Strafflagen för Ukrainska Socialistiska Sovjetrepubliken.1 På anmodan av red. har jur. kand. Lennart Nylander, Uppsala, verkställt följande översättning av gällande strafflag för Ukrainska Socialistiska Sovjetrepubliken (jfr prof. Stjernbergs uppsats ovan s. 210).

 

ALLMÄNNA DELEN.

 

I. OMRÅDET FÖR STRAFFLAGENS TILLÄMPLIGHET.
    § 1. Denna strafflag tillämpas på alla brott begångna inom USSR av såväl medborgare som utlänningar med undantag av sändebud, vilka på grund av sin diplomatiska ställning åtnjuta exterritorialrätt.
    § 2. Efter denna strafflag dömas alla medborgare i USSR, även om de begått brottslig gärning utanför republikens gränser.
    § 3. Denna strafflag tillämpas även på utlänningar, som vistas inom USSR och som utanför republikens område begått brott mot statsförfattningens grundvalar eller mot USSR:s krigsmakt.
    § 4. Undantag från bestämmelserna i §§ 2 och 3 av denna strafflag kan äga rum endast på grund av traktat mellan USSR och andra stater.

 

II. ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR STRAFFTILLÄMPNINGEN.
    § 5. Strafflagen för USSR har till uppgift att åt statens arbetande medborgare bereda rättsskydd mot brott och mot samhällsfarliga element samt att förverkliga denna uppgift genom att stadga straff och andra sociala skyddsåtgärder i förhållande till dem, som överträda den revolutionära rättsordningen.
    § 6. Brott är varje samhällsfarlig handling eller underlåtenhet, som hotar grunden för sovjetförfattningen och den rättsordning, som uppbyggts av arbetare- och bonderegeringen under övergångstiden till den kommunistiska staten.
    § 7. En persons farlighet ådagalägges dels genom hans fullbordade samhällsskadliga handling, dels genom hans allmänna livsföring, då denna ådagalägger allvarlig fara för samhällets rättsordning.
    § 8. Straff och andra åtgärder för socialt skydd bestämmas av följande ändamål: a) att avhålla såväl brottslingen som andra vacklande samhällselement från att begå nya brott; b) att genom korrektionsarbete anpassa brotts-

 

1 De sex autonoma rådsrepublikerna, Ryska Socialistiska Federativa Sovjet-Republiken (RSFSR), Ukrainska Socialistiska Sovjet-Republiken (USSR), Vitryska Socialistiska Sovjet-Republiken (SSRB), Transkaukasiska Socialistiska Federativa Sovjet-Republiken (ZSFSR), Usbekistanska Socialistiska Sovjet-Republiken (UsSSR) och Turkmenistanska Socialistiska Sovjet-Republiken (TurkSSR), vilka tillsammans bilda Socialistiska Sovjetrepublikernas Förbund (SSSR), ha var och en ett självständigt och av de gemensamma förbundsmyndigheterna i stort sett oberoende rättsväsende. Samma lagar äro dock i huvudsak gällande för hela SSSR. Den föreliggande strafflagen för USSR, som här gjorts till föremål för en svensk översättning (efter rysk officiell text, utg. i Kiev 1924), trädde i kraft den 15 sept. 1922 och återgiver i det närmaste ordagrant innehållet i strafflagen för RSFSR. I motsats till denna senare, som under år 1925 blivit ersatt med en nylag, torde strafflagen för USSR alltjämt vara i kraft.                                                                                       L. N. 

STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN. 243lingen till lagarna i samhället; c) att beröva brottslingen möjligheten att begå nya brott.
    § 9. Straffen fastställas av de dömande organen enligt deras socialistiska rättsuppfattning med iakttagande av denna strafflags ledande principer och särskilda paragrafer.
    § 10. Därest direkt stadgande om straff eller skyddsåtgärd för något slag av brott saknas i denna strafflag, tillämpas de paragrafer i lagen, som hänföra sig till det brott, vilket mest liknar det föreliggande brottet, med iakttagande av reglerna i allmänna delen av lagen.
    § 11. Endast följande personer straffas: a) de som handlat uppsåtligt, d. v. s. förutsett resultaten av sin handling och velat förverkliga desamma eller med uppsåt låtit dem inträda; b) de som handlat oförsiktigt, d. v. s. lättsinnigt hoppats att kunna avvända resultaten av handlingen eller ej förutsett resultaten, ehuru de bort ha insett dem.
    § 12. Såsom förberedelse till brott anses efterforskningar, inköp eller anordnande av redskap och medel samt överenskommelser, som avse brotts utförande.
    Förberedelser äro icke straffbara, såvida de ej själva utgöra handlingar, vilka äro straffbara enligt denna strafflag, men domstolen äger att å tilltalade personer, som äro kända såsom samhällsfarliga, tillämpa de sociala skyddsåtgärder, som stadgas 1 §§ 46 och 49 av denna strafflag.
    § 13. Såsom försök till brott anses en handling, som är riktad på utförandet av ett brott och där antingen gärningsmannen icke fullbordat allt, som han ansåg nödvändigt för brottets utförande, eller det brottsliga resultatet, ehuru gärningsmannen fullbordat alla handlingar, som han ansåg nödvändiga för brottet, uteblivit på grund av orsaker, som voro oberoende av gärningsmannens vilja.
    § 14. Försök till brott straffas såsom fullbordat brott. Är skadan ringa eller ingen, skall detta tagas i betraktande vid straffets utmätande. Försök, vid vilket gärningsmannen av egen drift upphört att utföra sin brottsplan, straffas som det brott, han faktiskt utfört.
    § 15. För brott straffas såväl gärningsman som anstiftare och medhjälpare. Straffet för var och en av de i brottet deltagande fastställes såväl efter graden av delaktighet som efter brottslingens farlighet och efter brottet, som han begått.
    § 16. Som gärningsman anses den, som på något sätt tagit omedelbar del i den brottsliga handlingen.
    Som anstiftare anses den, som förmått annan att utföra brott.
    Som medhjälpare anses den, som främjat brotts verkställande med råd, anvisningar, genom undanröjande av hinder, döljande av brottslingen eller av spår efter brottet.
    § 17. Straffrihet inträder för den, som begått brott i tillstånd av kronisk sinnessjukdom eller under tillfällig rubbning av själsverksamheten eller över huvud i sådant tillstånd, där handlingarna ej kunna tillräknas gärningsmannen. Straffrihet inträder jämväl för den, som, ehuru han utfört handlingen i normalt sinnestillstånd, vid tiden för domens fällande eller vid straffets verkställighet lider av sinnessjukdom. I förhållande till dessa personer tillämpas de i § 46 stadgade sociala skyddsåtgärderna.
    Bestämmelserna i denna § gälla icke den, som försatt sig i berusat tillstånd för att därunder begå brott.

 

244 STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN.    § 18. Straffrihet inträder för minderåriga under 14 år samt för minderåriga, som fyllt 14 men ej 16 år, såvida barnavårdsnämnden efter anmälan finner det möjligt att rätta dem genom medicinsk-pedagogiska åtgärder.
    § 18 1. För minderåriga, som fyllt 14 men ej 16 år, skall straffet nedsättas, så att det ej överstiger hälften av maximum i straffskalan för brottet. (Tilllägg 31 oktober 1922).
    § 18 2. För minderåriga, som fyllt 16 men ej 18 år, skall straffet nedsättas, så att det ej överstiger ⅔ av maximum i straffskalan för brottet. (Tillägg 31 oktober 1922).
    § 19. Straffrihet inträder för eljest straffbar handling, om den är företagen såsom nödvändig försvarsåtgärd mot ett rättsstridigt angrepp å egen person eller rättighet eller å annan person, såvida handlingen ej överskrider vad som är nödvändigt för försvaret.
    § 20. Straffrihet inträder för eljest straffbar handling, som företagits för att från fara rädda liv, hälsa eller andra personliga eller materiella nyttigheter, tillhörande den angripne eller andra personer, och som varit nödvändig för att vid tiden för handlingen avvända faran, såvida den tillfogade skadan varit av mindre betydelse än vad som räddats.
    § 21. Straffrihet inträder, när efter brott, för vilket denna strafflag stadgar såsom högsta straff fängelse under 1 år, förflutit minst 5 år eller efter begående av ett mindre brott minst 3 år, under följande förutsättningar: 1) att under hela denna tid ingen undersökning företagits i saken och 2) att brottsling, för vilken brottet preskriberats, under tid, som avses i denna paragraf, icke begått nytt brott.
    § 22. Tiden för preskription enligt § 21 fördubblas, om gärningsmannen undandolt sig eller på annat sätt undandragit sig undersökning och dom.
    § 23. Denna strafflag tillämpas å alla handlingar, som ännu icke varit föremål för undersökning av domstol före lagens ikraftträdande.

