Lagstiftningsfrågor vid 1927 års riksdag. Årets riksdag har icke stått de närmast föregående efter i fråga om det stora antalet behandlade lagstiftningsärenden, och med hänsyn till frågornas vikt kommer denna riksdag utan tvivel att intaga ett bemärkt rum. Av de talrika regeringsförslagen ledde väl icke alla till positiva beslut, men i det hela torde dock resultatet kunna betecknas såsom ganska betydande.
    Civilrätt och speciell privaträtt. Inom de sociala jordfrågornas vidsträckta område (jfr Sv. J. T. årg. 1923 s. 301), vilket under de senare åren varit föremål för en oavlåtlig lagstiftningsverksamhet, hade ordningen nu kommit till arrendelagstiftningen. Ändringar — framför allt tillägg — hava gjorts i den allmänna arrendelagen (2 kap. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom), och även den särskilda lagen om vissa arrenden i Norrland och Dalarne har delvis underkastats revision. För en närmare redogörelse för den nya lagstiftningens innehåll är här knappast platsen, då därför skulle erfordras en genomgående jämförelse med förut gällande stadganden. I det skick, den allmänna arrendelagen nu erhållit, kvarstå däri såsom en allmän del de hittills gällande bestämmelserna, om ock förändrade i flere viktiga avseenden, såsom i fråga om arrendeavtalets form, arrendators arbetsskyldighet och rätt till ersättning för förbättringar m. m. Därtill sluter sig en speciell del, avseende arrenden under "bolag och med dem likställda jordägare", fideikommiss m. m. Den särskilda norrlandslagens giltighetsområde har utvidgats till att omfatta ej blott hela Dalarne utan även Värmlands län och delar av Örebro län. — Såsom komplement till den skärpta arrendelagstiftningen har antagits en ny för hela riket gällande vanhävdslag (lag ang. uppsikt å vissa jordbruk).
    Bland övriga till fastighetsrätten hörande lagstiftningsärenden är främst att märka det av K. M:t framlagda förslaget till lag ang. fastighets befriande i vissa fall från ansvar för inteckning m. m. Därmed gjordes ett nytt försök att oberoende av mer vittgående reformer inom inteckningsväsendet bereda en utväg att kunna utan alltför vidlyftig och kostsam procedur befria avsöndrad fastighet från stamfastighetens gravationer. Riksdagen fann emellertid den föreslagna lagen äga alltför begränsad räckvidd och därjämte kunna medföra vissa vådor för inteckningskrediten. Förslaget antogs alltså icke, men med avslaget förbundos bestämda uttalanden om behovet av lagstiftningsåtgärder i denna riktning och om angelägenheten av fortsatta försök att komma till en lösning av det invecklade problemet. — I 1925 års lag om bolags jordförvärv och den s. k. ensittarlagen av samma år vidtogos några mindre ändringar, vilka väsentligen hava

karaktären av formella justeringar för att bringa dessa lagar till överensstämmelse med den under fjolåret tillkomna nya jorddelningslagstiftningen. Av samma anledning jämkades i någon mån bestämmelserna i 11 kap. 4 § vattenlagen ang. val av vattenrättsnämndemän. Av jorddelningslagens bestämmelser ang. avstyckning föranleddes en framställning från riksdagen om utredning, huruvida delägare i vissa allmänningar, vilken grundar sitt delägarskap på avstyckning, skulle kunna "erhålla samma formella ställning som övriga delägare". —Genom ändring i 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen infördes ett under vissa förhållanden förenklat förfarande vid syneförrättning rörande torrläggningsföretag. — Till förenkling av fastighetsregistreringen syftade en ändring i 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen av innebörd, att i vissa fall nybildad tomt skall omedelbart införas i tomtboken utan att framställning från ägaren avvaktas.
    I jaktlagen hava vidtagits ändringar, avseende bl. a. bestämmelserna om fallvilt, om jakträtten å kronomark samt om kringlöpande hundar, som jaga eller ofreda villebråd. Åklagares rätt till förverkat villebråd eller dess värde har avskaffats. — I samband med godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention ang. ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar erhöll K. M:t genom särskild lag bemyndigande att utfärda vissa förkonventionens praktiska genomförande erforderliga föreskrifter av allmän lags natur.
