GUNNAR PRAWITZ. Det finansrättsliga inkomstbegreppet. Akademisk avhandling. Upps. 1927. Almqv. & Wiks. i distr. VIII + 122 s. Kr. 3.50.

 

    Avhandlingen står principiellt på positivrättslig grund. Den söker finna det enhetliga inkomstbegrepp, som kan antagas ligga bakom förefintliga rättsregler angående beskattningsbar inkomst. Samtidigt vill den emellertid framhäva de eventuella avsteg från "det principiella inkomstbegreppet", som lagstiftningen innehåller, och blir därigenom av intresse även de lege ferenda.
    Undersökningen bygger på tvenne postulat. Det ena är, att inkomstskattelagstiftningen har till syfte att pålägga en "skatt efter förmåga", vilken grundsats — skatteförmågeprincipen — inom den finansrättsliga litteraturen brukar ställas i motsättning till principen "skatt efter intresse". Det andra postulatet är, att den skattskyldiges "ekonomiska ställning", som i undersökningen identifieras med hans "förmögenhet och personliga arbetsförmåga", är ett riktigt uttryck för hans skatteförmåga. Från dessa utgångspunkter bestämmes inkomsten såsom "det löpande värdet" hos förmögenhetsbeståndsdelarna och den personliga arbetsförmågan, eller enligt förf.:s terminologi hos "ekonomiska förlopp", vari förmögenhetsbeståndsdelarna och arbetsförmågan medverka. Med "ekonomiskt förlopp" menas exempelvis en fastighets nyttjande för jordbruksändamål, och detta förlopps "löpande värde" motsvaras av fastighetensarrendevärde. Förloppens löpande värden äro emellertid på grund av deras olika varaktighet — en arrenderätt till en fastighet kan gälla under ett eller flera år, på livstid etc. — icke proportionella mot förmögenhetsbeståndsdelarna och arbetsförmågan samt kunna fördenskull icke omedelbart komma till användning såsom ett riktigt mått på skatteförmågan. Men de erhålla denna egenskap genom att reduceras till samma varaktighet, och i de till oändlig varaktighet reducerade löpande värdena finner förf. de inkomstvärden, som kunna läggas till grund för en beskattning efter förmåga, eller m. a. o. "det principiella inkomstbegreppet". Detta jämföres sedermera med skattelagstiftningen och enligt förf. skulle — frånsett vissa skiljaktigheter, som på olika sätt få sin förklaring — dess inkomstbegrepp i stort sett sammanfalla med det principiella inkomstbegreppet.
    Ämnet för avhandlingen hör till finansrättens mest centrala och svåra problem. Det mycket abstrakta framställningssättet, som är mera invecklat än ämnets beskaffenhet nödvändiggjort och blott undantagsvis belyses med konkreta exempel, ställer stora krav på läsaren.

G. E.

 

M. PLANIOL ETG. RIPERT. Traité pratique de droit civil français.

    Den som har anledning att söka skaffa sig kännedom om fransk rätts ställning till något civilrättsligt spörsmål rådfrågar gärna Planiol, vilken i sitt arbete "Traité élémentaire" — under 25 år utkommet i 10 upplagor — lämnar en klar och lättläst översikt av den franska civilrätten. Arbetet, närmast avsett för de juris studerande, ger emellertid, såsom ock framgår av dess titel, en tämligen kortfattad framställning (i tre delar) av de ämnen, som där behandlas. År 1925 har av Planiol jämte en av hans kolleger vid Parisfakulteten, professor Ripert, påbörjats utgivandet av en "Traité pratique" som avser att ge en utförligare redogörelse för den franska civilrätten — inclusive handelsrätten vilken ju ej behandlas i Code civil —, därvid hänsyn skall tagas till nyare

lagar, litteratur och praxis. Arbetet, som utkommer å förlag "Librairie générale de droit et de jurisprudence", Paris, skall omfatta 13 delar, var om c:a 800 sidor. För varje del biträdas utgivarna av en specialist i ämnet. Hittills föreligga fem delar: Les Personnes (del 1), La Famille (del 2), Les Biens (del 3) och Les Regimes Matrimoniaux (del 8 och 9). Det är avsett, att 3—4 delar skola utkomma årligen. Priset är vid subskription å hela verket för häftad volym 40 fr. och för inbunden 58 fr., vartill vid försändelse till utlandet komma 12 fr. Enstaka delar betinga ett något högre pris. Såvitt företagna stickprov ur den med biträde av professorn vid universitetet i Paris A. Rouast utgivna andra delen synas ge vid handen, förefaller arbetet ypperligt ägnat att ge en uttömmande, klar och lättillgänglig framställning av fransk civilrätt. En särskild förtjänst är att arbetet innehåller ej blott den i dylika franska arbeten vanligen förekommande detaljerade systematiska innehållsförteckningen samt förteckning över behandlade lagrum utan även — vilket åtminstone i äldre franska arbeten är mera sällsynt — ett alfabetiskt register. 

E. L.