Andra huvudtiteln. Riksdagen har efter framställningar av K. M:t å extra stat från och med år 1916 beviljat medel för tillfällig ökning av nedre justitierevisionens arbetskrafter. Denna ökning har från början av budgetåret 1923—1924 bestått av fyra tillförordnade revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare, en amanuens och två tillförordnade skrivbiträden. Ifrågavarande förstärkning i nedre justitierevisionens arbetskrafter har föranletts av den utökning av högsta domstolens arbetstid, som infördes genom lagen d. 14 maj 1915 angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar. Utökningen av arbetstiden var avsedd att äga bestånd, intill dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, vartill beräknades skola åtgå sju à åtta år. Sedan balansen å revisionsmål från 1916 till 1923 nedgått från 1,701 till 401 eller med 1,300 mål, har den därefter åter stigit 1924 till 556 och 1925 till 610. Besvärsmålsbalansen har från 927 år 1916 nedgått till 197 år 1923 och har de följande åren utgjort resp. 184 och 190. Hela antalet avgjorda och avskrivna revisions- och besvärsmål uppgick år 1916 till 1,568, 1917 till 1,468 och varierade åren 1918—1921 mellan 1,328 och 1,396 samt 1922—1924 mellan 1,203 och 1,278. Enligt årets statsverksproposition (2:a huvudt. s. 11—13) är en väsentlig anledning till balansökningen att söka i den starka tillströmning av mål till högsta domstolen, som förorsakats av de extra åtgärderna för avarbetandet av hovrätternas stora balanser. Då dessa extra anordningar avsetts skola bibehållas under nästkommande budgetår och på grund härav högsta domstolens arbete med visshet kunde förutsättas även under budgetåret 1925—1926 böra fortgå i den ordning, som infördes genom 1915 års lag, begärde K. M:t i statsverkspropositionen fortsatt anslag till förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen med 54,700 kr., vilket förslag nu i enlighet med statsutskottets hemställan (utlåtande nr 2 s. 10) av riksdagen bifallits.
För tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter beviljade 1924 årsriksdag ett extra anslag å 157,200 kr. (se Sv. J. T. 1924 s. 155). Antalet balanserade vademål har i Svea hovrätt nedgått från 3,727 år 1923 till 2,751 i år, i Göta hovrätt från 1,638 år 1923 till 583 och i Skånska hovrätten från 804 år 1920 till 309. Besvärsmålsbalansen har i Svea hovrätt stigit från 495 år 1923 till 692 i år, i Göta hovrätt sjunkit från 353 år 1923 till 294 och i Skånska hovrätten stigit från 48 år 1920 till 131. Då Svea hovrätt år 1924 avgjorde 2,388 vademål, utgör dess vademålsbalans mera än ett års arbetsbörda. Göta hovrätt avgjorde 1924 1,315 vademål och Skånska hovrätten 685 eller alltså vardera hovrätten mera än dubbelt så många mål som den nuvarande balansen. Justitieministern har (s. 21—24) funnit uppenbart, att någon minskning av den för närvarande medgivna ökningen av arbetskrafterna i Svea hovrätt icke kan ifrågakomma. Även vad de övriga hovrätterna angår bjöde försiktigheten, att den nuvarande arbetsförstärkningen bibehölles jämväl under nästkommande budgetår, varför fortsatt anslag äskats med 156,900 kr. Statsutskottet tillstyrkte anslaget (s. 19), i det utskottet förutsatte att K. M:t toge under omprövning, huruvida den extra divisionens i Göta hovrätt verksamhet oavvisligen vore av behovet påkallad under hela budgetåret 1925—1926 eller