Advokatsamfundets årsmöte. Sveriges advokatsamfunds årsmöte hölls lördagen d. 23 maj 1925 i förmyndarekammarens lokal i Stockholm. Sammanträdet bevistades av ungefär ett hundratal ledamöter från huvudstaden och landsorten samt av särskilt inbjudna gäster, däribland justitieombudsmannen samt ledamöter av högsta domstolen och Stockholms rådhusrätt. Till ordförande i samfundets styrelse återvaldes advokaten Tom Forssner och till vice ordförande advokaten Erik Leman. Till övriga ledamöter av styrelsen utsågos advokaterna Oskar Hedenskog, Eliel Löfgren, Anders Nordström, Georg Stjernstedt, Henrik Almstrand och Sven Themptander. Advokaterna Berndt Drakenberg och John Lodén, vilka under många år varit ledamöter av styrelsen, hade undanbett sig återval. Revisorer blevo advokaterna L. Levy och Gerhard Lindgren.
    Advokaten Sune Wetter höll föredrag om "Några spörsmål rörande den ryska nationaliseringens inverkan på rätten till gammalryska rättssubjekts egendom utanför Ryssland".
    Härefter inledde hovauditören Carl Ljungholm diskussion rörande "Rättegångsreformer utan lagändring". Tal. lämnade en redogörelse för de vid Askimshäradsrätt samt Stockholms och Göteborgs rådhusrätter m. fl. underdomstolar på frivillighetens väg genomförda rättegångsreformerna. Inledningsvis konstaterade tal. att man svårligen kunde bestrida lagligheten av även långt gående omläggningar av rättegångsförfarandet vid våra underrätter utan stöd av lagändring. Från advokathåll måste man emellertid hålla på dels att tillfälle — såsom också skett — bereddes advokatyrkets utövare att bliva hörda över och medverka vid fastställande av reglerna för rättegångsförfarandet, dels att omläggningen av förfarandet skedde någorlunda likformigt vid samtliga domstolar, då det icke vore önskvärt att varje domstolsordförande reformerade efter sitt huvud. I sistnämnda avseende framhölls dock, att det för sakens framgång otvivelaktigt varit bäst, att spörsmålet upptagits och delvis lösts i olika delar av landet, så att växlande förhållanden och erfarenheter fått göra sig gällande. Kravet på en omedelbar central behandling skulle sannolikt hava dödat hela rörelsen i dess linda. Beträffande de större och mera invecklade målen ansåg tal reformsträvandena främst böra gå ut på processens uppdelning i dels en förberedande period med skriftväxling, under vilken behov icke funnes av huvudombudens uppträdande inför domstolen, dels en huvudförhandling vid ett eller ett fåtal rättegångstillfällen. Denna synpunkt hade icke tillräckligt beaktats i Göteborgspromemorian och i rådman Holmbergs reservation till Stockholmspromemorian. Den anknytning av skriftväxlingen till sammanträden inför rätten, som förordades i sistnämnda promemoria i motsats till Askimsprome-

 

22 — Svensk Juristtidning 1925.

morian, motiverade tal. med nödvändigheten att giva domstolen tvångsmedel i hand för att förmå parterna till en effektiv skriftväxling utan onödigt dröjsmål. Det vore även angeläget att det icke komme att utbilda sig två olika procedurer, en strängare för medlemmar av advokatsamfundet vilka frivilligt följde de uppställda reglerna, och en mera slapp för övriga rättegångsombud.
    I den följande diskussionen yttrade sig justitierådet Kôersner samt advokaterna Alrutz, G. Stjernstedt, Hemming-Sjöberg, Hedenskog, de Maré, Adolphson, Sylwan och E. Berglund. Talarna uttryckte allmänt sympati för de planerade reformerna, men från ett par håll betonades svårigheterna att genomföra sådana anordningar på platser i landsorten, där flera domstolar finnas och endast ett fåtal advokater.
    Efter sammanträdets slut hade stockholmsadvokaterna anordnat middag på Hasselbacken för landsortskollegerna och de särskilt inbjudna gästerna.