 

III. OM BESTÄMMANDE AV STRAFF.
    § 24. Vid bestämmande av straff skall hänsyn tagas till graden och beskaffenheten av farligheten hos såväl brottslingen som det av honom begångna brottet.
    Därvid undersöker man omständigheterna vid brottet och söker vinna klarhet om brottslingens karaktär, sambandet mellan denna och gärningen, vidare brottslingens motiv samt i vilken mån brottet kan förklaras genom hans levnadssätt och förflutna liv, varjämte fastställes, i vilken grad brottet med hänsyn till tid och ställe för dess förövande stört den allmänna rättssäkerheten.
    § 25. Därför bör vid straffets fastställande beaktas a) om brottet utförts för att återupprätta bourgeoisiens välde eller för att främja rent personliga intressen; b) om brottet är riktat mot staten eller mot enskild person; c) om brottet utförts i tillstånd av hunger eller nöd eller ej; d) om brottet utförts på grund av låga, vinningslystna bevekelsegrunder eller utan dylika; e) om brottet utförts med full insikt om den tillfogade skadan eller på grund av okunnighet och bristande bildning; f) om brottet utförts av en yrkesbrottsling eller återfallsförbrytare eller utgör gärningsmannens första brott; g) om brottet utförts av en grupp, ett band eller av en ensam person; h) om brottet utförts med våld eller utan användande av dylikt; i) om brottslingen utfört

 

STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN. 245brottet enligt på förhand uppgjord plan eller med grymhet eller list eller om brottet begåtts i tillstånd av vrede, oförsiktighet, lättsinne eller under inflytande av hot eller våld från annan persons sida; j) om brottet begåtts av fullvuxen eller av minderårig, som fyllt 16 men ej 18 år, eller av minderårig, som fyll14 men ej 16 år.

    § 26. Eftersom straffet är en skyddsåtgärd bör det alltid vara ändamålsenligt och samtidigt fritt från plågor och får ej tillfoga brottslingen onödigt lidande.
    § 27. När denna strafflag fastställer straffmått, skiljer den mellan två slags brott: a) sådana, som äro riktade mot den av arbetare- och bonderegeringen fastställda nya rättsordningen eller eljest anses såsom i högre grad farliga för densamma, med avseende å vilka domstolen icke kan underskrida straffminimum, och b) alla övriga förbrytelser, med avseende å vilka domstolen icke får överskrida det för brottet stadgade straffmaximum.
    § 28. När domstolen på grund av extraordinära omständigheter är övertygad om nödvändigheten av att sätta straffet under det minimum, som är stadgat i den å brottet tillämpliga paragrafen av denna strafflag, eller att övergå till en lindrigare straffart än den i lagrummet angivna, får domstolen göra dylik avvikelse, dock endast under förutsättning att skälen därtill angivas i domen.
    § 29. Där ett av brottslingen begånget brott hemfaller under flera paragrafer i denna strafflag, bestämmer domstolen straffet efter den paragraf, som stadgar det högsta straffet.
    § 30. Har en brottsling före domens fällande förövat två eller flera brott, skall domstolen fastställa straff för varje särskilt brott och döma honom till det svåraste av de bestämda straffen, därvid straffet kan höjas till maximum i straffskalan i den paragraf, enligt vilken han straffas.
    § 31. Vid bestämmande av frihetsstraff skall domstolen tillgodoräkna brottslingen den häktningstid, som åtgått för undersökningen.

