Lagstiftningsfrågor vid 1925 års riksdag. I starkt sammandrag meddelas här en översikt av de viktigare nya lagar, vilka blivit antagna vid 1925 års riksdag, och av de frågor, i vilka riksdagen påkallat utredning om lagstiftningsåtgärder. (Jfr översikten "Från riksdagen" i detta och föregående häften.)
Civilrätt och speciell privaträtt. Även vid denna riksdag hava jordfrågorna trätt i förgrunden. Flera av de lagstiftningsspörsmål, vilka pläga hänföras till denna grupp (jfr Sv. J. T. 1923 s. 303), framlades genom kungl. propositioner för riksdagen, och åtskilliga betydelsefulla resultat hava uppnåtts på detta område. Bland dessa märkes den senast av förra årets riksdag begärda revisionen av den s. k. ensittarlagen, för vars innehåll särskild redogörelse framdeles torde komma att lämnas i Sv. J. T. Vidare har tillkommit ny lag om bolags och föreningars jordförvärv. Den sedan 1906 gällande lagen för Norrland samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län hade 1912 utsträckts att gälla ytterligare vissa delar av Gävleborgs län och erhöll år 1917 tillämpning även för Värmlands län. Sedan 1921 har lagen ägt provisorisk giltighet under ett år i sänder jämväl för återstående delar av landet. Den nu antagna lagen, vilken har definitiv karaktär och gäller för hela riket, innebär, att juridiska personers jordförvärv i större utsträckning än hittills gjorts beroende av koncession. Den nya lagen skiljer sig från 1906 års lag bland annat däri, att lagen äger tillämpning icke blott beträffande fast egendom å landet utan även å sådan stadsjord, som är belägen utanför stads till bebyggande planlagda område. Den förutvarande rätten till fritt förvärv av mark, som icke är att hänföra till stödskog eller odlingsområde, samt av fastighet, som förut varit i annat bolags ägo, har upphört, och även dylika förvärv äro underkastade koncession. I fråga om villkoren för erhållande av koncession har i den nya lagen upptagits, jämte den nuvarande allmänna regeln om K. M:ts befogenhet att på grund av särskilda omständigheter meddela tillstånd till jordförvärv, en hänvisning till vissa särskilda fall, vilka, väsentligen med ledning av erfarenheten från den hittills gällande lagens tillämpning, antagits vara av den art, att koncession i allmänhet kan beviljas ("lindrigare koncessionsgrunder"). I formellt hänseende har lagen bragts till nära överensstämmelse med 1916 års lag angående utlänningars rättsförvärv. — Frågan om en lagstiftning i syfte att förhindra ett kringgående av lagstadgade inskränkningar i juridiska personers fastighetsförvärv genom användande av bulvaner har länge varit föremål för utredning. Enligt den av riksdagen på förslag av K. M:t
nu antagna lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom skall dylikt bulvanskap på det sätt beivras, att domstol skall äga att, på talan av allmän åklagare, förordna, att överexekutor skall, sedan sex månader förflutit från det domstolens beslut vunnit lagakraft, pröva, huruvida fast egendom, som innehaves av bulvan, skall säljas å offentlig auktion. Förordnande om försäljning skall meddelas av överexekutor, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen avyttrats. Bulvanskapet såsom sådant är icke straffbelagt. — Den förenkling av förfarandet i fråga om vilande lagfartsansökningar, vilken påkallats av 1924 års riksdag (jfr Sv. J. T. 1924 s. 456), har kommit till stånd genom lag om ändrad lydelse av 10 § lagfartsförordningen. Klandertiden och den tid, under vilken lagfartssökanden skall hava varit såsom ägare antecknad i mantalslängden — hittills fem år — har begränsats till tre år, och annonseringen i allmänna tidningarna har inskränkts från tre gånger till en gång, därvid dock stadgats skyldighet att införa kungörelsen en gång även i ortstidning. Tillika har