Fastighetsböcker såsom för stad. I framställning till K. M:t d. 9 mars 1922 — vilken framställning till sitt innehåll återgivits i Svensk Juristtidning för samma år (sid. 193 o. följ.) — hemställde dåvarande häradshövdingen i Sollentuna och Färentuna härads domsaga K. Dahlberg till K. M:ts bedömande, huruvida icke i fråga om domsagor, vilka såsom fallet t. ex. vore med de intill Stockholm gränsande antagit mer eller mindre stadsliknande karaktär, bestämmelser borde meddelas om lagfarts- och inteckningsböckernas avlösande i erforderlig utsträckning med fastighetsböcker, förda såsom för stad med magistrat stadgas. I sådant hänseende ansåg förslagsställaren, att K. M:t borde meddela generellt tillstånd för domhavandena att, efter anmälan till K. M:t, överföra den i domsagorna belägna jord, som inginge i städer under landsrätt eller köpingar, till stadsböcker samt att, efter ansökan i varje särskilt fall, K. M:t borde kunna lämna tillstånd till dylik omföring antingen beträffande visst municipalsamhälle eller beträffande viss jordeboksenhet, vare sig den inginge i municipalsamhälle eller icke.
Det sålunda givna uppslaget har hittills lett till följande resultat. Genom KK 9 juni 1922 (nr 257), har åt 21 § i KK 14 sept. 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras givits ändrad lydelse, innebärande att icke blott för stad under landsrätt samt köping, såsom dittills gällt, utan jämväl för municipalsamhälle må på särskild framställning kunna förordnas, att vad om fastighetsböcker för landet är stadgat icke skall gälla. Av beslut i saken av mera generell innebörd är ytterligare att anteckna 1924 års riksdags medgivande, att skrivbiträden, vilkas anställande i särskilt arbetstyngda domsagor kunde påkallas på grund av meddelad föreskrift om uppläggande för viss del av dylik domsaga av fastighetsböcker såsom för stad, må avlönas från visst under andra huvudtiteln uppfört anslag. En undersökning av innehållet i K. M:ts beslut i de särskilda fallen giver slutligen vid handen, att K. M:t icke i fråga om någon domsaga meddelat förordnande av den generella innebörd, som förslagsställaren ifrågasatt, utan förbehållit sig beslutanderätten i varje särskilt fall utan avseende å karaktären av det samhälle, vars fastighetsbokföring skolat omläggas.