 

IV. STRAFF OCH ANDRA ÅTGÄRDER FÖR SOCIALT SKYDD.

 

    § 32. De i denna strafflag stadgade straffen äro:
    a) förvisning från USSR:s område på viss tid eller för alltid;
    b) frihetsförlust med eller utan sträng isolering;
    c) tvångsarbete utan frihetsförlust;
    d) villkorlig dom;
    e) fullständig eller partiell konfiskation av egendom;
    f) böter;
    g) förlust av rättigheter;
    h) avsättning;
    i) offentligt tadel;
    j) åläggande att gottgöra tillfogad skada.
    § 33. I fall, som höra under högsta domstolen, guvernementsdomstolar och alla slags tribunaler, och där denna strafflag stadgar högsta straff skall, intill dess ändring sker härutinnan genom beslut av Allukrainska Centralexekutivkommittén, tillämpas dödsstraff genom skjutning.
    Anm. 1. Högsta straff kan icke tillämpas å personer, som vid tiden för brottets förövande icke fyllt 18 år, ej heller å kvinnor, som befinna sig i tillstånd av havandeskap, vilket intygats efter läkareundersökning.

 

246 STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN.    Anm. 2. Högsta straff måste ovillkorligen efter domstolens prövning utbytas mot något av de i § 32 a) och b) stadgade straffen, om efter tiden för förbrytelsen förflutit minst 5 år.
    Anm. 3. Vid brott enligt § 67 i denna lag skall tillämpningen i det särskilda fallet av bestämmelserna om preskription ankomma på domstolens fria prövning.
    § 34. Frihetsförlust ådömes från och med 1 månad till och med 10 år och verkställes i anstalter för frihetsberövande (korrektions- och arbetsanstalter, åkerbruks- och hantverkskolonier, övergångsanstalter) med iakttagande av sådana åtgärder för korrektion, som äro erforderliga för brottslingens förbättrande. I domstolarnas domar skall angivas viss tid för frihetsförlusten och huruvida sträng isolering är erforderlig. Frihetsförlust är ovillkorligen förbunden med arbete, vilket om möjligt skall anpassas efter speciella kunskaper och anlag hos fången.
    § 35. Tvångsarbete utan frihetsförlust ådömes från och med 7 dagar till och med 1 år och indelas i:
    a) arbete efter speciell utbildning, varvid den dömde fortsätter att arbeta i sitt yrke med nedsättning i lön, ovillkorligt övertidsarbete och överförande till annan anstalt, företag eller ort, och
    b) kroppsarbete av icke kvalificerad art.
    Anm. Tvångsarbete utan frihetsförlust ådömes i fråga om militärpersoner till verkställighet i militär straffavdelning.
    § 36. När brott, för vilket frihetsförlust blivit ådömd, av brottslingen begåtts första gången och under svåra levnadsförhållanden samt när den dömdes samhällsfarlighet icke kräver ovillkorlig isolering eller användande av tvångsarbete, må domstolen använda villkorlig dom, d. v. s. bestämma, att domen icke verkställes till den del, som omfattar frihetsförlusten, under villkor att den dömde icke gör sig skyldig till samma eller liknande brott.
    Ett i dom rörande frihetsförlust tillagt straff av penning- eller egendomskonfiskation verkställes i vanlig ordning oberoende av huruvida huvudstraffet blivit villkorligt ådömt.
    När domstolen ådömt förlust av rättigheter, må den icke använda villkorlig dom.
    § 37. Begår den dömde samma eller liknande brott inom den av domstolen bestämda prövotiden (minst 3 år och högst 10 år), skall den villkorligt ådömda frihetsförlusten verkställas, så snart domen för de nya brotten vunnit laga kraft och helt oberoende av det straff, som ådömts för dessa brott, dock med den inskränkningen att sammanlagda straffet icke må överstiga 10 år.
    § 38. Konfiskation av egendom innebär en i domen noggrant bestämd tvångsexpropriation utan ersättning till förmån för staten av all den dömdes egendom eller viss del därav, med undantag av för den dömde och hans familj nödvändiga husgeråd och mindre redskap, avsedda till bedrivande av hemslöjd eller lanthushåll, ävensom av inventarier, nödvändiga för den dömdes yrkesutövning, samt likaledes med undantag av livsmedel, avsedda för den dömdes och hans familjs personliga uppehälle under sex månader.
    Inventarier, nödvändiga för den dömdes yrkesutövning, kunna konfiskeras, om domstolen ådömt honom förlust av rätten att utöva sitt yrke.
    § 381. Vid konfiskation av egendom ansvarar icke staten för sådana på

