Carl Leijonmarck †. F. d. presidenten Carl Leijonmarck avled i Stockholm d. 29 jan. 1926. Född d. 30 jan. 1855 avlade han mogenhetsexamen 1873 samt fil. kand. examen i Uppsala 1878 och juris utriusque kand. examen 1883. Efter vunnen befordran till v. häradshövding tjänstgjorde han i Svea hovrätt, där han utnämndes till fiskal 1890 och till assessor året därpå. T. f. revisionssekreterare blev han 1892, ordinarie 1900. D. 7 april 1902 erhöll han förordnande som expeditionschef i justitiedepartementet, men utsågs redan d. 8 juli s. å. till riksdagens justitieombudsman, vars suppleant han under några år varit. D. 19 okt. 1906 blev han president i Göta hovrätt och kvarstod i detta ämbete till dess han vid fyllda 70 år avgick med pension.
    Klart är, att så krävande och ansvarsfyllda befattningar ej kunnat anförtros presidenten Leijonmarck, därest han icke i eminent grad ägt de egenskaper som anses beteckna en framstående ämbetsman. Bland annat utmärkte han sig genom omfattande kunskaper, och särskilt i fråga om de inom olika grenar av förvaltningen tid efter annan gällande författningar var hans minne osvikligt. Hans intressen inskränkte sig emellertid ingalunda till rent juridiska ämnen. För flerfaldiga former av mänsklig kultur ägde han öppet sinne, och historiens studium

 

var honom ett kärt tidsfördriv. I sin domargärning var han noggrann och skicklig samt mån om att alltid träffa det rätta, besjälad som han var av vissheten att även domaren slutligen skall hava sin dom. Presidentskapet skötte han med mycken takt och välvilja samt gjorde sig även utanför ämbetsverket respekterad som en god och nobel människa. Det är därför många, som efter hans bortgång med tacksamhet och saknad erinra sig hans älskvärda personlighet.

R. G.