    En viktig skogslagstiftningsfråga underställdes riksdagens prövning genom framläggande av förslag till lagstiftning, avsedd att ersätta den nuvarande s. k. lappmarkslagen. Förslaget vann emellertid icke riksdagens godkännande. — I skrivelse till K. M:t har riksdagen upprepat en redan år 1919 gjord framställning om åtgärder för tillvaratagande av sjunkvirket i de allmänna flottlederna.
    Den under fjolåret antagna provisoriska lagen ang. rätten till inmutning inom de tre nordligaste länen (jfr Sv. J. T. årg. 1926 s. 348) har förklarats skola i oförändrat skick gälla under ännu ett år. I1886 års lag ang. stenkols- och saltfyndigheter har vidtagits en mindre ändring i avseende å fullgörandet av den arbetsskyldighet, som åligger innehavare av koncession å stenkolsfyndighet.
    Ett flerårigt lagstiftningsarbete av stor betydelse har i år nått sin fullbordan genom antagandet av lagen om försäkringsavtal jämte åtskilliga följdlagar. För den nya lagstiftningen har redogörelse förutlämnats i tidskriften (jfr Sv. J. T. innev. årg. s. 217). Andra viktiga resultat av försäkringslagstiftningskommitténs verksamhet — dock oberoende av samarbetet med de övriga nordiska länderna — äro lagarna om dödande av förkommen handling och om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar.
    I enlighet med framställning av förra årets riksdag (jfr Sv. J. T.årg. 1926 s. 349) infördes i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk nya bestämmelser i ändamål att reglera rätten att för musikaliskt samlingsverk tillgodogöra lån från andra musikpublikationer; därjämte underkastades nuvarande stadganden om rätten att

offentligen utföra musikaliskt verk någon jämkning. — Med anledning av en framställning från Sveriges författarförening framlade K. M:t jämväl förslag till sådan ändring i nyssnämnda lag, att författare skulle erhålla uteslutande rätt till offentligt föredragande av sitt litterära verk. Förslaget, som särskilt med hänsyn till radioverksamheten framkallade ett livligt meningsutbyte, avslogs av riksdagen under åberopande bl. a. av det skäl, att frågan kommer att i en eller annan form behandlas å en snart sammanträdande internationell konferens för revision av Bernkonventionen.
    Riksdagen har hos K. M:t anhållit om utredning ang. ändring i sjölagens bestämmelser om ersättning för överliggetid.
    En av K. M:t framlagd proposition med förslag till lag om bokföring för enskilt järnvägsföretag avslogs av riksdagen huvudsakligen av det skäl att frågan om en modernare allmän lagstiftning rörande handelsbokföringen ännu är olöst.
    Straffrätt. I trontalet bebådades förslag med syfte "att utkrävande av bötesstraff må kunna på ett mera rättvist sätt än nu är möjligt lämpas efter den dömdes betalningsförmåga". Den viktiga fråga, som härmed avsågs — införande i vår lagstiftning av det s. k. dagsbotsystemet —, vann emellertid icke sin lösning. Lagförslaget rönte starkt motstånd, avstyrktes av första lagutskottet och föll i båda kamrarna. Frågans innebörd har därefter behandlats av justitieministern Thyrén i denna tidskrift (1927 s. 353). — Däremot genomfördes en reform i en annan belydelsefull fråga inom det straffrättsliga området, i det att riksdagen i oförändrat skick godkände K. M:ts förslag till lagstiftning ang. förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare och internering av återfallsförbrytare. För innehållet av denna lagstiftning har förut redogjorts i tidskriften (1927 s. 388). —Under senare tid har vid flera tillfällen förekommit, att för affärsreklam använts efterbildningar av riksbankens sedlar, stundom av sådan likhet med verkliga sedlar, att förväxling faktiskt ägt rum. I allmänhet har detta förfarande icke kunnat beivras enligt hittills gällande lag. Då framställandet av dylika efterbildningar, oavsett den skada därigenom kan vållas, under alla omständigheter är att anse såsom mindre lämpligt, har nu genom särskild lag innefattande förbud att sprida efterbildning av penningsedel sådant spridande belagts med straff av böter, högst 100 kronor. — Ett ärende, som både inom och utom riksdagen ådrog sig stor uppmärksamhet och gav anledning till vidlyftig diskussion, var förslaget till lag ang. slakt av husdjur. Tre gånger, senast 1925 (jfr Sv. J. T. 1925 s. 289), hade riksdagen anhållit om utredning i fråga om en sådan lagstiftning. Enligt det av K. M:t nu framlagda förslaget skulle stadgas skyldighet alt vid slakt företaga bedövning av djuret omedelbart före avlivandet. Då detta icke är förenligt med två särskilda, i stor utsträckning praktiserade slaktmetoder, den judiska schäktningen och den s. k. dansk-amerikanska svinslaktmetoden, hade i förslaget upptagits en bestämmelse av innebörd, att bedövningstvånget skulle kunna under vissa förhållanden eftergivas. Om den möjlighet till dispens, som

alltså skulle inrymmas i lagen, kom striden huvudsakligen att röra sig. Första kammaren biföll förslaget oförändrat, andra kammaren uteslöt dispensbestämmelsen. Då sammanjämkning ansågs icke kunna äga rum, förföll frågan. — Sedan flygvapnet inrättats såsom självständig avdelning av krigsmakten, hade särskilda bestämmelser blivit erforderliga för att den militära straff- och rättegångslagstiftningen skulle erhålla tillämpning i fråga om det nya vapenslaget. En lag med dylika bestämmelser blev nu antagen.
