232 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.Domstolsreform i Frankrike. Såsom ett led i strävandena att genom besparingar stärka statskassans ställning har under sistlidna höst i Frankrike genomförts omfattande förändringar av underrätternas organisation. Reformen har beslutats av M. Poincarés regering med stöd av ett bemyndigande i den av parlamentet antagna finanslagen.
De franska underrätterna utgöras som bekant av dels kollegiala juristdomstolar för viktigare tvistemål och mål om mellansvåra brott (délits), de s. k. tribunaux de première instance, och dels enmansdomstolar, justices de paix, för bagatellmål i civil- och straffprocessen. I varje arrondissement finns en tribunal de premiereinstance. Fredsdomare finnas till stort antal över hela landet.
I fråga om de kollegiala underrätterna innebär reformen, att endast en sådan skall finnas i varje departement och ha sitt säte i departementets huvudort. De gamla arrondissementsdomstolarna skola alltså försvinna. Men i de största departementen eller där kommunikationerna äro mindre goda, skall domstolen vara indelad i avdelningar, förlagda på skilda platser. Hur radikal denna organisatoriska förändring är framgår därav, att av 353 tribunaux de première instance 227 skola upphöra; 393 domar- och åklagarbefattningar indragas. Domare, åt vilka icke genast kan beredas en likvärdig befattning, sammanföras till extra avdelningar för avarbetande avbalans. Reformen medför också en betydande besparing på fångvårdens konto; 218 fängelser (häkten) bliva överflödiga.
För att domstolarnas glesare förläggning ej skall medföra allt för kännbara olägenheter för befolkningen, föreskrives att delegerade domare skola utföra vissa förrättningar på andra orter, och rättshjälpsanstalter, som funnits där arrondissementsdomstolar varit förlagda, bibehållas.
Reformen åsyftar även en minskning i de kollegiala underrätternas arbetsbörda genom att fredsdomarnas kompetens utsträckes på kollegiernas bekostnad. Liksom flera andra länder har även Frankrike härigenom verkställt en förskjutning av arbetsfördelningen mellan enmansdomstolar och kollegier till ensamdomarens favör. I fråga om tvistemålen har fredsdomarens kompetens utsträckts så, att han dömer i mål där tvistens värde ej överstiger 3,000 frcs. Är värdet ej mer än 1,000 frcs, får hans dom ej överklagas. Motsvarande siffror voro förut 1,500 och 600 frcs. Till fredsdomarens rättsskipningssfär överflyttas också en del av de brott, som förut avdömts av tribunauxde premiere instance. Trots den ökade arbetsuppgiften anses fredsdomarnas antal kunna minskas ända till hälften.
När sålunda fredsdomarna få en väsentligt ökad kompetens, har det ansetts nödvändigt att stärka deras kvalifikationer. Ursprungligen rena lekmannadomare, ha fredsdomarna enligt lagar 1905 och 1918 måst vara i besittning av viss teoretisk och praktisk juridisk utbildning. Enligt den nya lagen fordras vanlig juridisk ämbetsexamen (licence en droit), och därmed har skillnaden mellan fredsdomarna och övriga yrkesdomare väsentligen utplånats.