bestämts, att kungörelsen skall uppläsas endast i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, i stället för, såsom nu gäller, såväl i nämnda kyrka som i kyrkorna för angränsande församlingar. — 1918 års provisoriska lag angående inmutningsrätten har prolongerats för ännu ett år. — Riksdagen har i skrivelser till K. M:t begärt utredning angående skyldighet för bolag och förening att till inlösen av stat eller kommun hembjuda vissa jordförvärv, angående åtgärder i syfte att främja frilösning av arrendejordbruk samt angående eventuell rätt för den, som å annan tillhörig mark äger byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande el. dyl., att genom tvångsinlösen förvärva marken. — Av lokalt begränsad räckvidd äro de nya lagarna om upphävande av hittills gällande inskränkning av rätten att erhålla laga skifte inom vissa lappmarksområden samt om försöks- eller provskiften inom de storskiftade delarna av Kopparbergs län. — Genom en ändring i 11 kap. 2 och 4 §§ vattenlagen har öppnats tillfälle att kunna för tjänstgöring i vattendomstol vid fortsatt behandling av redan handlagt mål anlita vattenrättsnämndeman även efter det han uppnått den för avgång fastställda levnadsåldern 65 år. — Av större betydelse inom vattenrättslagstiftningen är den av riksdagen framförda frågan om möjlighet att trygga virkessäljande skogsägares skäliga inflytande i de flottningsföreningar, å vilkas flottleder av dem avyttrat virke utflottas.
Arbetet för en enhetlig skogsvårdslagstiftning har vid årets riksdag fullföljts genom antagande av en lag, enligt vilken 1923 års skogsvårdslag erhåller giltighet även i fråga om skogar, som hittills lytt under den s. k. Gottlandslagen. — I skrivelse till K. M:t har riksdagen påkallat utredning angående revision av nu gällande ålderdomliga lagstiftning rörande stängselskyldigheten.
Den i denna tidskrift vid olika tillfällen behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande likvidation i handelsbolag och enkla
bolag (jfr Sv. J. T. 1920 s. 166, 1923 s. 396 och 1924 s. 200) har i enlighet med K. M:ts förslag erhållit en lösning genom vissa ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag samt i firmalagen. Den nya lagstiftningen innebär väsentligen, att domstol skall äga att, där den i den regelmässiga ordningen inledda likvidationen oskäligt uppehålles och bolagsmans rätt därigenom äventyras, förordna särskild likvidator att i bolagsmännens ställe verkställa likvidationen. I sparbankslagen har vidtagits en närmast av den nya förmynderskapslagstiftningen föranledd ändring av innebörd, att sparbank med särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande skall äga att under vissa förutsättningar till förvaring och förvaltning mottaga värdehandlingar.
I enlighet med förslag av K. M:t antog riksdagen en lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar. Enligt lagen äger K. M:t i fråga om företag eller sammanslutning inom näringslivet, som kan antagas vara av monopolistisk natur, förordna, att undersökning skall äga rum rörande företagets inverkan på pris eller omsättningsförhållanden i riket. Undersökningens utförande kan uppdragas åt ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer. Undersökningsmyndighetens uppgift är begränsad till den utredning, varom K. M:t i det särskilda fallet förordnat, och till att avgiva redogörelse för undersökningens resultat. För uppdragets fullgörande äger undersökningsmyndigheten kräva erforderliga upplysningar av såväl vederbörande företags ledning som inom detsamma anställda personer. Skrivelser, protokoll, anteckningar och andra handlingar, som tillhöra undersökningen, få, i den mån de röra affärs- eller driftförhållande, endast med K. M:ts särskilda tillstånd utlämnas före utgången av tjugufem år från handlingens datum.