    På processlagstiftningens område är — utom den nyssnämnda lagen ang. flygvapnet — att anteckna endast en obetydlig ändring i 1899 års lag om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut i syfte att ersättning må kunna uttagas för vissa i samband med rättegång uppkomna översättnings- och legalisationskostnader. — I lagen om regeringsrätten hava införts bestämmelser om fullföljd till regeringsrätten av besvär i vissa ärenden enligt åborättslagen, väglagen och lagen ang. uppsikt å vissa jordbruk.
    Statsrätt. Något förslag till grundlagsändring framlades icke av K. M:t, och de yrkanden, som i sådant syfte framfördes av enskilda motionärer, vunno icke riksdagens bifall. I samband med väckt fråga om lagrådets avskaffande eller om ändringar i dess organisation fann riksdagen anledning att hos K. M:t anhålla om utredning, huruvida genom ändring av bestämmelsen om ett regeringsråds permanenta deltagande i laggranskningen samt andra därmed sammanhängande åtgärder så betydande fördelar kunde stå att vinna i form av en snabbare handläggning av mål och ärenden i regeringsrätten, att därav skulle uppvägas de betänkligheter, som kunde anföras mot försvagandet av lagrådets sammansättning.
    I lagen om val till riksdagen infördes på K. M:ts förslag bestämmelser, åsyftande ett snabbare offentliggörande av andrakammarvalens resultat genom anordnande av preliminär sammanräkning inför valförrättaren omedelbart efter röstavlämnandets avslutning (jfr Sv. J. T. årg. 1924s. 461). Därjämte vidtogos vissa ändringar i samma lags föreskrifter angående tid för hållande av valförrättning (jfr Sv. J. T. årg. 1926 s. 351). Redan före propositionens framläggande hade riksdagen beslutit hos K. M:t anhålla om förslag till åtgärder för snabbare offentliggörande av valresultaten jämväl vid landstingsval och kommunalfullmäktigeval.
    I serien av Sveriges förliknings- och skiljedomsavtal med främmande makter infogades två nya genom riksdagens godkännande av dylika traktater med Belgien och Österrike. Jämväl godkändes handelstraktat med Grekland.
    Förvaltningsrätt. Bland nya lagar av förvaltningsrättsligt innehåll är lagen om utlännings rätt att här i riket vistas den ojämförligt viktigaste. Denna lag ersätter 1914 års s. k. utvisningslag samt meddelar därutöver allmänna stadganden om utlänningars rätt att inkomma i riket och att här uppehålla sig. Till ej obetydlig del motsvaras dessa bestämmelser av föreskrifter, som under de senare åren i administrativ väg utfärdats av K. M:t med stöd av ett allmänt be-

myndigande i 1914 års lag, avsett för riksfarliga eller eljest ovanliga tidsförhållanden. Den nya lagen, som erhållit giltighet för en tid av fem år, ansluter sig till den i flertalet stater, särskilt Nordamerikas Förenta stater, under och efter världskriget skarpt framträdande tendensen att — i första hand till skyddande av den inhemska arbetsmarknaden — motverka främlingars inflyttning och bosättning. På en redogörelse för lagens tämligen utförliga bestämmelser och de förhållanden, vilka framkallat denna sålunda skärpta och utvidgade lagstiftning, är tydligen icke möjligt att här ingå.
