NOTISER. 419    Dansk Lovleksikon. Av Dansk Lovleksikon har numera utkommit 3:dje Tillægsbind, omfattande åren 1912—1918, utarbetat av Dommer N. V. Boeg, ledamot av de blandade domstolarna i Egypten. Förarbetena till nästa Tillægsbind (1919—1925) hava fortskridit så långt, att utgivandet väntas kunna ske om två år.

 

    Förhandlingarna vid den internationella sjörättsföreningens möte i Göteborg d. 15—17 aug. 1923 (se Sv. J. T. 1923 s. 337) hava nu utkommit från trycket. (International Maritime Committee. Bulletin N:o 65. Gothenburg Conference August 1923. President: Mr Eliel Löfgren. Antwerp. J.-E. Buschmann. XXXIV, 443 s.). De på mötet behandlade ämnena voro: 1. Compulsory insurance of passengers. 2. Immunity of state-owned ships. 3. International code of affreightment. Publikationen inledes med en översikt av arbetsresultatet och en tacksägelse i hjärtliga ordalag till de svenska organisatörerna och värdarna.

 

    The International Law Association har nu utsänt de tryckta förhandlingarna vid föreningens 33:dje konferens i Stockholm d. 8—13 sept. 1924 (se Sv. J. T. 1924 s. 402). Publikationen inledes med ett porträtt av konferensens ordförande, landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld. I ett utförligt förord skildrar James A. Petrie konferensens betydelse, varpå följer en redogörelse för föreningens organisation och sammansättning samt stenografiskt referat av mötesförhandlingarna. Arbetet betingar för icke medlemmar ett pris av £ 2. (The International Law Association. Report of the Thirty-Third Conference. London: Sweet & Maxwell, Ltd., 2 & 3 Chancery Lane, W. C. 2. 716 s.)

 

    G. E. Fahlcrantz †. D. 26 juni 1925 blev på Skeppsbron i Stockholm advokaten, vice häradshövdingen Gustaf Edward Fahlcrantz påkörd av en spårvagn och dödad. Med honom bortgick en av de mera bemärkta medlemmarna av vår advokatkår, en varmhjärtad personlighet av en egen typ, olika bedömd, men i varje fall aldrig räknad som slätstruken medelmåtta.
    Född i Norrbärke, Dalarne, d. 8 april 1850, blev F. vid 18 års ålder student i Uppsala och avlade där 1876 juris kandidatexamen, varefter han fullgjorde sin tingstjänstgöring i ett par Jämtlandsdomsagor och erhöll vice häradshövdingetiteln 1878. Han var 1878 och 79 sekreterare hos Jämtlands läns landsting samt tjänstgjorde någon tid i Kammarkollegium. Allt sedan 1880 har han utövat advokatverksamhet i huvudstaden, att börja med i firman Nycander & Fahlcrantz, sedermera i många år under eget namn. Sveriges Advokatsamfund har han tillhört ända från 1887. Som författare uppträdde han första gången 1883, under signaturen Lucio, med "Några anmärkningar vid vårt rättegångsväsende", och han fortsatte sedan under fyra årtionden att i föredrag och skrifter, större och mindre, oavlåtligen anmärka på detta rättegångsväsende, vars omgestaltande i folklig anda, efter billighetens grundsatser, han satt som sin livsuppgift.
    För denna uppgift offrade han, med brinnande intresse, villigt de många årens mödor. Den ägnade han tidsödande forskningar i arkiv och protokoll, långvariga utrikes studieresor. Han sökte, och han trodde sig även finna, förebilder för sina ivrigt åtrådda reformer såväl i vår gamla inhemska rättsordning som i modern utländsk rätt. "Juristrätt" med all den byråkrati och formalism, som han i sina framställningar brukade måla med svartaste fär-

420 NOTISER.ger, såg han egentligen blott i nutidens svenska rätt, och han levde också för att söka i vår rättsskipning återinföra lekmannainflytandet och rättfärdighet, "tro och heder", i vårt rättsliv, som för hans ögon tedde sig behärskat av mindre goda makter. I sina skrifter — särskilt "Om rättegångsväsendet i England" (1885), "Rättfärdighet i rättsskipning" (1903), "Lekmannaelementets användande och ställning inom civilprocessen" (1922) — uppdrager han jämförelser med vår nuvarande rätt, vilka i påtagligt ringa måtto utfalla till dennas fördel. Fullt objektivt förmådde han väl knappast fatta vad han skildrade, och den styrka för vår rättsordning, som våra reglers fasthet, låt vara förenad med stränghet, innebär, vägrade han varje erkännande. Men ett glödande intresse för æquitas och en oegennyttig anslutning till den gamla domareregeln om den menige mans bästa uppburo alltid hans arbete. Vann han än ej mera allmänt gehör för sina varningsrop, så rönte han dock på sistone åtminstone det erkännande från statsmaktens sida, att hans nyss anförda arbete om lekmannaelementet i civilprocessen framträder såsom en av statens officiella utredningar, tillkommen på honom av K. M:t givet uppdrag att biträda i justitiedepartementet.

C. G. Björling.