 

STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN. 247egendomen vilande skulder eller förbindelser, som uppkommit sedan domen vunnit laga kraft.
    I övriga fall erhåller tredje man gottgörelse för sin fordran på den konfiskerade förmögenheten inom gränserna för tillgångarna, varvid förmånsrätt framför andra borgenärer tillkommer mottagare av arbetslön och statsorgan. (Tillägg den 10 oktober 1923.)
    § 39. Böter är ett penningstraff, som ålägges den dömde inom de gränser, som bestämmas av de speciella paragraferna i denna strafflag, och i förhållande till storleken av hans tillgångar.
    Därest den dömde tredskas att erlägga böterna, kunna desamma genom beslutav domstol utbytas mot tvångsarbete utan frihetsförlust. Förvandling av frihetsstraff till böter eller av böter till frihetsstraff är icke tillåten.
    § 40. Förlust av rättigheter innebär förlust för viss tid ej överstigande 5 år av: 1) aktiv och passiv valrätt (Grundlagen för USSR, Lagsamlingen 1919, N:o 19, § 204), 2) aktiv och passiv valrätt inom yrkes- och dylika organisationer, 3) rätt att bekläda ansvarsfulla tjänster och likaledes rätt att vara bisittare i folkdomstol, advokat inför domstol, god man eller förmyndare, och 4) en eller flera, beroende på domstolens beslut, av följande medborgerliga rättigheter: a) rätt att deltaga i samfund och föreningar; b) rätt att fritt välja vistelseort inom USSR:s och SSSR:s territorium; c) rätt att driva verksamhet eller näring; d) rätt att äga eller arrendera hus; e) rätt att fullgöra avtal eller att ingå förbindelser; f) rätt att arrendera statsegendom; g) rätt att köpa och sälja egendom; h) rätt att organisera och driva industri- och handelsföretag; i) rätt att besitta jord för att (själv) bearbeta densamma.
    Tiden för rättighetsförlusten räknas för den, som blivit dömd till frihetsförlust, antingen från det att straffet blivit tillfullo verkställt eller från villkorlig frigivning.
    Anm. Krigsman, som dömts till straff, vilket är förbundet med förlust av rättigheter, uteslutes ur den röda armén och flottan för hela den tid påföljden varar.
    § 41. Förlust av rättigheter kan enligt särskilt beslut av domstolen medföra förlust av orden Röda Fanan eller Arbetarefanan, men en sådan dom måste underställas prövning av presidiet för Allukrainska Centralexekutivkommittén.
    § 42 Förlust av rättigheter ådömes av domstolen såsom tilläggsstraff i domen rörande brott, som behandlas i denna strafflag, om domstolen anser den dömde ovärdig enligt rätten. Fråga om rättighetsförlust skall av domstolen upptagas till prövning, om brottet enligt denna strafflag är belagt med frihetsförlust på mera än ett år eller svårare straff.
    § 43. Avsättning användes såsom straff, då domstolen anser, att den anklagade vid tidpunkten för domen icke vidare kan kvarstanna i den ställning, han innehaft.
    § 44. Offentligt tadel innebär offentligt (inför en församling, på en bystämma eller dylikt) tillkännagivande av den utav domstolen fällda domen antingen med publicering av densamma i pressen på den dömdes bekostnad eller utan sådan publicering.
    § 45. Skyldighet att gottgöra skada ålägges den dömde, när domstolen finner det ändamålsenligt, att han genom personliga arbetsprestationer, som

 