    Med hänsyn till det sätt, på vilket vår utrikesförvaltning numera är ordnad, har ansetts nödigt att kunna med avseende å utförande av laga förrättningar och vissa andra ämbetsåtgärder likställa diplomatiska tjänstemän med konsulära. I delta syfte har tillkommit en lag om behörighet för diplomatisk tjänsteman att verkställa konsulärförrättning.
    På socialförsäkringens område gällde även i år den största frågan sjukförsäkringens organisation (jfr Sv. J. T. årg. 1926 s. 351). Av K. M:t framlagda förslag i detta ämne vunno emellertid icke heller denna gång riksdagens godkännande, i det att kamrarna stannade i olika beslut beträffande huvudgrunderna. — I pensionsförsäkringslagen gjordes på K. M:ts förslag några ändringar, avseende att vinna förenkling och besparing i förvaltningen. Riksdagen har i skrivelse påkallat K. M:ts uppmärksamhet för vissa önskemål i samband med en allmän revision av pensionsförsäkringslagen, nämligen om utsträckt befogenhet för pensionsnämnd vid bestämmande av rätt till pensionstillägg och beräkning av inkomst samt om utvidgande av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.
    I fattigvårdslagen hava införts ändrade bestämmelser ang. gottgörelse för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka. Däremot vunno av K. M:t föreslagna ändringar i samma lag med syfte att befordra mindre kommuners sammanslutning till gemensamt fattigvårdssamhälle eller förening om gemensam anstalt icke riksdagens bifall.
    Väglagstiftningen har undergått ändringar bl. a. med avseende å sammanslagning av vägdistrikt, köpingars och municipalsamhällens förhållande till det allmänna väghållningsbesväret, ärendens behandling å vägstämma samt vinterväghållningen.
    Kyrkolagstiftning. Till behandling av riksdagen framlade K. M:t åtskilliga lagförslag, vilka förut godkänts av kyrkomötet. Dessa förslag antogos nu även av riksdagen. Sålunda genomfördes vissa ändringar i gällande sladganden om nattvardsgång och allmänt skriftermål. I förstnämnda hänseende innefattar den nya lagen eftergift av den enligt 1686 års kyrkolag gällande ordningen, att nattvarden — utom i särskilda undantagsfall — utdelas endast i kyrkan, i det att nu medgivits, att offentlig nattvardsgång må förrättas även utom kyrka å plats ,som blivit därtill godkänd av vederbörande domkapitel. Det allmänna skriftermålet, som enligt kyrkolagen är en från nattvardsgången skildförrättning, skall enligt den nu genomförda lagändringen kunna undervissa förhållanden äga rum under högmässan, då i samband med

denna sker utdelning av nattvarden. — För att tillgodose kyrkliga önskemål om något friare former för anordnande av högmässogudstjänst har i särskild lag bemyndigande givits domkapitel att efter vederbörande församlings hörande förordna, att under vissa sön- eller helgdagar högmässan må i stället för i kyrkan förrättas å annan lämplig plats inom församlingen. — Stockholms stads konsistorium, vilket i huvudstaden fungerar såsom domkapitel, har på grund av det stora medlemsantalet — pastor primarius och nitton kyrkoherdar — arbetat under alltför tunga former. Enligt en nu antagen lag skola konsistoriegöromålen i allmänhet handläggas av en delegation, benämnd det mindre konsistoriet och bestående av pastor primarius såsom ordförande jämte sex kyrkoherdar såsom ledamöter. Det hittillsvarande konsistoriet — hädanefter betecknat såsom det större — har endast till uppgift att utse ledamöter av det mindre konsistoriet och att upptaga de ärenden, om vilka K. M:t särskilt bestämmer att de skola handläggas i sådan ordning. — Till fullföljande av vissa förut beslutade anordningar för beredande av förbättrad familjepensionering för prästerskapet har vidtagits en ändring i 18 § ecklesiastik boställsordning ang. rätten för avliden prästmans stärbhusdelägare att under viss tid kvarbo i prästgård.

A. Afzelius.