Konungsdom och konungsnämnd.
    I årets första häfte av Historisk Tidskrift (s. 28—46) har fil. doktor HJALMAR HARALDS publicerat en uppsats kallad Konungsdom och konungsnämnd. En studie i Gustav Adolfs regeringssätt. Förf. hävdar att syftet med Svea hovrätts instiftande ej var att inrätta en högsta domstol utan endast att, i överensstämmelse med landslagen, sätta i ordning det i lägervall fallna rättegångsväsendet. Medgivandet i 1615 års rättegångsprocess att mot hovrättens dom söka beneficium revisionis anser han beteckna blott en närmare utveckling av rättegångsordinantians grundsatser, icke en brytning därmed. Om man kan vara villig att häri ge förf. rätt, måste man åter ställa sig betänksam mot vissa hans omdömen rörande den senare utvecklingen. Förf. synes sålunda starkt överskatta betydelsen av 1772 års RF, då han påstår att därigenom inrättades en domstolsinstans över hovrätten — förut skulle riksrådet i sin dömande verksamhet blott utövat ett kungligt prerogativ vid sidan av och över den vanliga instansordningen. Sanningen är väl fastmer att, såsom K. G.Westman närmare utvecklat (Hist. Tidskr. 1924 s. 321 f.), bestämmelserna om justitierevisionen i 1772 års RF visserligen inneburo "en stor och viktig seger för arbetsfördelningens grundsats", men ingalunda betydde "någon tvär omkastning med avseende å den dömande maktens utövning". Rent förbryllande i sin sammankoppling av revisions- och resningsinstituten är förf.:s utläggning s. 44: "Givetvis dömde även före RF 1772 konungen eller de rådsherrar, som i egenskap av hans kommissarier utövade justitierevision, enär denna förutsatte, att det kgl. prerogativet att bryta laga kraftvunnen dom utövats och alltså en annan dom måst sättas i stället, men de dömde icke som högstaordinarie instans, utan utanför och över instansordningen, som principiellt avslutades med hovrätten". Förf. tycktes helt ha förbisett innehållet i 30 och 31 kap. av 1734 års lag, som ju ägde samma giltighet före och efter 1772.

B. W.

 

    Tingsplatserna i Sverige under förhistorisk tid och medeltid är titeln å en uppsats av Fridolf Wildte i årgången 1926 av Fornvännen (s. 211—230). Från domareringar och tingshögar flyttade tingen efter hand in mellan fyra väggar; såsom äldsta belägg på sådan flyttning nämner förf. att ting år 1346 hölls i Fors kyrkstuga i Jämtland. Även i socken-, klockare och skolstugor höllos ting under medeltiden. Särskilda tingshus uppfördes icke förr än i sjuttonde seklet, men ännu därifrån finnas enstaka uppgifter om ting under bar himmel, t. ex. år 1637 på Svärdsjö kyrkogård.
    Uppsatsen vittnar om god förtrogenhet med litteraturen och ett varmt forskarnit. Det är att hoppas att förf., en ung t. f. länsnotarie i Göteborg, måtte få tillfälle att fullfölja sina undersökningar i ämnet.