MARTIN FEHR: Juridiken och det dagliga livet. Sthlm 1926. Geber. 101 s. Kr. 2.25.

 

    Titeln leder tanken till Jherings Die Jurisprudenz des täglichen Lebens, men prof. Fehrs lilla bok är ingalunda såsom Jherings en samling obesvarade frågor som vilja tvinga nybörjaren i juridikens studium "auch die Vorfälle des gewöhnlichen Lebens mit juristischem Auge zu betrachten". Boken återger i oförändrat skick fem föreläsningar som förf. hållit från Stockholms rundradiostation under titeln Strövtåg på juridikens fält. Dess syfte är alltså, liksom själva det muntliga föredragets, blott att förströ lekmannen och i bästa fall väcka hos honom en viss respekt och sympati för juridiken.
    Man kan då väl förstå att förf. känt sig manad att redan på första sidan varna juristerna för att lyssna till hans föredrag. Jag anser mig emellertid kunna med gott samvete råda dem att icke ta hans varning på allvar. Förf:s framställning är så klar och livlig, så alltigenom buren av gott lynne, att man med verkligt nöje tar del av den. Efter en inledning om juridiken och samhällslivet kåserar förf. om ord och avtal, om tredje mans rätt, om föreningar och bolag — särskilt avpassad för de radiolyssnande damerna är upplysningen att barnbördshuset för alla svenska aktiebolag inrymmes i Ragnar Östbergs nybyggnad vid Valhallavägen — och slutligen om familjelivet. Det är klart att det populära syftet nödgat förf. att ge vissa sina uttalanden en något schematisk karaktär, som kommer den

 

juridiskt skolade läsaren att här och var göra sina reservationer. En sådan läsare oroas kanske av att förf. icke bland lösöreköpsformaliteterna omnämner avhandlingens uppvisande för och överlämnande i avskrift till landsfiskalen (s. 51), eller att han kategoriskt förklarar testamente av en ännu omyndig vara utan verkan (s. 101). För att kunna stadga sitt omdöme om betalningsansvaret för den där festmiddagen, som två personer gemensamt åto på Operakällaren för en kostnad av 42 kr. 20 öre (s. 65 — 67), skulle han nog också vilja ha vissa närmare upplysningar av förf.: var det en äldre herre med en ung dam?, vem beställde?, o. s. v. Varken lekmannen eller juristen torde däremot förvillas av att i de båda sista punkterna å s. 61 en säljare smugit sig in i st. f. en gäldenär.
    Juristen instämmer naturligtvis gärna i förf:s sats att "juridiken icke är något tröstlöst torrt och livsfrämmande utan tvärtom", och han betvivlar icke att förf:s spirituella och roande information skall förmå att därom övertyga även lekmannen. Men förf:s slutord om juridiken (väl egentligen lagstiftningen?), att "den är sunt förstånd satt i paragrafer", framkallar nog hos den över nutidens massproduktion av paragrafer ängslige juristen en generad protest att definitionen torde vara något för snäv, m. a. o. att det torde ges en och annan § vilken, liksom Sven Duva, vid utportioneringen av det sunda förståndet blivit tämligen lottlös.

Birger Wedberg.