Straffrätt. I enlighet med kungl. proposition har i 18 kap. 15 § strafflagen straffet för fylleri — hittills böter högst 50 kr. — så till vida ändrats, att straffet skall utgöra vid enkel förseelse böter högst 100 kr. samt vid försvårande omständigheter böter från och med 25 till och med 500 kr. I samband med denna lagändring har i § 41 i 1923 års förordning om motorfordon införts bestämmelse om straff för motorförare, vilken vid fordonets framförande är synbarligen berörd av starka drycker, oberoende av huruvida han, såsom enligt hittills gällande bestämmelse förutsättes, därvid begagnat otillåten hastighet. — Sedan erfarenheten från den senaste svåra mul- och klövsjukeepidemien ådagalagt behov av skärpta straffbestämmelser mot spridande av kreaturssjuka, har i 19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen gjorts den ändring, att enligt 17 § bötesmaximum skall utgöra 1,000 kr. och bötesminimum för det fall, att sjuka ej kommit av gärningen, 10 kr., samt att i 22 § intagits bestämmelser om ansvar för den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är vållande till utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka, ävensom för den, vilken på enahanda sätt är vållande till fara för utspridande av dylik sjuka. Straffet utgör
enligt sistnämnda lagrum i förra fallet fängelse i högst sex månader eller böter och i senare fallet böter. — I enlighet med K. M:ts förslag beslöt riksdagen godkänna internationella konventioner dels av d. 4 maj 1910 om bekämpande av den vita slavhandeln och dels av d. 30 sept. 1921 för undertryckande av handeln med kvinnor och barn. Då det ansetts kunna vara föremål för tvekan, huruvida försök till sådana brott, som avses i konventionerna, kan enligt gällande svensk rätt träffas av straff, hade utarbetats förslag till lag om ändrad lydelse av 18 kap. 11 § strafflagen i syfte att tydligt fastställa straffbarheten av försök till värvande eller förledande av kvinna till otukt med annan person. Sedan lagrådet uttalat den uppfattning, att för ratifikation av konventionerna en dylik lagändring icke syntes nödvändig, framlades lagförslaget icke för riksdagen.— I samband med godkännande av förändrad försvarsorganisation antogs ny lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Denna lagstiftning har kompletterats med särskild lag om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga (civilarbetare). Den senare lagen gäller sådana personer, vilkas samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring vid krigsmakten och vilka därför under vissa förutsättningar användas till civilt arbete för statens räkning i stället för värnpliktstjänstgöring. Då strafflagen för krigsmakten icke är tillämplig å dessa civilarbetare, hava nu fastställts särskilda bestämmelser om straff för brott och förseelser, som av dem blivit begångna i tjänsten. — I enlighet med K. M:ts förslag godkände riksdagen dels det förslag till konvention angående motarbetande av smuggling av alkoholvaror, vilket utgjorde resultatet av en mellan ombud för åtskilliga stater nyligen hållen konferens i Helsingfors, dels ock en av konventionen föranledd lag om utsträckt tillämpning av lagen d. 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. — Bland initiativ från riksdagens sida till lagstiftning inom straffrätten eller närliggande områden märkes främst en hemställan om utredning angående ändringar, som lämpligen böra vidtagas i 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen (Åkarpslagen) "i syfte att undanröja de nuvarande bestämmelsernas ensidiga karaktär". — Ett av flera motionärer i båda kamrarna framlagt förslag till lag angående förfarande vid slakt föranledde en riksdagsskrivelse med anhållan om utredning, om och till vilken utsträckning stadganden kunna vara erforderliga i syfte att förebygga, att vid slakt av husdjur onödigt lidande tillfogas djuren. — Vidare har riksdagen begärt utredning, huruvida och i vilken utsträckning skyldighet må kunna stadgas för ägare av motorfordon att taga och upprätthålla försäkring för honom åliggande ansvarighet för skada i följd av motortrafik.
