresvärd, som har en hyresgäst, vilken visserligen icke betalar sin hyra men dock enligt hyreskontraktet är pliktig att betala en kanske oskäligt hög sådan, lugnt låta honom kvarsitta i lokalen under nästan ett års tid, blott hyresvärden är övertygad om, att hyresgästen äger tillräckligt med lös egendom inom fastigheten till betäckande av den oguldna hyran. För hyresgästen blir den omständigheten, att hyresvärden underlåter att mot honom vidtaga åtgärder för indrivande av den oguldna hyran, ett lockande tillfälle att, trots obeståndet, fortsätta med rörelsen. Under tiden smälta emellertid tillgångarna i hop, och vid blivande konkurs blir det de oprioriterade borgenärerna, vilka komma att lida skadan av nu nämnda förhållanden.
    I Norge har före 1912 likades gällt den bestämmelsen, att hyresvärds hyresfordran för ett år före konkursens början varit förmånsberättigad. I den i Norge antagna "Lov om fortrinsret for visse fordringer" av d. 31 maj 1912 har emellertid tiden för hyresvärds förmånsrätt begränsats, i det att enligt densamma förmånsrätt tillerkänts åt "fordringer paa husleie, saavel av beboelsesleiligheter og enkelte værelser som forretningslokaler, forsaavidt angaar leie for de sidste 4 maaneder før konkursens aapning eller — for dødsbos vedkommende — før skyldnerens død og indtil to maaneder efter dette tidspunkt". Det torde vara av nöden, att vi i vårt land snarast slå in på den väg norrmännen gjort under nödigt hänsyntagande till de särskilda villkor, fastighetskrediten och förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst i vårt land kunna betinga.
    Vad här ovan sagts angående behovet av lagändring rörande hyresvärds förmånsrätt gäller kanske i lika hög grad i avseende åden förmånsrätt lagen tillerkänner "betjänter". Med den utvecklingpraxis tagit, i det den till "betjänter" hänfört verkställande direktörer, disponenter, bokförare, biträden etc., alltså personer i både över- och underordnad ställning, är det nu en synnerligen vanlig företeelse, att just personer av nämnda kategorier i konkurser bevaka och erhålla betalning för ogulden lön för ända till ett år före konkursen.
    Det torde emellertid icke finnas skäl att fortfarande låta de personer, som gå under vad lagen kallar "betjänter", komma i åtnjutande av så lång förmånsrätt. Då lönerna i allmänhet utbetalas varje månad, bör icke den, som är i sådan ekonomisk ställning,

OM HYRESVÄRDS OCH BETJÄNTERS FÖRMÅNSRÄTT. 471att han kan kvarstanna vid ett företag, ehuru detta under en längre tid ej vederbörligen utbetalar lön åt honom, sedan i företagets konkurs för sin lönefordran gynnas framför oprioriterade borgenärer. Anledningen till att en sådan person kvarstannar vid ett dylikt företag, är ofta hans kännedom om att lagen i eventuell konkurs tillerkänner honom förmånsrätt för oguldna lönen. Det är naturligt, att den anställde bör ha rätt till förmånsrätt för ogulden lön under någon tid före konkursen, men denna tid bör icke vara tillmätt längre än som kan anses skälig för att bereda den anställde skydd mot ekonomisk misär under viss tid efter det företaget blivit ur stånd att betala honom någon lön. Det får ej finnas möjlighet för honom att till skada för oprioriterade borgenärer i eventuell konkurs fortsätta att tjänstgöra i ett företag, som han förstår är på obestånd. Om tiden för denna förmånsrätt sättes till tre månader eller sålunda samma tid, som nu gäller för annan arbetares dagspenning eller avlöning, torde därmed även varje billighetshänsyn vara iakttagen.
    Den nuvarande bestämmelsen om ett års förmånsrätt för ogulden lön före konkursens början kan giva upphov till rent av upprörande fall, särskilt då "betjänten" är direktör i ett aktiebolag, vars aktier innehaves av honom själv, eller i s. k. familjebolag. I sådana fall har han ofta beslutat åt sig själv en synnerligen hög lön. Då bolaget emellertid börjar få betalningssvårigheter, händer det att direktören, för att icke öka bolagets svårigheter, underlåter att uttaga åtminstone större delen av lönen. Skulle företaget likväl gå i konkurs, är dock därmed för honom ingen skada skedd, då han alltid i konkursen anser sig kunna utfå den oguldna lönen för ett år före konkursen. Samma är förhållandet om direktören i dylika aktiebolag lämnar bolaget ett lån. I sådana fall plägar han, vid uttag från bolaget av penningar för sitt uppehälle, låta dessa uttag påföras lånekontot i stället för rätteligen lönekontot. Lönen kvarstår sålunda ogulden och i händelse av konkurs kan han oavkortat utfå sin lönefordran för ett år före konkursen.
    Nämnda personers lönefordringar äro i allmänhet av den storlek, att deras utgående i konkurs medför en synnerligen stor beskärning av boets tillgångar. Därest dessa fordringar, liksom andra förmånsberättigade fordringar, hade betalts före konkursen, skulle utdelningen till oprioriterade borgenärer hava blivit större än vad fallet måste bliva, när betalningen av dessa fordringar sker efter konkursen, då tillgångarna i allmänhet hastigt realiseras i kontanta penningar.
    Bättre än kanske månget annat sätt att höja utdelningen i konkurser, vore därför att ändra förmånsrättsbestämmelserna på sätt ovan antytts. Om i ovannämnda fall angående den hyresvärd, som bevakade ogulden hyra med förmånsrätt för ett år och tre månader, denne blott haft möjlighet att utfå hyra med förmånsrätt för tre månader före konkursen, skulle detta hava medfört, att de oprioriterade borgenärerna, vilka nu få ingenting, erhållit omkring 7 %

472 SAMUEL NISELL.utdelning. I allmänhet skulle de nu ofta förekommande löjligt små utdelningarna i konkurserna komma att väsentligt höjas, om lagstiftaren iakttoge den regeln att lämna så liten utsträckning som möjligt åt förmånsrättigheterna.
    Vad tiden för den förmånsrätt angår som tillkommer lagstadda tjänstehjon, föreligger intet skäl för ändring härav, då dessa icke äga laglig rätt att utbekomma sin lön förrän vid legoårets slut.
    I ovannämnda "Lov om fortrinsret for visse fordringer" förekommer ej förmånsrätt för personer i överordnad ställning, medan personer i underordnad ställning — "i skyldnerens tjenst varende underordnede betjenter, svender, drenger og arbeider" — åtnjuta förmånsrätt för dem tillkommande lön för de sista två månaderna före konkursens början och intill en månad därefter. Personer, som äro likställda med våra tjänstehjon, hava enligt den norska lagen förmånsrätt för lön för de sista nio månaderna före konkursen.

Samuel Nisell.