Fråga om åklagares skyldighet att återbära böter, som blivit i nådeväg efterskänkta.¹ Genom utslag d. 20 febr. 1920 dömde K. M:t hemmansägaren Erik Sjöberg i Hågesta för förseelse mot kung. d. 1 mars 1918 angående uppgifter för inventering av landets förråd av potatis och kålrötter att böta 896 kr., av vilka en tredjedel skulle tillfalla allmänne åklagaren landsfiskalen Henry Kosén. Sjöberg erlade därefter till Rosén i egenskap av utmätningsman berörda bötesbelopp, därav Rosén gottgjorde sig den honom tillkommande andelen eller 298 kr. 67 öre.
    Sedan K. M:t efter framställning av Sjöberg genom utslag d. 8 maj 1920 av nåd bestämt beloppet av de böter, vartill Sjöberg för ovannämnda förseelse gjort sig förfallen, till allenast 250 kr., instämde Sjöberg Rosén till Sollefteå tingslags häradsrätt med yrkande att Rosén måtte åläggas att till Sjöberg utgiva det belopp av 215 kr. 33 öre, varmed den bötesandel, som enligt K.M:ts utslag d. 20 febr. 1920 skolat tillkomma Rosén, överstigit Roséns andel i den genom K. M:ts utslag d. 8 maj 1920 bestämda bötessumman.
    Genom utslag d. 6 juni 1921 förpliktade häradsrätten av anförda skäl Rosén att utgiva det fordrade beloppet jämte ränta, varemot Svea hovrätt, där Rosén anfört besvär över häradsrättens utslag, genom dom d. 25 maj 1923 av anförda grunder förklarade Sjöbergs talan icke kunna bifallas.
    Sedan Sjöberg i en d. 29 sept. 1925 till justitiedepartementet ingiven skrift anhållit, att som K. M:ts utslag d. 8 maj 1920 om nedsättning av bötesbeloppet givetvis måste innebära, att Sjöberg ägde återbekomma vad han av böterna erlagt utöver det av K. M:t i nådeväg slutligen fastställda beloppet, K. M:t måtte förordna, att Sjöberg ägde av statsverket utbekomma 215 kr. 33 öre, motsvarande den del av det utav honom enligt K. M:ts utslag d. 20 febr. 1920 utgivna bötesbeloppet, för vilken Rosén förklarats icke vara återbetalningsskyldig, har K. M:t, efter justitiekanslersämbetets hörande, genom beslut d. 30 okt. 1925 med avseende å i ärendet förekomna omständigheter funnit gott tillerkänna Sjöberg ersättning i omförmälda hänseende med 215 kr. 33 öre att utgå från det under riksstatens andra huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter.

 

    Stämpelprovision för häradshövdings vikarie. K. M:t har d. 31 dec. 1925 i brev till hovrätterna förklarat bestämmelsen i 36 § domsagostadgan att, där ej annat följde av särskilt meddelade bestämmelser, samtliga med en domsagas förvaltning förenade sportler jämte stämpelprovision skola uppbäras av häradshövdingen, icke utgöra hinder för hovrätterna att, i fråga om domsaga där häradshövdingen för sjukdom åtnjuter tjänstledighet av sådan varaktighet att hovrätten finner densamma kunna jämställas med de i 34 § av stadgan förutsedda fall, berättiga vikarie för häradshövdingen att behålla provision, som jämlikt bestämmelserna i förordningen d. 19 nov. 1914 ang. stämpelavgiften må tillkomma vikarien i egenskap av stämpelförsäljare.

 

    Domsagokanslierna. K. M:t har genom beslut d. 13 nov. 1925 anbefallt rikets hovrätter att vid uppkommande vakans å häradshövdingebefattning taga under övervägande, å vilken ort domsagans kansli bör vara beläget, vid bedömande varav särskild hänsyn bör tagas till befintliga kommunikationer

 

¹ Jfr Sv. J. T. 1923 Rf s. 83 och den olika uppfattning, som kommit till uttryck åena sidan i hovrättens dom, å andra sidan i häradsrättens utslag, den skiljaktige hovrättsledamotens votum, den vid nämnda rättsfall anförda litteraturen och K. M:ts härovan omförmälda beslut. Se ock denna årg. Rf s. 16. 

och andra liknande faktorer ägnade att tillgodose allmänhetens intresse av en snabb och billig förbindelse med domsagokansliet ävensom till möjligheten att för kansliet bereda lämpliga lokaler i tingshus eller eljest å ort, där tingsställe är beläget. Hovrätterna hava att inkomma med förslag i sådant avseende till K. M:t, som bestämmer platsen för domsagans kansli.