Utsöknings- och processrätt. Genom ändring i 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen samt särskild lag om meddelande av underrättelse i visst fall före vräkning ur tjänst m. m. hava givits bestämmelser i syfte att mildra verkningarna av det nuvarande vräkningsförfarandet så till vida, att vräkning från fast egendom
eller ur hus eller ur tjänst icke må äga rum, med mindre den, som skall vräkas, genom utmätningsmannen erhållit meddelande om den förestående verkställigheten. Denna varseltid är bestämd till minst fyra dagar. Därjämte har befogenhet tillagts utmätningsmannen att medgiva skäligt anstånd med vräkningen, dock högst sex dagar utöver nyssnämnda tid av fyra dagar. — Den av fjolårets riksdag begärda utredningen angående vissa ändringar i införsellagen (jfr Sv. J. T. 1924 s. 459) har, i huvudsaklig överensstämmelse med kungl. proposition, föranlett införande av bestämmelser i syfte dels att närmare fastställa det belopp, som vid införsel må innehållas av gäldenärens lön, dels att i viss utsträckning gäldenären må erhålla underrättelse om införsel för utskylder och allmänna avgifter samt dels att trygga gäldenärens och det allmännas rätt i sådana fall, då arbetsgivare, som innehållit arbetares lön för gäldande av utskylder eller allmänna avgifter, kommit på obestånd.
För innehållet av den nya lagen om upphörande av kammarrättens domsrätt i vissa mål har förut redogjorts i denna tidskrift (jfr innev. årg. s. 209). — I 11 kap. 38 § rättegångsbalken har vidtagits den ändring, att sådant vitsord, som enligt detta lagrum tillkommer intyg av vissa befattningshavare om verkställd delgivning, skall gälla även i fråga om dylikt intyg, utfärdat av landsfogde eller stadsfiskal.
För vissa till utsöknings- och processrätten hörande nya bestämmelser, vilka tillkommit i samband med den vid årets riksdag beslutade reformeringen av polisväsendet, torde redogörelse framdeles komma att lämnas i Sv. J. T. — Rörande vissa ändrade bestämmelser i domsagostadgan, vilka varit föremål för kungl. propositiontill riksdagen, hänvisas till en notis i detta häfte.
Statsrätt. Till slutligt avgörande vid denna riksdag, den första efter förrättade nyval till andra kammaren, förelågo vissa vilande förslag till grundlagsändringar, nämligen från 1922 års riksdag förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen, avseende införande av öppen omröstning i riksdagens kamrar, samt från 1924 års riksdag förslag till ändrad lydelse av §§ 72 och 73 riksdagsordningen och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen (jfr Sv. J. T. 1924s. 460). Samtliga förslagen blevo godkända. — På initiativ av konstitutionsutskottet antog riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling förslag till ändrad lydelse av § 38 riksdagsordningen, enligt vilket förslag de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 riksdagsordningen äger fastställa, skola tillhöra konstitutionsutskottets kompetensområde. — I skrivelse till K. M:t har riksdagen anhållit om utredning och förslag i fråga om kommunala handlingars offentlighet samt om övervägande, i vad mån publicitet bör tilläggas vissa allmänna inrättningars och stiftelsers handlingar.
I anledning av kungl. propositioner har riksdagen godkänt en mellan Tyskland och Sverige avslutad skiljedoms- och förlikningskonvention samt vissa internationella överenskommelser rörande
segelbara vattenvägar av internationell betydelse ävensom rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar.
Sedan vid årets riksdag avgörande träffats i fråga om grunder för kvinnliga statstjänares avlöning och pensionering, biföll riksdagen K, M:ts förslag, att lagen d. 22 juni 1923 innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag och den därtill anslutna lag innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken skola träda i kraft d. 1 juli 1925 (jfr Sv. J. T. 1923 s. 311).
I fråga om vallagstiftningen förelågo även detta år åtskilliga motionsvis framförda ändringsförslag. Riksdagen beslöt att hos K. M:t anhålla om utredning bl. a. i syfte att val av kommunal- och stadsfullmäktige må kunna äga rum vid samma förrättning som val av landstingsmän samt att i viss utsträckning vid val av landstingsmän må kunna utses särskild suppleant för viss landstingsman.
