Angående ort för domsagas kansli. Med anledning av en del under senare tid meddelade bestämmelser angående ort för domsagas kansli torde en närmare redogörelse för den hittills försiggångna utvecklingen på området vara av intresse.

 

    Före tillkomsten år 1918 av den första s. k. domsagostadgan saknades bestämmelser i allmän författning om domsagas kansli, och alltså även angående den ort till vilken sådant kansli skulle vara förlagt. Häradshövdingen hade sålunda frihet att förlägga sitt kansli varhelst inom domsagan han fann för gott. Önskade han däremot hava kansliet å plats utom domsagan eller själv bo utom densamma, hade han enligt stadgad praxis att söka K. M:ts tillstånd härtill.
    Den första allmänna bestämmelsen i ämnet gavs, som nämnts, i 1918 års domsagostadga. Dess 9 § föreskrev, att det ålåge häradshövding i domsaga där förste notarie vore anställd att hålla kansli tillgängligt för allmänheten å ort, varest tingsställe vore beläget, eller ock å annan plats som av hovrätten i sådant avseende godkänts. 1918 års bestämmelser i ämnet upptogos i 1920 års domsagostadga (11 §) med den betydelsefulla ändringen likväl, att K.M:t förbehöll åt sig beslutanderätten i sådana fall där hovrätten enligt den äldre stadgan haft rätt att träffa avgörandet. Sistberörda bestämmelser erhöllo ett viktigt komplement genom den samtidigt utfärdade första kungörelsen om partiell löneförbättring för häradshövdingarna, avseende åren 1920 och 1921 (SFS 1920: 344). I sagda kungörelse föreskrevs nämligen, att häradshövding som åtnjöte partiell löneförbättring skulle, utöver bestämmelserna om kansli i 11 § domsagostadgan, jämväl vara underkastad de bestämmelser, som K. M:t kunde komma att meddela angående den ort där domsagans kansli skulle finnas, varigenom alltså rätten för häradshövdingen att välja mellan de olika tingsställena i en domsaga med flera tingslag kunde göras illusorisk. Så har ock skett, i det vid de partiella löneregleringarna fr. o. m. år 1923 föreskrivits, att häradshövding som ägde åtnjuta partiell löneförbättring hade att å plats, som av K. M:t bestämdes, hålla kansli tillgängligt för allmänheten (jfr SFS 1922 nr 442 § 2).
    I gällande domsagostadga av d. 12 juni 1925 (nr 166), vilken trädde i kraft d. 1 juli samma år, har upptagits sistnämnda bestämmelse från löneregleringsbreven, varjämte begränsningen av skyldigheten i fråga till häradshövdingar med förste notarier borttagits. Enligt stadgan åligger det alltså varje häradshövding att å plats som av K. M:t bestämmes hålla kansli tillgängligt för allmänheten. Vad sålunda föreskrivits är emellertid direkt tillämpligt allenast på häradshövding som utnämnts efter d. 30 juni 1925. I fråga om häradshövdingar med tidigare fullmakter skola, enligt övergångsbestämmelse i stadgan, föreskrifterna i de äldre stadgorna fortfarande tillämpas, varjämte dylik äldre häradshövding, som uppbär partiell löneförbättring, är underkastad ovan berörda i samband med löneregleringen meddelade bestämmelse. Med hänsyn därtill att vid tiden för stadgans ikraftträdande förste notarier voro anställda i samtliga domsagor i riket och att häradshövdingens ursprungliga rätt att efter eget val förlägga kansliet till tingsställe inom domsagan beträffande det stora flertalet domsagor kringskurits redan genom omförmälda i samband med de partiella löneregleringarna stadgade villkor, torde den nya domsagostadgan i stort sett allenast hava i otvetydig form fastslagit vad som redan förut gällde. Sedermera har K. M:t d. 13 nov. 1925 i anslutning till domsagostadgans bestämmelser i ämnet anbefallt hovrätterna att vid uppkommande vakans å häradshövdingbefattning taga under övervägande, å vilken ort domsagans kansli bör vara beläget, samt att i samband med avgivande av förslag till befatt-

 

ningens återbesättande avgiva yttrande härom. För framtiden blir sålunda regeln den, att orten för en domsagas kansli bestämmes i samband med häradshövdingens utnämning.
    Följande kansliorter hava med tillämpning av 1925 års domsagostadga å nedan angivna tider bestämts, nämligen för Livgedingets domsaga d. 11 dec. 1925 Strängnäs; för Hallands läns mellersta domsaga s. d. Falkenberg; för Norra Roslags domsaga d. 31 mars 1926 Östhammar; för Västerbottens mellersta domsaga d. 9 april 1926 Ånäset i Nysätra socken; för Västerbergslags domsaga d. 23 april 1926 Ludvika, och för Vadsbo norra domsaga d. 13 juli 1926 Mariestad.

C. G. B.