Stämpelförsäljarne och postgirot. På hemställan av ett enhälligt bevillningsutskott har riksdagen bifallit en inom första kammaren väckt motion om införande av skyldighet för stämpelförsäljare att anlita postgirorörelsen. Enligt det av riksdagen förordade författningsförslaget, vars utfärdande ankommer på K. M:t, skall varje stämpelförsäljare vara pliktig att hava särskilt postgirokonto för insättning ej blott av influtna medel för försålda stämplar utan även av i förskott uppburen betalning för dubbla beläggningsstämplar. I enlighet med förslag av Svea hovrätt förordar riksdagen att medel som inflyta för dubbla beläggningsstämplar skola insättas senast fjärde söckendagen efter det medlen influtit; dock behöver insättning ej äga rum förrän minst 300 kr. kunna insättas. Övriga stämpelmedel behöva ej insättas oftare än var 14:de dag.
    Riksdagen framhåller såsom fördelar av den föreslagna ordningen att stämpelförsäljaren blir skyldig att hålla de uppburna stämpelmedlen åtskilda från sina enskilda tillgångar och att avkastningen av skattemedlen kommer att tillfalla det allmänna. Och då stämpelförsäljare komme att hava fri dragningsrätt å postgirokontot, t. ex. för återbetalning av dubbel beläggningsstämpel till sökanden på grund av felräkning eller därför att gjord ansökan återtages, medför insättningen icke heller i detta fall någon olägenhet. Slutligen ifrågasätter riksdagen, om icke i samband med inskränkning av stämpelför-

NOTISER. 237säljares rätt att erhålla stämplar i räkning befogenhet kunde tillerkännas generalpoststyrelsen att medgiva stämpelförsäljare rätt att, utan ställande av säkerhet, på kredit uttaga stämpelpapper till visst av generalpoststyrelsen fastställt, efter olika stämpelförsäljares behov avpassat belopp.
    Mot förslaget om skyldighet för stämpelförsäljare att anlita postgirot har bl. a. invänts, att en dylik skyldighet skulle vålla onödigt besvär, särskilt för häradshövdingarna. Om emellertid kassaboken föres så, att stämpel- och lösenmedel upptagas i olika kolumner — något som redan allmänt torde tillämpas i domsagor med ordnad bokföring — och insättning av alla influtna stämpelmedel regelbundet verkställes en å två gånger i veckan allt efter omsättningens storlek, kan en tillämpning av de föreslagna bestämmelserna icke innebära mera besvär för häradshövdingen än vad medlens insättande å hans sparkassebok eller privata giroräkning skulle hava gjort. En med postgirots anlitande förbunden fördel för stämpelförsäljaren ligger däremot i möjligheten för honom att vid inbetalning av stämpelmedel till postverket undgå omgången med beloppets uttagande ur den privata banken och insättande i riksbankensamt reversalets översändande till postverkets huvudkassa, i det han i stället kan insända en postgirocheck direkt till huvudkassan. Uppbäres betalning för dubbla beläggningsstämplar i förskott och likvideras härefter varje rekvisition av sådana stämplar samtidigt med en check, torde häradshövding kunna begränsa sin stämpelkredit till enkla och helarksstämplar, därvid även i de största domsagor större kredit än 5 000 kr. icke torde behöva ifrågakomma.

K. J. S.