Studieförhållanden inom juridiska fakulteten i Lund. Vid Juridiska föreningens i Lund sammanträde d. 14 nov. 1923 höll fil. kand. Sigurd Dahlgren föredrag över ämnet "Statistik över studiegången inom universitetets juridiska fakultet".
    Talaren berörde inledningsvis de numera ofta hörda klagomålen om överbefolkning på flera av de banor, som kräva universitetsstudier. Ett bedömande av läget försvåras emellertid i hög grad genom den fullständiga bristen på officiell universitetsstatistik. Vad förhållandena inom juridiska fakulteten beträffar, har bristen i viss mån avhjälpts genom den utredning, som juridiska fakulteten låtit utföra. Denna utredning har givit synnerligen intressanta resultat och talaren redogjorde för några av de viktigaste. Av utredningen framgår, att tillströmningen till fakulteten under de senaste åren varit i jämn stigning. Medan under läsåret 1915—1916 blott 42 studenter inskrevos i fakulteten, uppgick antalet inskrivna läsåret 1922—1923 till 113. Tidigare gällde som regel, att ju större det antal var, som inskrevs, dess större var den procent, som avbröt studierna. Så t. ex. uppgår avbrottsprocenten för dem, som inskrevos åren 1910—1912, till den oerhörda siffran 50 procent. Orsaken härtill är nog att söka i den försämring av studentmaterialet, som den starka tillströmningen under dessa år medförde. Beträffande den stora tillströmningen under de senare åren kan emellertid ej någon försämring av kvaliteten konstateras. Den föreliggande statistiska utredningen visar med stor tydlighet, att framgången i de juridiska studierna står i intimt samband med framgången i skolstudierna. Talaren berörde den ökning i den normalt erforderliga studietiden för juris kandidatexamen, som ägt rum. Ännu 1911—1912 höll sig den erforderliga studietiden till cirka åtta lästerminer. Sedermera har studietiden starkt stegrats, så att man numera normalt behöver cirka elva lästerminer för att fullborda juris kandidatexamen. Naturligtvis varierar tiden i viss mån. Härvid visar sig åter samvariationen mellan framgången i universitetsstudier och framgången i skolstudier. Så t. ex. använde de, som ej erhållit bättre betyg än BA i genomsnitt i studentexamen, ungefär en halv gång längre tid på sin första halva än de, som i genomsnitt erhålllt AB eller högre.
    Talaren övergick därpå att behandla frågan om avbrotten i de juridiska

studierna. Avbrottsstatistiken visar, att en utomordentligt stark sovring äger rum. Man kan säga, att i genomsnitt tre personer på fem lyckas avlägga examen. Utav dem, som haft AB och högre i medelbetyg i studentexamen, avbryter blott en på nio. För dem, som ha lägre än BA i medelbetyg, gäller avbrottsrelationen tre på fem. Under perioden 1909—1919 har, enligt vad som framgår av statistiken, mer än 600 studieår använts på tämligen resultatlösa studier av dem, som av en eller annan anledning avbrutit.