248 STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN.noga bestämmas i domen, gottgör följderna av sitt brott eller de skador, som tillfogats den skadelidande.
    § 46. Övriga åtgärder för socialt skydd, vilka enligt domen skola träda i stället för straffet eller verkställas efter detta, äro:
    a) intagande å anstalt för sinnessjuka eller moraliskt defekta;
    b) obligatorisk läkarbehandling;
    c) förbud att bekläda viss allmän tjänst eller att driva viss verksamhet eller näring;
    d) förvisning från viss ort;
    e) överlämnande av minderåriga åt föräldrar eller anförvanter eller andra personer under förutsättning, att domstolen gör sig noga underrättad om deras levnadsomständigheter och personlighet.
    § 47. Om domstolen enligt § 17 av denna strafflag förklarar den dömde straffri men icke desto mindre anser hans vistelse i frihet vara farlig för samhället, beslutar domstolen, att han skall tvångsinterneras i anstalt för sinnessjuka eller för moraliskt defekta eller i annan vårdanstalt.
    § 48. Brottslingar, som av domstolen anses såsom samhällsfarliga på grund av systematiska missbruk i utövningen av yrke, handel eller allmän tjänst, kunna genom domstolens beslut dömas förlustiga för en tid av icke över 5 år rätten att driva yrke eller handel eller att utföra bestämda arbeten.
    § 49. De, som av domstolen anses såsom samhällsfarliga antingen på grund av sin brottsliga verksamhet eller på grund av förbindelse med en brottslig miljö på vistelseorten, kunna genom domstolens beslut förbjudas att vistas å i domen angivna platser under en tid av högst 3 år.
    § 50. Sedan domstolen utmätt ett av de straff, som stadgas i tillämplig paragraf av denna strafflag, kan den såsom tillägg till straffet ådöma ett erforderligt mått av skyddsåtgärd eller ett mindre svårt straff enligt § 32 mom. e—j.
    § 51. Verkställigheten av dom lydande på frihetsförlust och tvångsarbete överlämnas åt fängelsedistriktens huvudförvaltning, som utgör en del av folkkommissariatet för inrikesärendena, och ordnas genom dess guvernementsorgan och underorganisationer: 1) guvernementens fördelande kommissioner. 2) kommissionen för uppsikt, och 3) byrån för tvångsarbete.
    Tillsynen över verkställigheten av domar lydande på frihetsförlust och tvångsarbete uppdrages åt central och lokal prokuratorsmyndighet.
    § 52. För den, som undergår straff av frihetsförlust eller tvångsarbete och som ådagalägger förbättring, kan villkorlig frigivning tillämpas.
    § 53. Villkorlig frigivning innebär antingen fullkomlig frihet från utstående av straffets verkställighet eller överförande till tvångsarbete utan frihetsförlust för hela den återstående strafftiden eller viss del av denna och beslutas av den domstol, som fällt domen.
    § 531. (Gäller endast för USSR). Förvandling av frihetsstraff med sträng isolering till frihetsstraff utan dylik för hela den återstående strafftiden eller viss del därav kan beslutas av den domstol, som fällt domen, dock icke förr änden dömde avtjänat hälften av strafftiden, vilken beräknas efter de grunder, som stadgas i UPL § 473. Sådan förvandling beslutas enligt de bestämmelser, som gälla för tillämpning av villkorlig frigivning.
    § 54. Om den villkorligt frigivne under den återstående strafftiden begår

 

STRAFFLAG FÖR UKRAINSKA SOCIALISTISKA SOVJETREPUBLIKEN. 249brott av samma eller liknande slag, skall till den nya strafftiden läggas den återstående delen av det tidigare straffet efter beslut av den domstol, som har att efter angivelse upptaga saken, dock med iakttagande av att den sammanlagda strafftiden icke får överstiga 10 år.
    § 55. Ansökan om villkorlig frigivning kan göras av den dömde själv, hans anhöriga, organisationer, myndigheter och tjänstemän, men icke förr än den dömde avtjänat halva straffet. Domstolar må icke göra ansökan om villkorlig frigivning.
    § 56. Beträffande omyndig, som icke visar tillräcklig förbättring vid slutet av den av domstolen utsatta strafftiden, kunna de fördelande kommissionerna hos folkdomstolen i den ort, där den omyndige är intagen å korrektionsanstalt, utverka beslut om förlängning av hans vistelse i anstalten intill dess förbättring inträder, dock ej för längre tid än hälften av den genom första domen fastställda strafftiden.