Förvaltning. För den lagstiftning, som sammanhänger med den vid årets riksdag genomförda reformeringen av polisväsendet, torde, såsom redan angivits, redogörelse framdeles komma att lämnas i Sv. J. T.
Inom arbetarskyddslagstiftningen kan anmärkas en ändring i sjömanslagen, innefattande förbud mot användande i viss sjöfart av personer under 18 år såsom eldare och kollämpare ombord å fartyg. I samband härmed lämnade riksdagen utan erinran ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve år 1921 antaget förslag till konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg. Enahanda beslut fattades i fråga om ett å samma konferens antaget förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till arbete ombord å fartyg. — Riksdagen har begärt utredning angående lämpligheten av en lagstiftning i syfte att bereda härbärgen under arbetet åt personer, som sysselsättas vid vägbyggnads-, vattenavlednings och flottledsbyggnadsarbeten. — I pensionsförsäkringslagen vidtogos även detta år vissa mindre ändringar. — Beträffande olycksfallsförsäkringen har riksdagen begärt utredning angående utsträckning av den rätt till livränta, som tillkommer föräldrar till arbetare, vilken dödats genom olycksfall.
Med avseende å lapplagstiftningen har riksdagen godkänt en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena ävensom en av denna konvention föranledd lag. Tillika har antagits en lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.
I fråga om den nya lagen i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och resgods hänvisas till en föregående artikel i denna tidskrift (innev. årg. s. 204).
På förslag av K. M:t antog riksdagen lag angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m. Lagen innebär en samarbetning av bestämmelserna i en sedan 1921 gällande lag i ämnet
och vissa med hänsyn till mul- och klövsjukan utfärdade särskilda föreskrifter.
Av de vid årets riksdag behandlade frågor, vilka avse kommunal och fattigvårdslagstiftningen, kan erinras om riksdagens framställning om övervägande av frågan om utsträckning av lagen d. 25 juni 1909 rörande folkskoleväsendet i vissa städer att gälla även för landsbygden; härmed åsyftas folkskoleärendenas överflyttande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen även å landsbygden.
Inom kyrkolagstiftningen hava under året förelegat åtskilliga frågor, vilkas vidare behandling nu ankommer på det under hösten sammanträdande kyrkomötet. Bland dessa frågor må främst nämnas de av riksdagen på förslag av K. M:t antagna ändringar i jordfästningslagen, med vilka avses ett upphävande av det nuvarande kyrkliga jordfästningstvånget. Om förslaget blir lag, kommer jordfästning i svenska kyrkans ordning fortfarande att vara den enda formen av lagligen reglerad jordfästning. Sådan jordfästning skall emellertid ej längre vara obligatorisk för svenska kyrkans medlemmar, utan under vissa förutsättningar skall begravning utan jordfästning i kyrkans ordning kunna äga rum, även om den avlidne tillhört kyrkan. Frågan om kyrkas upplåtande för dylik jordfästningsakt lämnas i lagen öppen. Med avseende å klockringning och begravning å kyrkogård äro icke meddelade några undantagsbestämmelser för det fall, att jordfästningen icke sker i kyrkans ordning. — Av åtskilliga frågor rörande det ecklesiastika löneväsendet tilldrog sig K. M:ts förslag om vissa ändringar i den ecklesiastika boställsordningen det största intresset. Förslaget, som i huvudsak godkändes av riksdagen, avsåg väsentligen en omläggning av det nuvarande systemet för utarrendering av den ecklesiastika jorden genom inrättande av en särskild nämnd, vilken — utom att verkställa arrendeuppskattning — skall hava att förrätta av- och tillträdessyn samt ekonomisk besiktning. Därjämte föreslogos vissa nya bestämmelser ifråga om bebyggande av löneboställe m. m. — Riksdagen har begärt skyndsam utredning angående vidgad möjlighet för sådana lägenhetsinnehavare å ecklesiastik jord, vilka därå hava egna boningshus, att friköpa av dem innehavda lägenheter.
A. Afzelius.